Den blåvita himlen är numera grå...

Jag orkade inte skriva något efter Djrugårdsmatchen, var alldeles för trött på hur de uppträdde. Visst kan man inledningsvis skylla på att Tobias Hysén var tvungen att kliva av efter 38 sekunder, men det är inte hållbart i längden.

Idag skulle vändningen komma, idag skulle de visa att de kan vinna utan Tobbe, att laget är större än en enskild spelare. De skulle möta ett Brommapojkarna som spelar för sin överlevnad i år. ett lag som på varje position skall vara och är enligt papper sämst, mycket sämre än IFK Göteborg. Det var helt enkelt upplagt för ribba in och en välbehövlig genomkörare där man bara vinner för att sedan ta nya tag.

Det började lovande, IFK spelade runt på kanterna och de hittade in mot mitten och det var inte mer än logiskt när Pär Ericsson fick knoppa in ledningsmålet.

Vad som hände sedan får Rehn, Olsson, Mild och alla i laget kollektivt ta sig en riktig, förlåt att jag svär, jävla funderar över. Efter målet började återigen IFK Göteborg anno 2010 falla ihop. Det blev mer och mer krampaktigt och ju längre tiden gick desto fler felpassningar och när spelarna började tappa positioner och Kim Christianssen glömmer av att ställa en gubbe vid stolpen, ja, då står det helt plötsligt 1-1 och det är Brommapojkarna som jublar. Efter kvitteringen är det bara mörker som inte blev ljusare för att det blev andra halvlek. Istället är det Brommapojkarna som går framåt, vill något, vinner närkamper, passar sig ur knepiga situationer och kämpar. IFK Göteborg har glömt all vinterträning, de passar fel, de är sena in i varje duell, de vinner inga andra bollar, de missar mottagningar, de kör på chans till ingemansland och blir i vissa stunder lite ironiskt utspelade. Det är inte längre Brommapojkarna som ser ut som laget i bottens rike utan IFK Göteborg som åker ur i år.

Jag talade med Tobias Hysén i halvtid, han hade valt att se matchen från levande sektion med fars gubben. Jag sa, det ser inte så roligt ut för spelarna där ute på plan, de har svårt att ta emot och passa rätt, ser ut som om de står och drömmer lite om hur det kunde ha varit. Han sa inget direkt, men han tänkte nog. Jag gav honom ett tips, säg till vid nästa träning att det nog vore klokt att träna lite enklare passningsövningar med koner, slå bollen på en rak linje utan att träffa. Han skrattade och sen sa vi skål! Då trodde nog både han och jag att IFK Göteborg skulle vinna, det var ju ändå 45 minuter kvar.. men då visste vi inte hur dåliga de är just nu..