En ursäkt till min blogg

Hej bloggen! Du är liksom lite bortglömd de senaste månaderna eller om jag skall vara ärlig de senaste åren. Jag har tänkt på dig då och då och ibland har jag t o m skrivit något på dig, men allt som oftast har jag bara gått förbi eller glömt av dig. Du ser att IFK Göteborg har under 2010,11,12 varit en stor besvikelse och jag orkar bara skriva om besvikelser en liten stund, sen tröttnar jag på mig själv och IFK. Men! tänker du, i år går det ju rätt bra för IFK och ändå skriver du inte och när du väl skriver skriver du om besvikelsen att det inte går bättre. Jo, jag vet och jag erkänner dilemmat. Men du ser bloggen, i år blev jag även pappa och även detta har tagit tid ifrån dig. Sen i ärlighetens namn, går det verkligen så där bra? Jag menar, visst vi har vunnit mera och vi har t o m ett cupguld men att bli fjäderplockade av Trencin, eller förlora mot Öster och Brommapojkarna, att fortfarande ha Sveriges mest skadedrabbade spelare och fortfarande leta efter ett eget spel sätter ändå lite smolk i tillvaron och känns inte helt bekvämt. Speciellt obekvämt, bloggen, känns att IFK Göteborg inte verkar ha någon kontroll på fysträningen hos sina spelare trots att de haft samma skadeproblematik sedan 2009?
Men, nej, jag skall inte måla fan på väggen redan. IFK Göteborg har ju ändå rest sig ur askan från 2012, 11, 10 och ur askan har det vuxit fram en liten klump glöd i varje spelare som kan bära hela vägen till ett SM Guld i år, för det de saknar i kunskap och skadade spelare har de i en stark vilja.
Elfsborg i morgon brrrr.. som jag lärt mig säga inför varje match de senaste åren.. Ångesten har blivit en ovälkommen följeslagare på matcherna de senaste åren. Inför Syrianska senast kröp ångesten ner i min säng och jag slöt ögonen och hoppades på oavgjort men var övertygad om en förlust. Har de senaste åren lärt mig något, så är det att IFK Göteborg kan spela bra mot de bättre lagen men vi klappar ihop fullständigt mot de sämre bottengängen. I år mötte vi Öster när de var som sämst, i år mötte vi ett BP som var som sämst och som vanligt spelade IFK Göteborg i dessa matcher inte fotboll utan sysselsatte sig med annat. 6 tappade poäng mot skräpet i allsvenskan och övriga lag hade kommit ikapp och sprungit förbi.
Men kanske vände vinden mot Syrianska borta. IFK åker till en bortamatch mot ett bottengäng och lyckas faktiskt vinna, 2013 års lilla glödklot från 10,11,12 verkar bli hetare och starkare ju längre in i säsongen vi åker och om vi även för lite skjuts av fru fortuna kan vi snart vara ikapp med både skador och poäng. Frågan då är väl om något annat lag kan stoppa IFKs brottarfotboll?

Så förlåt mig Bloggen för min frånvaro och bitterhet. Jag skall försöka skriva i dig snart igen.. men jag lovar inget.. till dess, ha en bra kväll!

Känns som om jag inte orkar mer

Men då kommer jag att tänka på att spelarna i IFK Göteborg, de Måste orka, detta är deras jobb.. Så jag kommer allt orka fortsätta hoppas på IFK Göteborg. Allsvenskan är grusad men Svenska Cupen ligger redo att krattas och denna Cup blir allt viktigare för ett IFK Göteborg som har som ambition att ta sig ut i Europa 2013, jävligt viktig helt enkelt för blåvitts framtid och för att kunna bli ett Topplag i Sverige igen.
Just nu seglar Elfsborg, AIK, Häcken, HIF och MFF iväg till en egen liten liga där de skall jaga outstanding Elfsborg under andra halvan av allsvenskan. För deras del tror jag inte de lyckas, Elfsborg har redan avgjort guldstriden och så som de har gjort det, det var länge sedan allsvenskan hade ett sådant imponerande lag, 12 omgångar och 8 ner till 2:an, klappat och klart.. Med det här laget kan de till och med gå längre i europa league än något annat svenskt lag gjort under 2000-talet.

För vår del blir andra halvan av allsvenskan en kamp i mittens rike som de senaste två åren. Enda hoppet och trösten jag kan finna är att något utopiskt inträffar, där de 9 lagen ovanför IFK Göteborg drabbas av exakt det som IFK drabbades av under första halvan och att Blåvitt går som på räls och vinner resten av matcherna.
Det som såg så lovande ut inför säsongen felpassades sönder redan mot Syrianska i första omgången och feldömdes bort mot Norrköping och Örebro. Och av det faktum att vi inte är tillräckligt fysiska och jävlaranammat att bara skjuta in den satans bollen i mål. Vi kan klaga på försvarsspelet och att det ser valpaktigt ut emellanåt men jag tycker inte att det är där den stora bristen ligger, den ligger i de sista fem metrarna inne på motståndarnas straffområde. Det skall trixas, passas, klackas och göras så himla svårt och konstlat när det enda det egentligen handlar om är att börja skjuta mera och tänka mindre och blir det en retur från målvakten klipp till igen..

Så inför andra halvan och i Svenska Cupen..  Sätt ett mål för er själva att ni i varje match skall ha avlossat säg 30 skott mot mål minst.. skjut för att vinna!!

Go Blåvitt

PS: Nu växlar vi över till landslag och EM, gött för mig som just nu känner mig som en orkeslös och tröstlös ängel säsong 2012 DS.

Go Sverige..

Dålig förlorare, nu förstår jag inte?

Är jag en dålig förlorare, jovars, det är jag nog men förtvivlan går snabbt över i hopp igen efter ett självdestruktivt besök i misärens källare där hoppets låga släcktes med vattenkanon.
Idag är det 24 timmar senare och redan under tisdagens tidiga timmar var man tillbaka i full styrka och hopp om IFK Göteborgs framtid. IFK spelar ju trots allt en bättre och mer fartfylld fotboll i år och ungdomarna är en fröjd att skåda. Söders comeback som kreativ målgörare var i matchen mot MFF grädden på moset och det var ju på fitthåret att vi inte vann.
Tobias Hysen är sin värste kritiker och sågar sig själv itu men jag tror nog det bor en trollkarl i honom så att han kommer ut hel i matchen mot Mjällby på torsdag.
Det är många storstjärnor som hamnat i den onda tänkomcirkeln. Tvivlet kan vara människans värsta fiende och smyger omkring även utanför sportens värld. Viktigast i stunder av misströstan är att hitta tillbaka till den ursprungliga idén om varför man började spela fotboll, tror i vart fall jag. Återta glädjen i sitt minne där man spelade en evighetslång, kom in och ät NU! VM final på en grusplan och avgjorde med en dönare i krysset. Gräva fram en lädersliten boll och dra på sig skorna, knata ner till en grusplan och lattja med sina drömmars mål, antingen med nån polare eller med barnen, och insupa dofter och minnen.

Hoppet är så mycket starkare än tvivlet. Som jag tidigare skrivit och sett så blir det allt bättre i match efter match. Trots snöpligt poängtapp så var första halvlek mot Malmö FF det bästa på år och dar av IFK Göteborg. De senaste två årens ängsliga, tjongbollsfotboll har lämnat byggnaden och det bjuds nu på riktigt underhållande spel. I går skrev jag i min bitterhet att IFK skulle sluta spela fotboll och börja vinna som Elfsborg, idag med distans, säger jag tvärtom, för lag som Elfsborg kommer få det svårare när de måste börja spela fotboll. Visst, att kriga om allsvenskt guld kan vara försent men det finns så mycket talang och hopp att IFK Göteborg kan ta hem Svenska Cupen, komma tvåa, trea och den vägen ta sig ut i Europa. Det gäller bara att släppa lite på allvaret och börja drömma sig tillbaka till den där varma sommarkvällen med polarna på grusplanen, den avgörande tåpajen i nättaket och tjabbet om vem som var vem av dåtidens fotbollsprofiler... tills mamma skrek.. KOM IN NU!!

Ps: Kommer jag skriva nåt surt igen? Jodå, jag är som sagt känslomänniska Ds.