2-2 mot IFK Norrköping efter en strålande första halvlek där Vibe/Mane trasslar till det så att IFK Norrköping tillåts komma in i matchen igen via en frisparkskanon. Gustav Svenssons höga fot hjälpte sedan inte mycket heller.
Däremot ser jag ju tendenser till bättre och bättre spel men samtidigt, skall det behöva ta så lång tid. 90% av laget spelade tillsammans förra året. När skall det lossna?
Glädjen börjar ta slut. Men det verkar som om jag inte är ensam om att börja känna mig uttråkad på läktaren. Förbannad, hopplös, ensam, illamående osv. Endast drygt 9000 orkade släpa sig dit en solig söndag i maj och ett kamratmöte. Klacken var tystare än på länge och det mesta andas frustration bland oss supportrar för tillfället och vrede riktas åt alla håll.
Det måste bara lossna snart så supportrar och spelare får andas ut en stund och hitta tillbaka till samhörighet och glädje.
Framåt kamrater!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar