måndag 19 november 2012

Summera en säsong

I år la jag undan tangentbordet till min blogg redan i Juli. Jag tror inte någon har saknat den med tanke på att den fastnade vid bitterhetens vattenhål. Jag kommer heller inte titta i backspegeln såhär 15 dagar efter sista matchen. Det finns ingen anledning att lägga mer energi på 2012 och IFK Göteborg.

Jag blickar framåt och då blickar jag inte mot Guld 2013, för det tror jag inte på och jag kräver det inte längre. Däremot vill jag se att IFK Göteborg är ett lag som återtar lite stolthet och ger oss supportrar ett svar på varför vi skall fortsätta gå till Gamla Ullevi?
Den intressantaste frågan för IFK  att ställa innan man drar igång 2013 borde vara -Hur många år till orkar supportrarna gå till Gamla Ullevi för att se ett IFK Göteborg som inte hittar sin egen rytm och kapacitet att kämpa sig till 3 poängare ens mot nykomlingar.

Jag hoppas därför innerligt att IFK Göteborg inför 2013 inte vänder blad utan att de slänger den där jävla dåliga boken som några har försökt sig på att skriva under 2010, 2011 och 2012. Jag kräver nya författare, nya texter, verser, stycken och kapitel som hellre bygger på sunda, stabila och jordnära kunskaper om hur historier byggs upp, än vidlyftiga och verklighetsflyktande revanschkapitel om ständiga vinster och champions league spel.

Missförstå mig rätt, jag tycker givetvis att IFK Göteborg skall satsa mot toppen i allsvenskan 2013, för det är där man skall vara. Dock kan vägen dit vara väldigt annorlunda än de mirakel berättelser som man försökt sig på de senaste åren. Vägen dit kan även gå genom ett tråkigt gnuggande på skrivstil än att försöka sig på kalligrafi... ala Zlatan..

Till sist men allra störst - Zlatan Ibrahimovic... tack för att du värmde ett fruset hjärta med ett overkligt mål...


Inga kommentarer: