Efter senaste oavgjorda mot Brommapojkarna växer nu frustrationen bland spelarna i IFK Göteborg. - Vi har ingen tydlig ledare, ingen som kan tala om hur vi skall spela? Vi är utlämnade till helt eget godtycke under match, vi kunde lika gärna tränat oss själva?
IFK är en klubb i fritt fall. De har allsvenskans kanske dyraste trupp och har under de senaste åren satsat stort och mycket. Ändå spelar de inte fotboll och mot BP kändes det som om vi spelade med samtligas morsor. Jag och spelarna undrar verkligen vad en sådan som Stahre vill? Han har ingen tydlighet i sitt ledarskap och matchcoachning vet han inget om. Han har nån ide om stenålders 442, kan prata högt och fort på stockholmska men efter det tar kompetensen brutalt slut. Spelarna skräder inte heller med orden - har nog aldrig spelat i ett lag där tränaren vill så mycket men inte vet så mycket som i IFK, man får liksom chansa, hur han vill att vi skall spela under match! Efter de här tre matcherna känns det som att vi spelare måste ta kommandot som tränare för oss själva istället!
Detta är inte optimalt, inte värdigt en trupp som innehåller så mycket bättre fotbollskompetens än den som Stahre får ut på planen. Igår kunde jag inte hålla mig från att småle när TV bilderna visar hur okreativt IFK Göteborg har blivit. Vi står alltså med två raka 4 manna led i backlinjen och i mittfältet. Stelt och tomt på glädje rör de sig upp och ner likt en kropp och framför springer två ensamma själar och jagar en boll. Vad är.det som händer framför våra ögon, var finns det oväntade, viljan att styra och äga och trumma på, det kreativa, glädjen?? Vi mötte Brommapojkarna men i långa stunder i andra halvlek kändes det som spelarna stod på camp nou med byxorna neddragna framför Ineista o co i Barcelona. Vill bara förtydliga - vi spelade mot BP på Grimstad IP med ett lag fyllt av kunskap men ledda av en kapten som styr rakt mot isberget i raka led, för fy den som bryter mönstret!
IFK är en klubb i fritt fall. De har allsvenskans kanske dyraste trupp och har under de senaste åren satsat stort och mycket. Ändå spelar de inte fotboll och mot BP kändes det som om vi spelade med samtligas morsor. Jag och spelarna undrar verkligen vad en sådan som Stahre vill? Han har ingen tydlighet i sitt ledarskap och matchcoachning vet han inget om. Han har nån ide om stenålders 442, kan prata högt och fort på stockholmska men efter det tar kompetensen brutalt slut. Spelarna skräder inte heller med orden - har nog aldrig spelat i ett lag där tränaren vill så mycket men inte vet så mycket som i IFK, man får liksom chansa, hur han vill att vi skall spela under match! Efter de här tre matcherna känns det som att vi spelare måste ta kommandot som tränare för oss själva istället!
Detta är inte optimalt, inte värdigt en trupp som innehåller så mycket bättre fotbollskompetens än den som Stahre får ut på planen. Igår kunde jag inte hålla mig från att småle när TV bilderna visar hur okreativt IFK Göteborg har blivit. Vi står alltså med två raka 4 manna led i backlinjen och i mittfältet. Stelt och tomt på glädje rör de sig upp och ner likt en kropp och framför springer två ensamma själar och jagar en boll. Vad är.det som händer framför våra ögon, var finns det oväntade, viljan att styra och äga och trumma på, det kreativa, glädjen?? Vi mötte Brommapojkarna men i långa stunder i andra halvlek kändes det som spelarna stod på camp nou med byxorna neddragna framför Ineista o co i Barcelona. Vill bara förtydliga - vi spelade mot BP på Grimstad IP med ett lag fyllt av kunskap men ledda av en kapten som styr rakt mot isberget i raka led, för fy den som bryter mönstret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar