Aftonen igår lär man inte glömma i första taget. Förberedelserna gick i blåvitrandigt. På med tröja, halsduk, kalsonger, strumpor och träningsjacka. Inför ett derby måste jag visa färgerna och man får inte glömma de viktiga seger strumporna. De är fula men ändå. Två öl på stan och sedan till Gamla Ullevi.
Polisen körde generalrepetion inför AIK matchen, hur annars kan man motivera ett överdimensionerat polisuppdåd där varenda bil och polis var ute på staden. IFK - Gais har ju ingen riktigt så våldsam historik som polisen verkade ha laddat för igår. Stockholms derbyn är i den jämförelsen otroligt mer känsloladdade med risk till bråk.
Ett glas rött innan match och sedvanligt snack om vilka som spelar och hur och att det är viktigt att vinna. Rödvin var min vän igår men aldrig mer. Man fick ett halvt paintglas med vin istället för öl? Prisvärt med tanke på procenten.
Första halvlek - Gais är faktiskt ett riktigt bra lag med Wanderson och Ericsson men IFK har en glödhet Sella på planen och givetvis är det han som krutar in 1-0 målet. Halvlek och ytterligare ett glas rött för man måste fira målet...
Andra halvlek och Gais kämpade sig in i matchen och inte helt oväntat nickade de in 1-1, därefter var det nära att de tog ledningen men blåvitt kom tillbaka och det var Stefan Selakovic för hela kvällen även om inhoppande Alexandersson kanske drog ner störst applåder när han gjorde ett återinträde i allsvenskan i 85:e minuten.
Satte på mig jackan, knöt skorna, tittade på resultattavlan 1-1, 92 minuter. Ändå nöjd med att vi bara ligger tre poäng bakom AIK. Sätter mig ner en stund, sneglar på Kim som vandrar upp för att lägga den sista frisparken. Ställer mig upp och håller tummarna. Skottet nickas bort av backen. Jag vänder mig mot kompisen och suckar. I ögonvrån ser jag hur Gustav Svensson lyfter in bollen i straffområdet och under en magisk ultrarapid sekund, blir allt svart för Sella men hans fot letar sig fram till bollädret och in i mål...... 93:02.... förändrades avslutningen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar