När verkligheten knackar på dörren,,

Jag hade tänkt skriva om gårdagens semifinalvinst i Svenska Cupen mot Öster. Där 4-1 var frukten av att vårt anfallspar Hysén och DMK äntligen lyckades finna varandra som genom telepati. Jag tänkte att jag skulle få skriva om de fantastiska IFK supportrarna som reste till Växsjö och fyllde ett solindränkt Värendsvallen (Myresjöhus Arena) med sång, brottardräkter och klassiska kämparramsor över hela 90 minuter.. Men i dag känns det avlägset.. idag blev allsvenskan en färgklick mindre, idag blev två döttrar och en gravid fru lämnade ensamma, idag möttes AIKs ledare och spelare av en tom plats mellan stolparna och AIKs supportrar förlorade en älskansvärd personlighet i sitt hjärtas lag.. Ivan Turina

Livet är så skört men ändå är viljan råstark, så komplicerat men enkelt, så litet men ändå så stort att vi kan ta oss ut i rymden, som känslan av all tid i världen tills vi upptäcker de dyrbara sekundrar som vi slösat på ilska, lojhet, svartsjuka, avundsjuka eller hat.
Tiden vi får är dold för alla, så det gäller att försöka leva med glädje och ta till vara på varje liten atom av livet hur svårt det än är och hur ofta vi än halkar snett. Lära sig älska hur ont det än gör, lära sig be om förlåt och ta emot förlåtelsen, lära sig att hjälpa och själv komma igen hur mycket det än kostar för livet är dyrbarare att kasta bort..

all kärlek och mina tankar till Ivan Turinas familj, AIK och deras supportrar denna dag där vi alla som följer svensk fotboll blev en profil fattigare..