Mot svenskt cupguld 2013

Mot Djurgården finns inga garantier. Vi har vunnit stort och förlorat likaså. Senaste gången vi möttes i Cupfinal 2004 vann Djurgården med 3 - 1 och Tobias Hysen spelade i blåränderna. Att Djurgården har inlett allsvenskan svagt och att det varit jordbävning inom klubben och att de har haft en betydligt enklare resa till Svenska Cupen final än Blåvitt betyder heller inget en dag som denna.
Allt kan hända men jag hoppas att IFK Göteborgs manskap är taggade till 1000, att viljan till en plats i Europa har bränts fast på hornhinnan. Att Stahre idag har lyckats få spelarna att kombinera huvudet med föttterna, kryddat med hjärta och stolthet, till skillnad från mot Gefle senast, då huvudet var på ett ställe och fötterna på ett annat, eller så var det, det bedrövliga konstgräset?

Förbjud konstgräset. Förbjud plast nedanför Sundsvall någonstans. Hatar det. gång på gång såg jag hur IFK spelarna gjorde en passning som på riktigt gräs hade kommit med fart men som nu bara DOG..
Jag har all förståelse för klubbar som Sundsvall, Umeå och Östersund, de kan inte odla gräs på de breddgraderna på samma sätt utan att spendera en förmögenhet men lag som Gefle och Elfsborg, kom igen.

Att vara nybliven bebisförälder innebär nya utmaningar i supporter hjärtat. Missade helt att IFK Göteborg spelade hemma mot Halmstad 11 maj och bokade in ett dop istället. Det blev en mycket lyckad dag trots allt. Dop för min dotter och sköna blåvita poäng på kontot. Tjoho vilken dag!




Att hinna blogga så ofta som jag vill är också ett svunnet minne. Har haft ambitionen att skriva något i 12 dagar men sen ser jag mitt barns underbara leende och tänker, i morgon så!

Har antagit en utmaning att hinna springa 150 löp pass innan nästa års Göteborgsvarv. Gör IFK Göteborg sitt jobb i eftermiddag och brottar ner Djurgården lovar jag att springa 151 löp pass av ren glädje.

Ha det gött alla som är på väg till Arenan.. jag och Iben säger bara.. Forza Blåvitt!!

En vacker hyllning till Turina och fotbollen men...

Matchen borde aldrig ha spelats men nu gjordes detta. AIK var storleken större mot IFK Göteborg igår kväll och vann rättvist med 3 -1 på Kompisvallen. Jag vill inte och kommer inte analysera IFK Göteborgs insats. Det går inte, det var en alltför märklig tillställning som inte blev normalare av två missade straffar i en match som såg ut och kändes som en vänskapskamp.

AIK var det bättre laget på alla platser och kunde vunnit med större siffror. Jag säger inte att det var lätt för spelarna i AIK att gå ut och spela matchen. Men, när matchen väl drog igång, Jo, de fick en stor fördel denna kväll. De vackra hyllningarna, avbrotten, tystnaden, körsången som eldade på alla känslor till euforiska AIK spelare som hade slagit vilket lag som helst denna kväll. IFK spelarna stod inte emot trycket, känslorna, de vågade inte..kunde inte.. de tog omvägar i anfallsspelet och i försvaret vågade ingen längre ta sitt ansvar. Och ja, jag tror att det till viss del beror på den tragiska händelsen med Turina, med all respekt.
Rent arrangörsmässigt var det en fin och hedervärd tillställning som visar att fotbollen är kärlek till livet.. Och AIK fick den kväll de var värda och som de krigade sig till för sin bortgångne lagkamrat.

Personligen tycker jag att matchen borde ha ställts in, så som är brukligt i profesionella ligor,  för det märktes mycket tydligt att detta blev en mycket märklig match för alla inblandade och speciellt för IFK spelarna som inte visste hur de skulle agera en kväll fylld av sorg, vördnad och respekt för AIK och Ivan Turina..

Rest in Peace Ivan Turina - På vår hemmaplan kommer vi dock spöa AIK! 

För IFK Göteborgs del gäller det att skaka av sig denna lite udda upplevelse och ta nya tag mot Halmstad. Helt enkelt försöka glömma och börja spela fotboll igen, trots att de möter Sella. Jag antar att man uppe på kamratgården idag samtalar om vad som hände, hur spelarna kände sig och hur de kan få styrka ur det.

Slutligen tycker jag det är märkligt att vissa tycker att det kännas konstigt att ett lag som Syrianska har supportrar som är rasister.. men det tycker inte jag.. för rasism finns i alla folkgrupper och samhällslager, det är endast Sverige som tror tvärtom och vi bär alla ett ansvar att stoppa den!

När verkligheten knackar på dörren,,

Jag hade tänkt skriva om gårdagens semifinalvinst i Svenska Cupen mot Öster. Där 4-1 var frukten av att vårt anfallspar Hysén och DMK äntligen lyckades finna varandra som genom telepati. Jag tänkte att jag skulle få skriva om de fantastiska IFK supportrarna som reste till Växsjö och fyllde ett solindränkt Värendsvallen (Myresjöhus Arena) med sång, brottardräkter och klassiska kämparramsor över hela 90 minuter.. Men i dag känns det avlägset.. idag blev allsvenskan en färgklick mindre, idag blev två döttrar och en gravid fru lämnade ensamma, idag möttes AIKs ledare och spelare av en tom plats mellan stolparna och AIKs supportrar förlorade en älskansvärd personlighet i sitt hjärtas lag.. Ivan Turina

Livet är så skört men ändå är viljan råstark, så komplicerat men enkelt, så litet men ändå så stort att vi kan ta oss ut i rymden, som känslan av all tid i världen tills vi upptäcker de dyrbara sekundrar som vi slösat på ilska, lojhet, svartsjuka, avundsjuka eller hat.
Tiden vi får är dold för alla, så det gäller att försöka leva med glädje och ta till vara på varje liten atom av livet hur svårt det än är och hur ofta vi än halkar snett. Lära sig älska hur ont det än gör, lära sig be om förlåt och ta emot förlåtelsen, lära sig att hjälpa och själv komma igen hur mycket det än kostar för livet är dyrbarare att kasta bort..

all kärlek och mina tankar till Ivan Turinas familj, AIK och deras supportrar denna dag där vi alla som följer svensk fotboll blev en profil fattigare..