Det var med tunga steg och missmod jag begav mig till Gamla Ullevi igår. Varför tvingas vi spela fotboll 12:30 en söndag, grubblade jag och förbannade TV bolag och UEFA. Krogen öppnade 11:00 så öl fick folk i sig ändå. Jag såg till och med ett gäng som beställde in tequila shots! Undrar hur gott det är som frukost? Omgång efter omgång har gått om intet och till slut ger man upp. Orkar inte skriva om ytterligare en förlust där IFK Göteborgs spelare verkar ha tappat kunskap och vilja att spela boll.
Och det värsta som kunde hända hände.. Matchinledning och obligatorisk stämsång till Poseidon, sedan startade matchen och Martin Ericsson kommer fri och gör ett noll till boråsarna.. nattsvart, becksvart, inte en gång till, nej. Jag hann tänka några tankar till men samtidigt var det något annorlunda, det var liksom vår i luften. Det kändes lite redan i inledningen av matchen mellan IFK Göteborg och Elfsborg, Hysén var tillbaka i startelvan, det sprangs lite mera och visades lite mera av den där viljan som saknats sedan Kalmar matchen. Sakta arbetade IFK Göteborgs elva änglar in sig i matchen. De vann dueller och man hittade varandra med passningar och det började ge utdelning. En farlig hörna som sånär kunde ha varit en kvittering och sedan den perfekta passningen till Tobias Hysén som resulterar i att Covic i Elfsborgsmålet blir utvisad, då han kommer försent in i man/man situationen. Tändvätskan i de blåvita själarna började ju längre tiden gick flamma allt starkare och till slut kom kvitteringen genom Sebastian Eriksson och innan första halvlek var slut hade Hjalmar frisparks målat in ledningsmålet 2-1.
I andra fortsatte kämpandet, inte alltid snyggt och Elfsborg var faktiskt nära att kvittera men det var något i luften, något nere på planen, något nytt i IFK spelarna som visade sig mer och mer. Man slet och kämpade, visade glöd även om man missade en passning, man ville inte förlora. I händelsernas centrum kom nu Jakob Johansson upp och slet och ville så mycket att han fick göra både 3-1 och 4-1, sicken förmiddag. Sedan byttes Robin Söder in och även han fick bredsida in en boll mot Elfsborg.
5-1, 5-1, 5-1.. det var proppen som gick ur och förhoppningsvis de mentala demonernas utrensande. Jag vet inte om det är försent att haka på toppen men det var vackert och befriande att se ett IFK Göteborg som definitivt kan spela och bör spela för de högra valörerna i årets allsvenska. Tobias Hysén sa efter matchen att det inte funnits på deras karta att förlora mot Elfsborg. Han sa att såhär kan vi spela och då blir det såhär bra. Han sa att nu skall vi vinna resten också, och banne mig om jag faktiskt inte tror honom, i alla fall igår och idag. Det var något i vårsolen, något i vårluften, något i vår blomstrens pollen som var annorlunda? Det kan ha varit glöden i IFK Göteborg som ställde sig upp och sa.. hit men inte längre, nu är det vi som vinner resten av matcherna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar