Är det över nu IFK Göteborg???

Den här säsongen är nog redan förbi och jag lider inte bara med mig själv utan med alla spelare och med alla supportrar till IFK Göteborg. 2010 kommer bli ett riktigt skit år och jag ser redan fram emot 2011. Jag hoppas jag har fel, men IFK Göteborg, änglarna, blåvitt, mitt lag i hjärtat kamraterna spelar håglöst. Utan kunskap, utan glädje, utan vilja, utan lust kommer man ingenstans i allsvenskan för här kan man inte köpa professionell kunskap här måste man väcka hjärtan och i år verkar inte spelarna i IFK Göteborg ha hjärtat med och då spelar det ingen roll hur mycket man vill vara Messi för man kommer aldrig nå dit ändå. Messi spelar bra, inte för att han älskar Barca.. utan för att han inte kan spela sämre.. därav får han 145 miljoner i lön, men i allsvenskan måste en spelare älska sitt lag eftersom pengar inte finns och om man inte kan finna jävlar anamma så blir det som mot Helsingborg.. totalt överkörda, fiasko, mesigt spektakel och överkörning.. Just nu blir jag till och med orolig om de klarar av att hålla sig i mitten av allsvenskan eller om vi kommer slåss i botten hela säsongen. Stefan Rehn och Jonas Olsson har en hel del att arbeta med vad gäller attityd hos spelarna och är det så att de inte klarar denna uppgift får de nog sparka några spelare eller själva fundera om IFK är rätt forum för de att fortsätta sina karriärer. Låter hårt för många, jag gillar Rehn och Olsson väldigt mycket men i år verkar inte pusselbitarna passa trots att de borde passa bättre än någonsin. De har inga försäljningar, de har ett intakt lag som spelat ihop väldigt länge, nya ideér borde fastna direkt, de flesta är på proffsranden. Trots detta spelar de som rädda kaniner, utan koll på varandra springer de omkring och tittar på molnen när de passar bollen vidare. Jag hoppas verkligen att jag har fel i min analys och jag hoppas att jag kan avsluta denna bloggsäsong med ett guld men tyvärr tror jag inte det nu. Förra året förlorade vi mot HIF på bortaplan med 1-0 men den gången föll vi med flaggan i topp, då vi spelat ut HIF 70% av tiden. I år förlorar vi med 2-0 och har inget spel, ingen vilja, inget hjärta, ingenting.. och jag bävar redan inför nästa match...

Att visa karaktär

Det är så hemskt och man vill återigen bara glömma ett möte med Häcken. Det har gått troll i förmågan att vinna mot detta välspelande Hisingslag. De har blivit laget som inte går att vinna emot och det spelar ingen roll om IFK är bättre än de, det sitter numera i huvudet på grabbarna från kamratgården.
Igår radade IFK upp chanser mot Häcken som sett över 90 minuter borde ha förlorat med 2-3 mål. Ibland och speciellt mot Häcken de senaste matcherna går det bara inte, det vill sig inte. Man kan dra ett axplock från Hyséns friläge, Pärs nick i ribban, Ericssons miss framför öppet mål och då har jag inte ens nämnt den brända straffen.
En straff är inget mål förrän bollen har passerat målvakten in i nätet men det känns ofta så. De senaste åren har jag märkt att målvakter har blivit bättre och bättre på att hantera straffsituationer, så jag var nervös redan innan Ragnar vandrade fram och la upp bollen. Jag undrar vad han tänkte, hur han planerade att slå bollen och sedan blev det inget, poff! Undra hur han mådde efter missen, och hur gick tankebanorna allteftersom de missade frilägen och öppna målchanser och hur exploderade frustrationen när Häcken efter sina enda 10 minuter av press fick utdelning? Inget av detta vet jag men en sak vet jag och det är att unge herr Ragnar Sigurdsson, oavsett hur han mådde, valde att direkt vid slutsignal gå fram till levande klacken ensam med sin missade straff och förlorade tre poäng och applådera oss supportrar och det kallar jag karaktär. Nästa gång Ragge kommer du sätta den där straffen, kanske inte mot Häcken eller varför inte mot Häcken på Rambergsvallen vid nästa möte och då tar vi tre poäng..

Borgaralliansen i säng med Turkiet

Detta är ingen politisk blogg och borde så inte heller vara men ibland blir jag bara så trött på den svenska flatheten. Givetvis behöver inte vår regering rent principiellt hålla med om riksdagsbeslut som tagits i demokratisk anda. Det står de fritt att fortfarande följa sin egen övertygelse även om den går stick i stäv med majoritetens, så länge det rör ordet.
Vad jag inte förstår är varför? Det ligger ett löjets skimmer över framförallt Carl Bildts utspel, en man som i kraftiga ordalag har fördömt Serbiens krigsförbrytelser i bland annat Bosnien. Med tanke på hur han nu agerar så borde han ju rimligtvis be Serbien om ursäkt också.
Jag undrar även hur den här skenheliga alliansen ställer sig till det faktum att Turkiet nu hotar att utvisa Armenier i en protest? Mot vad frågar jag? För att lilla Sverige har tagit ett beslut som bland andra Frankrike och Tyskland tagit för länge sedan, utan att deras regeringar stod och grät och beklagade beslutet? Står Reinfeldt och Bildt hand i hand med Erdogan även i denna fråga? Jag hoppas att det finns fler än de fyra modiga borgerliga riksdagsledamöter som röstade emot sin partilinje och att det finns en högljudd opposition som vågar ta strid i denna fråga.
Sedan blir jag också fundersam över, varför det blir ett sandlådekrig över en faktisk historisk händelse som skedde för snart 100 år sedan. Ingen som lever idag var inblandad i det och ingen skuld faller över de som lever i Turkiet idag. Det enda som är viktigt för alla länder inkl Sverige, det är att göra upp med sin historia och ta den på allvar, vare sig det gäller apartheid i Sydafrika, Nazityskland, Sovjetunionen, Kambodja, Chile osv.. eller för den delen Carl Bildt, Serbien.

Så var det äntligen igång!!

Vän av fotboll måste ha förstått att det skulle bli problem med att starta allsvenskan så pass tidigt som i år. Dåliga gräsplaner och flyttade matcher. Häcken fick ju ändå spela på ett bra underlag och man vann som tur var hemma fast borta.
Roligt med IFK Göteborgs start i år - 3-0 borta mot Kalmar FF och så var det spöket åter bortskrämt. Matchen i sig var ju dessutom ganska underhållande trots dålig plan. En underbar räddning av Kim på straffen, påminde inte lite om Ravellis enhandsräddning mot Rumänien i VM 1994. Så skönt att dessutom Hysén verkar ha kvar målkänslan från i fjol, två gånger om dessutom. Sista målet var ju en riktig delikatess med tunnel och allt.
AIK fick känna på nykomlingarnas idoga kamp och vilja. Mjällby malde ner AIK på Råsunda och var närmast segern i denna annars så sömniga 0-0 match. Antar att en hel del beror på att underskattning men någon gång måste de rutinerade allsvenska lagen inse att det inte finns några enkla matcher mot nykomlingarna. IFK fick ju sin beskärda del en kall vårafton i Ljungskile. Ett av minna värre minnen av hur det känns att förlora en given match.

För övrigt har ju ni få som läser denna sida insett att jag inte har skrivit nästan någonting under denna iskall väntan på allsvenskans start och det har väl många orsaker. Ett är att jag jobbat mig in i väggen rent mentalt och att det blivit lite för mycket av allt denna vinter. Har varit sjukskriven i två veckor snart men de negativa tankarna börjar släppa taget så smått och i morgon skall jag ta nya tag. Känns faktiskt ganska bra att gå tillbaka till jobbet och det har jag inte kännt på några månader. Så nu får de se upp i korridorerna för här kommer en med energi tillbaka. IFK Göteborg verkar ha blivit smittade av samma energi och om man lyckas hålla kvar den där känslan till nästa måndag då hemmapreimären mot Häcken är, så hoppas jag på gruvlig revansch för fjolårets statistik mot just Häcken... forza blåvitt.. nu har resan mot det 19 SM guldet startat..