Jag har sprungit rakt in i väggen med skygglappar och hörlurar? Tog på mig ett jobb som visade sig vara mer krångligt än jag först trodde och anledningen är att jag är en perfektionist. Jag har svårt att släppa ifrån mig något som jag själv inte är 100% nöjd med. Problemet är att jag alltid har haft svårt för att vara helt nöjd. Det finns alltid något man kan göra bättre. Det är en bra egenskap i vissa sammanhang men ibland måste man våga släppa taget. Det som nu hände var att jag hamnade i jobb och perfektionskoma. Livet runtomkring försvann in i en tjock fet dimma och jag jobbade 38 timmar i ett sträck för att i slutänden ändå inte känna mig fullständigt nöjd. Känner ni igen er? Någon gör nog det, sådant som också är viktigt hamnar allt längre ner i prioordningen, jobbbubblan blir allt kompaktare tills perfktionsmålet blir allenarådande och alla andra måsten bleknar och absorberas av den tunnelseende hjärnan. Till slut väcks man ur sitt tillstånd och inser att man missat det viktigaste, att kommunicera, göra klart, och då faller man som en sten igen hela sin tillvaro. Springer rakt in i murverket och raserar varenda sten man byggt sitt liv på. Bör gå till psykiatrikern, måste våga släppa vidare....
Idag avgörs Supercupen mellan IFK och Kalmar FF.. börjar nu, så jag avslutar här..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar