Det började som i en saga men slutade i moll. Hysén gör mål efter en snygg genomskärare och IFK Göteborg närmade sig fjärde platsen med glöd och kamplust men precis som så många gånger förut vände Elfsborg på steken och lyckades kvittera. Inte sedan 2005 har vi lyckats vinna mot guliganerna. Hade de hållt ihop det och lyckats knipa dessa viktiga tre poäng skulle mff matchen för min del fått sluta hur som helst nästan. Tre poäng ihop skramlat i två bortamatcher mot allsvenska topplag hade varit bra utdelning.
Nu får IFK Göteborg springa benen av sig för att inte tappa nåt mot MFF på söndag. Det måste bli minst oavgjort, helst vinst, annars är säsongen definitivt över.
Anders Svensson visade återigen sitt rätta jag när han drog ner Faltetas och jag hoppas verkligen att IFK Göteborg anmäler detta och får honom avstängd i ytterligare någon match.. God natt!
Mitt IFK Göteborg ocensurerat Emellanåt, orättvist och onyanserat. Jag gör inget anspråk på att ha rätt i sak. Bloggen är endast ett dokument över Min känsla Nu och Då men det kan ändras till dagen efter.. så en ursäkt är på sin plats efter varje inlägg!!
onsdag 22 september 2010
tisdag 21 september 2010
En ursäkt och lite om valet 2010 och SD och IFK och..
Så har man jobbat och fritidat sig så mycket att bloggen fick ligga på is alldeles för länge. Har antagligen tappat flertalet av två läsare :). Jag ber om ursäkt för detta slöa beteende.
Två raka eller tre raka segrar för IFK Göteborg och nu börjar vi få lite häng på platserna 3-4. Det gäller för kamraterna att nu kämpa ända in i kaklet på onsdag och på söndag. Två viktiga och mycket svåra bortamatcher mot Elfsborg och Malmö FF står på schemat. Å andra sidan är det också en härlig och frisk utmaning att få visa upp ett bra spel mot topplagen och rädda hedern i en säsong som egentligen slutade i maj.
Jag kan inte lämna valet 2010 onämnt. Jag vill men jag kan inte. Jag vet att jag dessutom skriver för blinda och döva då denna lilla obetydliga blogg inte har en folklig förankring och därför inte kan påverka något. Jag vill dock ta tillfället i akt att ändå yttra min åsikt om det politiska klimatet i Sverige efter valet 2010 där Sverigedemokraterna kom in riksdagen.
SD kom alltså in i riksdagen och idag träffade Jimmie Åkesson talmannen för att hälsas välkommen. Besvikelsen är stor bland de etablerade partierna och de stora dagstidningarna gör allt för att piska på stämningen mot detta parti och öka oron hos väljare, varför? Vad man än tycker så har de valts in ett demokratiskt val, detta kan vi inte göra något åt. Vi kan inte förbjuda ett parti, en åsikt, en religion, en sexuell läggning osv. då bygger vi en fasciststat och blir det vi vill motverka.
Detta är min enkla och högst egna tolkning på varför det kunde gå såhär.
Det första som måste erkännas, från vänsterpartiet till moderaterna är att de alla bär skulden till SDs framgång. Hur menar du nu? Jo, delvis beror det på en bristande integrationspolitik under en lång tid, något vår nuvarande integrationsminister dessutom erkände igår. Vad menar du med det, är du rasist? Nej, men den förda politiken har haft svårt att nå en bred förankring bland dagens alla medborgare i Sverige. Det finns fler i stugorna än de 6% som röstat SD. Varför har då inte de etablerade partierna lyckats förankra sina idéer? Den anledning som jag ser som störst är att man aldrig har vågat ta debatten om invandring seriöst och intelligent, av rädsla, för att de inte litar på gemene man, för att inte stöta sig med någon, jag vet faktiskt inte varför. Man vågar inte prata om fördelarna eller nackdelarna som finns med den invandring vi har haft de senaste 20 åren. Partierna i riksdagen har sagt att de gärna tar debatten med Sverigedemokraterna och tidigare Nydemokrati men när det väl har kommit till skarpt läge har man som en mörkrädd femåring, blundat och hållit för öronen och hoppats att monstret under sängen försvinner. Tyvärr kära M och S och MP och KD och FP och C och V så är detta verkligheten och här finns ert monster kvar när ni tittar igen.
De etablerade partierna må vilja väl men de trampar snett och harklar fram otydliga argument som dessutom ofta mynnar ut i ord där invandrarna till och med grupperas i ord som dem, inte helt olikt SD, och till slut är det enda argumentet de kommer på - SD är rasister och dumhuvuden! Är detta bra retorik och dialog om man verkligen vill ha ett medborgarvänligt Sverige?
Jag kan se följande brister som de etablerade partierna lyckats med - Man har inte vågat tala om frågor vanligt folk tänker på, exempelvis kostnader, utanförskap, ojämlikhet/jämlikhet, jobb, religion, kultur, brottslighet osv. Istället har man talat i vaga termer och förhållit sig härligt svenskt neutral inför vardagsproblem som även hur små de än är upplevs i landet Sverige. Retoriken utgår istället ifrån tanken att den vanlige medborgaren är dum och förstår inte, har han eller hon en ifrågasättande inställning till den förda invandringspolitiken är den personen de facto rasist! Fråga, hur gynnar detta Sverige?
De etablerade partierna har heller inte, vilket är än mer förvånande, tydligt talat om vinsten för Sverige med invandringen som t ex kulturberikning, kunskapsbyte och ett ökat entreprenörskap som gynnar oss alla.
Feghetens politik vinner dock inga strider, den gynnar bara den som skriker högst. Det som de etablerade politiska partierna skulle ha gjort för länge sedan, borde varit att bjuda in till samtal över partigränser och ihop med oss medborgare, svensk som nyanländ, gemensamt diskuterat allt i sitt rätta ljus och frågat hur går vi vidare.
Vi behöver arbetsinvandring till Sverige och det är vår rika skyldighet att hjälpa utsatta människor punkt slut, där tror jag vi alla kan enas. När vi enats om detta kan vi diskutera en politisk plattform framåt, där jämlikhet och respekt genomsyrar vår integrationspolitik. Tills den dagen kommer får vi nog dras med högerpopulistiska partier som Sverigedemokraterna, för de vet att motståndet på andra sidan planhalvan just nu består av en icke fungerande backlinje utan mittfält och anfallare som dessutom inte kan ropa annat än offside, domarjävel! och detta är föga konstruktivt i mina ögon. Det är dags att komma in i matchen nu och inte med pekpinnar och konfrontationsargument utan med öppenhet, saklighet och ödmjukhet. Då kommer SDs tid i riksdagen vara 4 år, varken mer eller mindre, för vi är fortfarande en demokrati där ingens åsikt kan förbjudas men däremot bemötas.
Två raka eller tre raka segrar för IFK Göteborg och nu börjar vi få lite häng på platserna 3-4. Det gäller för kamraterna att nu kämpa ända in i kaklet på onsdag och på söndag. Två viktiga och mycket svåra bortamatcher mot Elfsborg och Malmö FF står på schemat. Å andra sidan är det också en härlig och frisk utmaning att få visa upp ett bra spel mot topplagen och rädda hedern i en säsong som egentligen slutade i maj.
Jag kan inte lämna valet 2010 onämnt. Jag vill men jag kan inte. Jag vet att jag dessutom skriver för blinda och döva då denna lilla obetydliga blogg inte har en folklig förankring och därför inte kan påverka något. Jag vill dock ta tillfället i akt att ändå yttra min åsikt om det politiska klimatet i Sverige efter valet 2010 där Sverigedemokraterna kom in riksdagen.
SD kom alltså in i riksdagen och idag träffade Jimmie Åkesson talmannen för att hälsas välkommen. Besvikelsen är stor bland de etablerade partierna och de stora dagstidningarna gör allt för att piska på stämningen mot detta parti och öka oron hos väljare, varför? Vad man än tycker så har de valts in ett demokratiskt val, detta kan vi inte göra något åt. Vi kan inte förbjuda ett parti, en åsikt, en religion, en sexuell läggning osv. då bygger vi en fasciststat och blir det vi vill motverka.
Detta är min enkla och högst egna tolkning på varför det kunde gå såhär.
Det första som måste erkännas, från vänsterpartiet till moderaterna är att de alla bär skulden till SDs framgång. Hur menar du nu? Jo, delvis beror det på en bristande integrationspolitik under en lång tid, något vår nuvarande integrationsminister dessutom erkände igår. Vad menar du med det, är du rasist? Nej, men den förda politiken har haft svårt att nå en bred förankring bland dagens alla medborgare i Sverige. Det finns fler i stugorna än de 6% som röstat SD. Varför har då inte de etablerade partierna lyckats förankra sina idéer? Den anledning som jag ser som störst är att man aldrig har vågat ta debatten om invandring seriöst och intelligent, av rädsla, för att de inte litar på gemene man, för att inte stöta sig med någon, jag vet faktiskt inte varför. Man vågar inte prata om fördelarna eller nackdelarna som finns med den invandring vi har haft de senaste 20 åren. Partierna i riksdagen har sagt att de gärna tar debatten med Sverigedemokraterna och tidigare Nydemokrati men när det väl har kommit till skarpt läge har man som en mörkrädd femåring, blundat och hållit för öronen och hoppats att monstret under sängen försvinner. Tyvärr kära M och S och MP och KD och FP och C och V så är detta verkligheten och här finns ert monster kvar när ni tittar igen.
De etablerade partierna må vilja väl men de trampar snett och harklar fram otydliga argument som dessutom ofta mynnar ut i ord där invandrarna till och med grupperas i ord som dem, inte helt olikt SD, och till slut är det enda argumentet de kommer på - SD är rasister och dumhuvuden! Är detta bra retorik och dialog om man verkligen vill ha ett medborgarvänligt Sverige?
Jag kan se följande brister som de etablerade partierna lyckats med - Man har inte vågat tala om frågor vanligt folk tänker på, exempelvis kostnader, utanförskap, ojämlikhet/jämlikhet, jobb, religion, kultur, brottslighet osv. Istället har man talat i vaga termer och förhållit sig härligt svenskt neutral inför vardagsproblem som även hur små de än är upplevs i landet Sverige. Retoriken utgår istället ifrån tanken att den vanlige medborgaren är dum och förstår inte, har han eller hon en ifrågasättande inställning till den förda invandringspolitiken är den personen de facto rasist! Fråga, hur gynnar detta Sverige?
De etablerade partierna har heller inte, vilket är än mer förvånande, tydligt talat om vinsten för Sverige med invandringen som t ex kulturberikning, kunskapsbyte och ett ökat entreprenörskap som gynnar oss alla.
Feghetens politik vinner dock inga strider, den gynnar bara den som skriker högst. Det som de etablerade politiska partierna skulle ha gjort för länge sedan, borde varit att bjuda in till samtal över partigränser och ihop med oss medborgare, svensk som nyanländ, gemensamt diskuterat allt i sitt rätta ljus och frågat hur går vi vidare.
Vi behöver arbetsinvandring till Sverige och det är vår rika skyldighet att hjälpa utsatta människor punkt slut, där tror jag vi alla kan enas. När vi enats om detta kan vi diskutera en politisk plattform framåt, där jämlikhet och respekt genomsyrar vår integrationspolitik. Tills den dagen kommer får vi nog dras med högerpopulistiska partier som Sverigedemokraterna, för de vet att motståndet på andra sidan planhalvan just nu består av en icke fungerande backlinje utan mittfält och anfallare som dessutom inte kan ropa annat än offside, domarjävel! och detta är föga konstruktivt i mina ögon. Det är dags att komma in i matchen nu och inte med pekpinnar och konfrontationsargument utan med öppenhet, saklighet och ödmjukhet. Då kommer SDs tid i riksdagen vara 4 år, varken mer eller mindre, för vi är fortfarande en demokrati där ingens åsikt kan förbjudas men däremot bemötas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)