IFK Göteborgs bortskämda spelare!

Jag vet inte längre vem jag skall skylla på. Egentligen har jag gett upp hoppet och ändå hoppas jag att IFK lyckas ute i europa. I år är det viktigare än någonsin att vi vinner svenska cupen. Det är den enda räddningen vi har kvar. Om Håkan Mild inte fattar detta tror jag att vi måste byta ut hela ledningen plus tränare. Visst vi kan vara stolta och glad över Stefan Rehn och Jonas Olsson, de har vunnit ett SM guld 2007! Men vi kan inte leva på gamla meriter. AIK valde att snyggt och prydligt göra sig av med Stahre, han vände sin blick mot Grekland. Ingen går på idiotin att det var hans ett eget val, han blev sparkad från AIK och det fanns ett intresse från bottengänget i Grekland. Lönen på 11 miljoner får euro 16 betala.

Stefan och Jonas är en annan saga. Förstår inte hur de kan få spelarna att spela så dåligt. Fattar inte hur alla spelare kan ha glömt bort hur bra de egentligen är eller var allting ett luftslott? Klarar man inte favoritskapet? Vill man inte? Jag tror det är det det handlar om. IFK vill inte längre.... spelarna vill inte.. de orkar inte.. ledningen vill inte.. de ända som fortfarande vill är vi supportrar och vi kan inte.. Frågan vi borde ställa nu är - vad fan gör ni på en fotbollsplan? Tror ni att framgången för er själva går genom att ni slutar spela fotboll, glömmer allting och spelar som en avdankad supporter på läktarplats, Tror ni verkligen att ni kan bli proffs? Är ni så mycket förmer än alla andra lag i allsvenskan att det för er känns meningslöst att spela fotboll?

Det finns en positiv saga i detta, det kommer vända för IFK Göteborg, det kommer bli bättre, frågan är bara när? Den här säsongen är över men det kommer flera och det finns ingen chans i helvete att någon av IFK Göteborgs spelare försvinner i sommar, så vi kan själva välja att sparka ut någon och bygga om för det behövs Håkan..

Den runda fotbollen kan vara stenhård Zlatan!

Jag vet hur det är att missa guld och gröna skogar. Jag vet hur ont fotboll kan göra men jag vet också hur befriande den kan vara. Jag följer fotboll vid sidan av som en taskig reserv. Lagen jag följer är IFK Göteborg och Tottenham. Jag är tacksam för att jag är lite äldre och fick glädjas åt Blåvitt under slutet av 80 talet och början av 90 talet. 1996 tog det roliga slut, för att 2007 kännas bra igen, vi var på g. Det var vi inte, nu vet vi det, återigen är IFK ett vanligt gäng som harvar runt i allsvenskan utan mål och riktning. Dröjer säkert till 2018 innan pokalen bärgas igen.

Jag följer även Tottenham och de harvar för det mesta bara omkring i mittens rike av Premier League. I år däremot är det mer spännande än på länge, de har chans till en fjärde plats och Champions Leauge till hösten. Måtte gudarna vara oss nådiga.

Jag vet alltså att glädjas för det lilla som ges, även om det är en fjärdplats i Premier League eller en sjunde plats i allsvenskan. Därför att varje match som vinns blir så mycket större om den stora segern redan är förbi, om den tillhör de andra lagen. Självklart vill jag att mina lag skall bli dominanter som Barcelona eller Manchester United men jag vet att Tottenham troligen aldrig kommer komma dit. Jag vet att IFK Göteborg aldrig kommer komma dit i allsvenskan, för skulle de, så blir de sönderköpta. Jag får alltså nöja mig med de små smulor som ges. Till exempel att IFK Göteborg lyckas vinna i morgon mot Malmö FF, även om det inte känns troligt.

För Zlatan Ibrahimovic måste bytet från Inter till Barcelona ha känts som om han gick från ett mediokert CL lag till ett världslag. Han måste ha varit så jävla nöjd med sitt utträde ur de svartblå och inträde till de rödblå. Äntligen måste han ha tänkt, äntligen kommer jag få fajtas med de bästa och få chansen att vinna ett Champions League guld och jag förstår honom. Inter var ett mediokert skitgäng de år han spelade där. De hade inget och Zlatan den stackarn var själv, ensam, utlämnad till vargarna i de andra europeiska topplagen. Det var Zlatan mot resten, eventuellt kunde Maicon glänsa till och hjälpa honom i Inter men alltsom oftast var det bara Zlatan och det höll inte i längden.

Han valde alltså helt logiskt att gå vidare i sin karriär, vandra uppåt mot de bästa, för att kunna vinna det bästa i klubblagsfotboll, Champions league. Av den anledningen måste kvällens match och förra veckans match mot Inter kännas som en tung, stenhård magpumpare i Zlatans hela "Ibra" fotbollssjäl. Han blir utslagen, han blir knockad, strippad och rånad av den klubb han valt att lämna för att få en chans till ett Champions Leuge Guld. De tar hans värdighet och krossar den, de visar att vilja är större än kunnighet, de spelar inte snyggt om de ens spelar fotboll men de visar Barcelona, världen och Zlatan att fotboll vinns inte enbart på teknik och kunskap utan även genom en stenhård tro och vilja på det man gör. IFK Göteborg visade Barcelona detta 1986 på Ullevi när de vann med 3-0. Den gången lyckades Barcelona komma tillbaka och vinna returen med 3-0 och IFK åkte ut på straffar. Idag gick det inte, Inter och Italiensk fotboll är för bra på defensiv fotbollsförstörande skitboll och det hjälper inte om de har en utvisad, de spelar ändå bara med backar.

Jag sörjer med Zlatan Ibrahimovic, jag vet hur han mår, jag vet hur lite han kommer sova ikväll eller i morgon kväll eller resten av sitt liv eftersom en final i CL inte är givet ens för Barcelona något år. Zlatan kan alltså ha missat sin chans genom att flytta från Inter i Champions Leauge final till Barcelona i ingenmansland, bara för att han själv ville vinna det största. Snacka om ironi, snacka om ett historiskt tragikkomiskt skede som ingen författare eller regissör någonsin hade kommit på.

Även om det inte är till någon tröst för Zlatan ikväll eller någon kväll framöver så kan han tänka på följande. Hade han inte gått till Barcelona, hade inte Inter fått drygt 700 miljoner ihop med Etó och med det kunnat köpa in nya spelare, bättre spelare och det är där det kanske gör ont. Inter är tack vare Zlatanpengarna ett mycket bättre lag än de var innan, så finns det någon Mourinho och Inter skall tacka för denna framgång så är det Zlatan Ibrahimovic och ingen annan.

Jag och Zlatan, vi får hålla alla tummar och tår för att Bayern Munchen visar Inter var Champions Leauge bucklan skall stå. För det lovar jag er alla! I CL finalen kommer Ibrahimovic vara tyskvän, Bayern supporter, öldrickar, läderbyxälskare, alpfantast och sprechen deutch i 90 minuter.. och förhoppningsvis kommer han då kunna glädjas och jubla åt det lilla, Inter vann i alla fall inte FINALEN?

IFK GÖTEBORG ASS-KICKED!!

Jag tänker inte göra någon utläggning om hur dåligt och oinspirerat IFK Göteborg nu åter spelar.. det räcker med denna kommentar av en IFK Göteborgs spelare från deras egna hemsida för att förstå att något är jävligt fel uppe på IFK Göteborgs Kamratgård där de blåvit randiga säger sig träna fotboll...

Nicklas Carlsson:
- Jävligt olyckligt. Vi skulle skickat iväg bollen istället för att stoppa spelaren, då hade det inte uppstått en situation. Vi visste det skulle bli tufft, men hade hoppats på tre poäng.

Det var för fan Åtvidaberg ni skulle möta..laget som blivit utspelade i match efter match och inte vunnit något.. Det var inte Malmö eller Elfsborg eller Helsingborg eller AIK eller.. DET VAR ÅTVIDABERG OCH ÄR MAN SÅ RÄDD FÖR ATT MÖTA DEM DÅ FÖRSTÅR JAG ATT DET GÅR TUNGT FÖR ER PÅ FOTBOLLSPLANEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! SKÄRPNING NU FÖR FAN..

KICK ASS - Se den, du har råd!

Inget om fotboll denna gång utan endast en hyllning till en av de bästa action/superhjältarkomedierna på länge som jag har sett. Historien är vad den brukar i action filmer men det spelar ingen roll. Filmen är som den bästa bergochdalbanan på ett nöjesfält. Det går i 110 och musiken smälter ljudskönt över bilderna... Den har fått en tvåa nånstans tror det var göteborgs-posten, jag ger den dock 5 fyrar, 5 getingar och 5 plus i denna genre!

Det räcker inte att vara, Zlatan!

Kanske var han tagen av stundens allvar? Kanske är tiden i Inter och Italien som ett ankare som håller tillbaka honom? Kanske var det att han precis kommit tillbaka från skada? Men vilket som, det räcker inte Zlatan att göra några karatesparkar i straffområdet man måste röra på sig också, springa, kämpa, vilja framåt. Titta på Puyol, han är inte bäste mittbacken rent tekniskt men han kämpar mer än de flesta och spelar med hjärtat. Nu var dock inte Zlatan ensam om att vara osynlig många stunder. Messi hade också en tung dag. Återigen lyckades Mourinho med sin taktik att låta Cambiasso hänga på honom i hälarna. Messi kom först igång en bra bit in i andra men då var det andra som slöat till sig i Barcelona.
Jag hoppas att det var dåligt matchtempo efter skadan för Zlatans del, att konditionen tröt för annars kanske Zlatan inte ens får spela en eventuell final. För final tror jag det blir för Barcelona trots förlusten idag mot Inter. Idag spelade Inters mannar smart och de utnyttjade det gap som ofta kan bli mellan backarna i Barcelona när de anfaller med 7-8 spelare. Gång efter annan la de en långboll som sånär snappades upp bakom Barcas defensiv, fler gånger än de tre mål som blev resultatet. I Barcelona på NouCamp lär det bli ett annorlunda spel även om Mourinho säkerligen vill spela snarlikt det de gjorde ikväll. I Barcelona kommer de att tryckas tillbaka och de kommer inte våga gå med, med lika många mannar. Jag tror att matchen nästa vecka kommer påminna en hel del om de sista 10-12 minutrarna från idag och då tror jag inte två mål från Barcelona är en omöjlighet. Hoppas nu bara Zlatan finner konditionen igen och kan slänga av sig oket från Intertiden, då kan det bli hur roligt som helst i returen.

Tobbe e Klar

Efter fem bedrövelser.. kom manna från himlen!

Det var med tunga steg och missmod jag begav mig till Gamla Ullevi igår. Varför tvingas vi spela fotboll 12:30 en söndag, grubblade jag och förbannade TV bolag och UEFA. Krogen öppnade 11:00 så öl fick folk i sig ändå. Jag såg till och med ett gäng som beställde in tequila shots! Undrar hur gott det är som frukost? Omgång efter omgång har gått om intet och till slut ger man upp. Orkar inte skriva om ytterligare en förlust där IFK Göteborgs spelare verkar ha tappat kunskap och vilja att spela boll.

Och det värsta som kunde hända hände.. Matchinledning och obligatorisk stämsång till Poseidon, sedan startade matchen och Martin Ericsson kommer fri och gör ett noll till boråsarna.. nattsvart, becksvart, inte en gång till, nej. Jag hann tänka några tankar till men samtidigt var det något annorlunda, det var liksom vår i luften. Det kändes lite redan i inledningen av matchen mellan IFK Göteborg och Elfsborg, Hysén var tillbaka i startelvan, det sprangs lite mera och visades lite mera av den där viljan som saknats sedan Kalmar matchen. Sakta arbetade IFK Göteborgs elva änglar in sig i matchen. De vann dueller och man hittade varandra med passningar och det började ge utdelning. En farlig hörna som sånär kunde ha varit en kvittering och sedan den perfekta passningen till Tobias Hysén som resulterar i att Covic i Elfsborgsmålet blir utvisad, då han kommer försent in i man/man situationen. Tändvätskan i de blåvita själarna började ju längre tiden gick flamma allt starkare och till slut kom kvitteringen genom Sebastian Eriksson och innan första halvlek var slut hade Hjalmar frisparks målat in ledningsmålet 2-1.

I andra fortsatte kämpandet, inte alltid snyggt och Elfsborg var faktiskt nära att kvittera men det var något i luften, något nere på planen, något nytt i IFK spelarna som visade sig mer och mer. Man slet och kämpade, visade glöd även om man missade en passning, man ville inte förlora. I händelsernas centrum kom nu Jakob Johansson upp och slet och ville så mycket att han fick göra både 3-1 och 4-1, sicken förmiddag. Sedan byttes Robin Söder in och även han fick bredsida in en boll mot Elfsborg.

5-1, 5-1, 5-1.. det var proppen som gick ur och förhoppningsvis de mentala demonernas utrensande. Jag vet inte om det är försent att haka på toppen men det var vackert och befriande att se ett IFK Göteborg som definitivt kan spela och bör spela för de högra valörerna i årets allsvenska. Tobias Hysén sa efter matchen att det inte funnits på deras karta att förlora mot Elfsborg. Han sa att såhär kan vi spela och då blir det såhär bra. Han sa att nu skall vi vinna resten också, och banne mig om jag faktiskt inte tror honom, i alla fall igår och idag. Det var något i vårsolen, något i vårluften, något i vår blomstrens pollen som var annorlunda? Det kan ha varit glöden i IFK Göteborg som ställde sig upp och sa.. hit men inte längre, nu är det vi som vinner resten av matcherna!

Den blåvita himlen är numera grå...

Jag orkade inte skriva något efter Djrugårdsmatchen, var alldeles för trött på hur de uppträdde. Visst kan man inledningsvis skylla på att Tobias Hysén var tvungen att kliva av efter 38 sekunder, men det är inte hållbart i längden.

Idag skulle vändningen komma, idag skulle de visa att de kan vinna utan Tobbe, att laget är större än en enskild spelare. De skulle möta ett Brommapojkarna som spelar för sin överlevnad i år. ett lag som på varje position skall vara och är enligt papper sämst, mycket sämre än IFK Göteborg. Det var helt enkelt upplagt för ribba in och en välbehövlig genomkörare där man bara vinner för att sedan ta nya tag.

Det började lovande, IFK spelade runt på kanterna och de hittade in mot mitten och det var inte mer än logiskt när Pär Ericsson fick knoppa in ledningsmålet.

Vad som hände sedan får Rehn, Olsson, Mild och alla i laget kollektivt ta sig en riktig, förlåt att jag svär, jävla funderar över. Efter målet började återigen IFK Göteborg anno 2010 falla ihop. Det blev mer och mer krampaktigt och ju längre tiden gick desto fler felpassningar och när spelarna började tappa positioner och Kim Christianssen glömmer av att ställa en gubbe vid stolpen, ja, då står det helt plötsligt 1-1 och det är Brommapojkarna som jublar. Efter kvitteringen är det bara mörker som inte blev ljusare för att det blev andra halvlek. Istället är det Brommapojkarna som går framåt, vill något, vinner närkamper, passar sig ur knepiga situationer och kämpar. IFK Göteborg har glömt all vinterträning, de passar fel, de är sena in i varje duell, de vinner inga andra bollar, de missar mottagningar, de kör på chans till ingemansland och blir i vissa stunder lite ironiskt utspelade. Det är inte längre Brommapojkarna som ser ut som laget i bottens rike utan IFK Göteborg som åker ur i år.

Jag talade med Tobias Hysén i halvtid, han hade valt att se matchen från levande sektion med fars gubben. Jag sa, det ser inte så roligt ut för spelarna där ute på plan, de har svårt att ta emot och passa rätt, ser ut som om de står och drömmer lite om hur det kunde ha varit. Han sa inget direkt, men han tänkte nog. Jag gav honom ett tips, säg till vid nästa träning att det nog vore klokt att träna lite enklare passningsövningar med koner, slå bollen på en rak linje utan att träffa. Han skrattade och sen sa vi skål! Då trodde nog både han och jag att IFK Göteborg skulle vinna, det var ju ändå 45 minuter kvar.. men då visste vi inte hur dåliga de är just nu..

Det är underbart

Att läsa sådant man skriver i hettans stund, som mitt föregående inlägg efter utskåpningen mot HIF är både roligt och sjukt. Ingen vacker syn, det var ett smått tragiskt helvete att behöva bevittna torpedningen av IFK. Men livet går vidare och vi har fortfarande chansen till SM guldet. Det är ju tur att spelare och ledare i IFK Göteborg inte har mitt snåla tålamod efter en förlust..
Jag minns förra årets match mot Häcken borta, just i tredje omgången, som i år mot HIF. "Vi" hade vunnit med 6-0 mot Djurgården och spelet hade ekat hela vägen ner i europa, tycket man. Segervissa åkte "vi" till Hisningen och intog Rambergsvallen. 90 minuter senare så var "vi" IFK Göteborg ett sönderbombat gäng supportrar, spelare och ledare efter en 4-1 förlust mot Häcken. Våra ledare gick ut i pressen och bad om ursäkt för hur "vi" spelat och lovade bättring och bot. Resten är ju historia, "vi" fortsatte framåt i allsvenskan och endast korsbandskador stoppade "oss" från att bärga det 19:e SM guldet.. Inte AIK som många påstår!