Är jag en dålig förlorare, jovars, det är jag nog men förtvivlan går snabbt över i hopp igen efter ett självdestruktivt besök i misärens källare där hoppets låga släcktes med vattenkanon.
Idag är det 24 timmar senare och redan under tisdagens tidiga timmar var man tillbaka i full styrka och hopp om IFK Göteborgs framtid. IFK spelar ju trots allt en bättre och mer fartfylld fotboll i år och ungdomarna är en fröjd att skåda. Söders comeback som kreativ målgörare var i matchen mot MFF grädden på moset och det var ju på fitthåret att vi inte vann.
Tobias Hysen är sin värste kritiker och sågar sig själv itu men jag tror nog det bor en trollkarl i honom så att han kommer ut hel i matchen mot Mjällby på torsdag.
Det är många storstjärnor som hamnat i den onda tänkomcirkeln. Tvivlet kan vara människans värsta fiende och smyger omkring även utanför sportens värld. Viktigast i stunder av misströstan är att hitta tillbaka till den ursprungliga idén om varför man började spela fotboll, tror i vart fall jag. Återta glädjen i sitt minne där man spelade en evighetslång, kom in och ät NU! VM final på en grusplan och avgjorde med en dönare i krysset. Gräva fram en lädersliten boll och dra på sig skorna, knata ner till en grusplan och lattja med sina drömmars mål, antingen med nån polare eller med barnen, och insupa dofter och minnen.
Hoppet är så mycket starkare än tvivlet. Som jag tidigare skrivit och sett så blir det allt bättre i match efter match. Trots snöpligt poängtapp så var första halvlek mot Malmö FF det bästa på år och dar av IFK Göteborg. De senaste två årens ängsliga, tjongbollsfotboll har lämnat byggnaden och det bjuds nu på riktigt underhållande spel. I går skrev jag i min bitterhet att IFK skulle sluta spela fotboll och börja vinna som Elfsborg, idag med distans, säger jag tvärtom, för lag som Elfsborg kommer få det svårare när de måste börja spela fotboll. Visst, att kriga om allsvenskt guld kan vara försent men det finns så mycket talang och hopp att IFK Göteborg kan ta hem Svenska Cupen, komma tvåa, trea och den vägen ta sig ut i Europa. Det gäller bara att släppa lite på allvaret och börja drömma sig tillbaka till den där varma sommarkvällen med polarna på grusplanen, den avgörande tåpajen i nättaket och tjabbet om vem som var vem av dåtidens fotbollsprofiler... tills mamma skrek.. KOM IN NU!!
Ps: Kommer jag skriva nåt surt igen? Jodå, jag är som sagt känslomänniska Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar