Det snurrar bara runt i huvudet

Snart är en upp och ner vecka över där man varit besviken, för att IFK Göteborg inte lyckades vinna mot   Trelleborg, till glädjen över att vinna borta mot Halmstad med lika glad anfallsfotboll. Sen åter nedåt med Selakovic skada och uppåt med värvningsrykten om Rasmus Lindgren och Filip Haglund och sedan neråt med rykten från Blåvitt att Hysén, Ericsson, Ragge, Söder och Sana kan vara på väg bort.. Minst sagt snurrar det runt i min fotbollshjärna. Vi kommer förlora någon eller några men förhoppningsvis inte 5 gubbar. Då ser det uppåt ut igen, Söder in på topp, Bärkroth, Sana, Rasmus Lindgren, Filip Haglund,Bjarnarson, Kalle, Lund, Dyre, Valdgardsson,  Drugge, Adam, Stiller, Allanson... Och laget känns som guldfavorit och stabilt trots att vi förlorat Hysén, Ericsson och Ragge. Om Håkan sedan kan få tag på någon klassspelare till...

Ytterligare snart en vecka in i framtiden.

Det är torsdag och natt. Utanför är rullgardinen neddragen och ännu är det några timmar tills den går upp igen. Hur har veckan varit så här långt? Jo, ganska bra, börjar bli van med rulla på hjulet!
Det var ju synd att IFK Göteborg inte lyckades vinna mot IFK Norrköping. 2-2 var inget rättvist resultat om jag ser tillbaka på matchbilden. IFK Norrköping hade inga direkta målchanser framåt medan IFK Göteborg hade både ribbskott och stolpskott och friläge på sin lista över chanser. Å andra sidan hade IFK Göteborg en Ragnar Sigurdson som enligt egen utsaga spelade sin märkligaste match i blåvitt. Uruselt försvarsspel som resulterade i ett bjudmål och ett egen inknoppat mål på hörna. Det blev ju heller inte bättre när de bjöd bort mål nummer två. Sammanfattningsvis kan jag konstatera vi, IFK GBG fick skylla sig själva att de inte vann. Änglarna måste höja sig ett snäpp vad gäller försvaret inom eget straffområde.
Nu väntar Trelleborg på söndag. Trelleborg som åter hade en magisk kvart där de lyckades göra tre mål mot Elfsborg senast. Om Blåvitt gjort sin hemläxa så är det just den där magiska kvarten som skall motas i grind, då vinner de nog.
Sist men inte minst innan jag loggar ut och släcker ner verksamheten för några timmars sömn, det är på tiden att debatten om huliganism får ett verkligare ansikte än medias, tack ordförandena i AIK, DIF och HIF. Fotboll är så mycket mycket mer än dessa udda våldsverkare, det är också  knatteturneringar med snoriga ansikten, skönsång från två lags supportrar på ett utsålt Gamla Ullevi,  men i medias ögon känns det som om det vore  säkrare på ett torg i Afghanistan än på en bortaläktare på Råsunda. Med detta sagt menar jag inte att det inte finns problem, det gör det. Men regelverk och lagar måste utformas för att hjälpa klubbar och polis att bötfälla, fängsla och porta stökiga supportrar. Det är samhällets uppgift. din och min uppgift och SvFFs uppgift att snickra ihop det här tillsammans med fotbollens verksamma själar. Det kan aldrig vara endast klubbarnas ansvar!

Forza Blåvitt!

IFK Göteborgs fantastiska vecka kan sluta i dur

Nu undrar vän av ordning kanske varför det inte kom ett blogginlägg dagen efter derbyt mellan IFK Göteborg och GAIS. Anledningen stavas arbete. Ibland är tiden knapp och dyrbar och tröttheten kräver emellanåt sin tribut och då blir det nöjet som får stryka på foten.

IFK Göteborg vann åter derbyt mot GAIS, 2-1 i gassande sol. Gaisarna bjöd ju dessutom på komik innan avspark då fiskhjärnorna lyckades elda upp sitt eget tifo. Hur dum kan man bli egentligen, det var ju tur att det inte blev värre. Blåvitt kontrade med mindre farliga bananer i pyjamas på läktaren.

Matchen började på sämsta sätt för änglarna när Mervan Celik fick på en kanonträff i 10 minuten, detta gladde Gaisarna i cirka 11 minuter sen var det dags för Jakob Johansson att knoppa in kvitteringen. Efter det målet tyckte jag att IFK Göteborg såg hungrigare ut och segern kändes ur den synvinkeln rättvis när Tobias Hysén placerade in boll två bakom Dime i 51 minuten. Skönt att se IFK Göteborg dessutom vända en match till seger.

Adidas och IFK Göteborg börjar kännas som en kärlekssaga. Nytt avtal klart i veckan och ytterligare ett antal sponsormiljoner till klubbkassan. De på marknad har verkligen gjort ett bra jobb denna vår. De sponsormiljoner som rullat in tryggar framtiden utan att vi behöver förlita oss på en försäljning av en spelare i mångmiljonklassen.

Det går värre för AIK. Först förlust i Svenska cupen och därefter dömda till förlust med 3-0 och 150tkr i anledningar för att på allvar ta tag i deras problemsupportrar efter Syrianska matchen. Tycker Svff tog i lite väl hårt med bötesbeloppet, det känns inte helt okej med tanke på den svaga bevisningen. Lider med deras riktiga supportrar men detta var kanske vad som krävdes för att de skall vakna. AIKs pressanvarige vågade ju än en gång inte efter den avbrutna matchen kritisera de berörda supportrarna, nu kanske de vågar.

Åter till IFK Göteborg – stabil seger i Svenska Cupen igår. 6-2 mot division 1-laget Limhamn/Bunkeflo och glädjande var att Tobias Hysén fick sällskap i målprotkollet av inte mindre än 5 andra..

Stefan Selakovic 1-0
Nicklas Bärkroth 2-0
Ragnar Sigurdsson 3-1
Tobias Hysén 4-1
Andreas Drugge 5-1
Sebastian Eriksson 6-2

Själv ser jag fram emot en härlig helg som avslutas med TV match tittande 16:30 på söndag då IFK Göteborg spelar borta mot Norrköping i allsvenskan. Förhoppningsvis är man lika glad då som nu.. ha det gött allihop

Och så tar vi det en gång till - IFK Göteborgs Bortavinst mot MFF

Vi är ju inte bortskämda med segrar i år, så om vi vinner borta mot Malmö FF, de nuvarande mästarna, är vi värda att se målen om och om igen... 

Från en sjukbädd fylld av glädje.

Jag sa att det var över, jag sa att nu får de ta tag i tränarfrågan, jag tyckte synd om spelare, om tränare, om mig själv, men jag hoppades, jag sa att det fortfarande kunde ske mirakel och banne mig om det inte var ett mirakel vi fick se igår när IFK Göteborg besegrade Malmö FF med 2-0 på Swedbank arena. Inför matchen sa Jonas Olsson - Vi skall spela med hög press men vi måste även spela kompakt försvarsspel. Det innebar att spelarna skulle behöva springa, springa kopiöst mycket för att lyckas och med tanke på den minskade fysträningen i år undrade man hur länge de skulle orka springa.
De sprang hela matchen, i alla fall de flesta och jag tror att Hysén och Eriksson och Elmar fortsatte springa hela vägen till Göteborg. Hela laget frustade av energi, av knutna nävar, av blod och svett, av det vi kallar lagmoral, en för alla, alla för en. Det var ett nyfött IFK Göteborg som spelade som på fornstora dagar, eller i alla fall som innan 2010.
Malmö FF var inte tillräckligt förberedda. IFK Göteborg är ju så lättlästa och spelar tråkig, omodern, långbollsfotboll ala 80-talet. Hysén tackade för förtroendet och tunnlade in två mål. Hela IFK Göteborg tackade och spelade konstruktiv passningsfotboll med högpress och kompakt försvarspel som ala Malmö FF eller hur det nu var Durmaz sa att de spelade.
IFK Göteborg är fortfarande med i bottenträsket men förhoppningsvis var detta spiken i kistan för dåligt självförtroende, dålig målskörd, stolpar ut och in och vrid och vända på analysen. Förhoppningsvis var detta början till något stort säsongen 2011. Så från min snuviga sjukbädd, framför  TV apparaten kom igen nu Blåvitt så kör vi ända in i kaklet... ni på planen och vi på läktarn!