Jag vet hur det är att missa guld och gröna skogar. Jag vet hur ont fotboll kan göra men jag vet också hur befriande den kan vara. Jag följer fotboll vid sidan av som en taskig reserv. Lagen jag följer är IFK Göteborg och Tottenham. Jag är tacksam för att jag är lite äldre och fick glädjas åt Blåvitt under slutet av 80 talet och början av 90 talet. 1996 tog det roliga slut, för att 2007 kännas bra igen, vi var på g. Det var vi inte, nu vet vi det, återigen är IFK ett vanligt gäng som harvar runt i allsvenskan utan mål och riktning. Dröjer säkert till 2018 innan pokalen bärgas igen. Jag följer även Tottenham och de harvar för det mesta bara omkring i mittens rike av Premier League. I år däremot är det mer spännande än på länge, de har chans till en fjärde plats och Champions Leauge till hösten. Måtte gudarna vara oss nådiga.
Jag vet alltså att glädjas för det lilla som ges, även om det är en fjärdplats i Premier League eller en sjunde plats i allsvenskan. Därför att varje match som vinns blir så mycket större om den stora segern redan är förbi, om den tillhör de andra lagen. Självklart vill jag att mina lag skall bli dominanter som Barcelona eller Manchester United men jag vet att Tottenham troligen aldrig kommer komma dit. Jag vet att IFK Göteborg aldrig kommer komma dit i allsvenskan, för skulle de, så blir de sönderköpta. Jag får alltså nöja mig med de små smulor som ges. Till exempel att IFK Göteborg lyckas vinna i morgon mot Malmö FF, även om det inte känns troligt.
För Zlatan Ibrahimovic måste bytet från Inter till Barcelona ha känts som om han gick från ett mediokert CL lag till ett världslag. Han måste ha varit så jävla nöjd med sitt utträde ur de svartblå och inträde till de rödblå. Äntligen måste han ha tänkt, äntligen kommer jag få fajtas med de bästa och få chansen att vinna ett Champions League guld och jag förstår honom. Inter var ett mediokert skitgäng de år han spelade där. De hade inget och Zlatan den stackarn var själv, ensam, utlämnad till vargarna i de andra europeiska topplagen. Det var Zlatan mot resten, eventuellt kunde Maicon glänsa till och hjälpa honom i Inter men alltsom oftast var det bara Zlatan och det höll inte i längden.
Han valde alltså helt logiskt att gå vidare i sin karriär, vandra uppåt mot de bästa, för att kunna vinna det bästa i klubblagsfotboll, Champions league. Av den anledningen måste kvällens match och förra veckans match mot Inter kännas som en tung, stenhård magpumpare i Zlatans hela "Ibra" fotbollssjäl. Han blir utslagen, han blir knockad, strippad och rånad av den klubb han valt att lämna för att få en chans till ett Champions Leuge Guld. De tar hans värdighet och krossar den, de visar att vilja är större än kunnighet, de spelar inte snyggt om de ens spelar fotboll men de visar Barcelona, världen och Zlatan att fotboll vinns inte enbart på teknik och kunskap utan även genom en stenhård tro och vilja på det man gör. IFK Göteborg visade Barcelona detta 1986 på Ullevi när de vann med 3-0. Den gången lyckades Barcelona komma tillbaka och vinna returen med 3-0 och IFK åkte ut på straffar. Idag gick det inte, Inter och Italiensk fotboll är för bra på defensiv fotbollsförstörande skitboll och det hjälper inte om de har en utvisad, de spelar ändå bara med backar.
Jag sörjer med Zlatan Ibrahimovic, jag vet hur han mår, jag vet hur lite han kommer sova ikväll eller i morgon kväll eller resten av sitt liv eftersom en final i CL inte är givet ens för Barcelona något år. Zlatan kan alltså ha missat sin chans genom att flytta från Inter i Champions Leauge final till Barcelona i ingenmansland, bara för att han själv ville vinna det största. Snacka om ironi, snacka om ett historiskt tragikkomiskt skede som ingen författare eller regissör någonsin hade kommit på.
Även om det inte är till någon tröst för Zlatan ikväll eller någon kväll framöver så kan han tänka på följande. Hade han inte gått till Barcelona, hade inte Inter fått drygt 700 miljoner ihop med Etó och med det kunnat köpa in nya spelare, bättre spelare och det är där det kanske gör ont. Inter är tack vare Zlatanpengarna ett mycket bättre lag än de var innan, så finns det någon Mourinho och Inter skall tacka för denna framgång så är det Zlatan Ibrahimovic och ingen annan.
Jag och Zlatan, vi får hålla alla tummar och tår för att Bayern Munchen visar Inter var Champions Leauge bucklan skall stå. För det lovar jag er alla! I CL finalen kommer Ibrahimovic vara tyskvän, Bayern supporter, öldrickar, läderbyxälskare, alpfantast och sprechen deutch i 90 minuter.. och förhoppningsvis kommer han då kunna glädjas och jubla åt det lilla, Inter vann i alla fall inte FINALEN?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar