Det forsätter snöa...

Snart är jag på riktigt insnöad upper hos morsan i Trollhättan.. Skall låta det snöa lite till innan jag tar lite fler bilder. Hart varit ute och skottat parkeringtak ett tag. Stelfrusen men snart är det mat och en Jäger har redan slunkit ner för strupen.
Jag glömde ju av att lägga upp en bild på hur jag ser ut efter att saxen varit framme, men det kommer det med...

Nästan som i The day after tomorrow i Trollhättan!

Nästan som i The day after tomorrow i Trollhättan!

Nästan som i The day after tomorrow i Trollhättan!

Det har visat sig bli den snöigaste vintern sedan en mansålder. Tågen inställda, vägar avstängda. Tak rasar in, vattnet stängs av.. Undrar om jag kan komma tillbaka till härliga Göteborg. Får väl dra ihop en räddningsaktion! Fler bilder kommer..

På resande fot med SJ

När man har jobbat för mycket märks det inte endast på hårväxten att man missat en del andra vardagliga saker. Den mentala tröttheten slår även in som en given våg från ett oroligt hav. Vinterförkylningen med rinnande ögon och näsa kommer som en extra bonus. Nu har jag i alla fall tagit tag i det hela och arbetat mindre de senaste dagarna. Jag avslutar nu vilopausen genom att åka hem till mamma, klippa mig och äta sörpla brunsås innan nästa veckas nya bestyr. Mängder av nysnö i Göteborg och givetvis befarade man strul med det kollektiva. Idag gick det dock som på räls om man skojar till det så. Spårvagnen i tid och tåget gick exakt i rätt tid för ankomma punktligt till Trollhättan central!

Dimma över Somme

Jag gräver
en skyttegrav
som skydd
mot alla
livets hårda
projektiler
kurar ihop
mig för
att hålla
värmen i
kärlekens
iskalla vind
vågar inte
titta upp
av rädsla
att träffas
av meningar
riktad med
kirurgisk precision
hör ljudet
av en visselpipa
sätter på bajonetten
tittar mot
den askgråa
himlen en
sista gång
och springer.../h

Spårvägen vs Bilvägen mellan getebergsäng och Skatås.

Då var det dags att se hur det går att ta sig från jobbet till Skatås med spårvägen. Börjar ju strålande redan vid getebergsäng där någon servicebil blockerar spåret i fem minuter. korsvägen och byte till 5:an, gick smidigt fick vänta cirka 4 minuter. Det kanske var bra med extrastoppet tidigare. Väl framme vid hållplatsen är det till att traska uppför i 10 minuter. Jag får se det som extra träning och det àr trots allt vackert väder. Restid ca: 25 minuter med spårvàgen och motionsvinsten. Bilvägen ca: 15 minuter. Sammanfattning, spårvägen är lugnt, vackert och friskt men jag måste vara ifrån jobbet längre tid, så har man ingen långlunch är det ingen id'e att åka till Skatås och om det regnar.. Ja med galonställ går det nog. Spårvägen vs bilvägen 0-2!

Men va fannnnnnnnnnnnnnnnnnn

Så är man hemkommen efter en lång dag på jobbet och en lång dag på spårvagnen och det första man möts av när man skall ut på nätet och se hur det gått för de Blåvita i dagens träningsmatch är - knäskada.. knäskada.. Varför. Räcker det inte nu? Kunde inte Petters uppslagna korsband och Dyrestams korsband varit de sista? Tydligen inte eftersom Bärkroth nu också sållar sig till knäskadegänget.

Man kan snacka otur hit och dit men jag skulle vilja att någon från IFK håll gick ut och berättade lite om hur man tränar och vad man har gjort för att förebygga detta framöver. De har sagt att de har kollat på detta men det resulterade tydligen enbart i tre nya knäskador? Sen är det ju så med dessa skador att det faktiskt kan vara otur och då får man väl helt enkelt acceptera att Gud inte längre håller på änglarna.... och just det ja - - Välkommen hem Rispen!

Västtrafiks Spårväg vs Bilvägen mellan Redbergsplatsen och Mölndalsvägen 26

Som några av er redan känner till så är den lilla Ka:n på verkstaden. Detta innebär att jag har kastats ut i västtrafiks värld. Tvingad till kollektiv samåkning i en månad måste jag ge det en chans. Idag var första dagen med månadskort och det började bra. Spårvagn 6 från redbergsplatsen gick planenligt och 15 minuter senare var jag framme på jobbet detta inkl ett byte till 4:an vid korsvägen. Jag var imponerad och glömde av varför jag kritiserat västtrafik, de kanske hade blivit bättre?

Men säg den glädje som varar, hemresan blev allt annat än morgonens fullträff. Jag tror de missade tavlan till och med. Spårvagn 4 kom som den skulle men väl framme vid korsvägen för byte till 6:an började förseningarnas helvete. Det dröjde över en halvtimma innan vagnen syntes i fjärran och då skulle ändå två vagnar ha passerat enligt tidstabell. Jag vet inte om de börjat med osynliga vagnar men jag borde i så fall snappat upp det i nyheterna?

Nu har jag äntligen klivit av på redbergsplatsen efter en sammanlagd tid av 55 minuter på resande fot. Med bil tar det vid rusningstrafik cirka 15 minuter från min dörr till jobbets dörr. Jag kan argt konstatera att första dagen i Västtrafik och kollektivivrarnas våld har resulterat i 1 timma 10 minuters restid. Jag har tappat 40 minuter, eller en resa till Trollhätttan, genom att ta spårvägen istället för bilvägen. Om detta fortsätter kommer jag under denna månad att förlora 13 timmar och 30 minuter eller en tur och retur resa till New York.

Nu skall jag inte ropa att bilen är överlägsen än, alla kan ha en dålig dag och jag skall fortsätta bevaka hur det går men idag vann bilvägen med 40 minuter!

Mitt i snön

Vintern behåller sitt grepp över Göteborg och oturen med knäskador förföljer blåvitt. Tragiskt med Dyrestam att behöva hänga in kläderna innan säsongen börjat. Det har ju annars sett bra ut under försäsongen med segrar och offensivt framåt. För att fortsätta i otursspåret krockade jag med den lilla underbara ford ka:n. Jävla smäll men jag klarade mig, bilen däremot var tvungen att uppsöka akutverkstan. Hoppas de fixar till han snabbare än under en hel säsong, för han har vart så bra och jag kommer sakna den lille röde!