Läst någonstans att våren var här men det kan ju inte stämma när snön har fallit de senaste dagarna. Men våren är ju alltid på väg, liksom sommaren och hösten. Det är bara vintern som väntar med att komma i Göteborg. Den gör endast korta nedslag innan den försvinner igen.
Jag avundas de självsäkra, de som vet allt, de som kan allt, de som inte behöver hjälp, de som inte behöver lära sig något, de som kan själva, de som är bäst, de som förstår, de som har sanning, de som inte behöver be om förlåt, de som redan vet hur det är, för själv undrar jag ofta hur man ror den här jävla båten..
Tyckte mig se en skärva ödmjukhet bland högarna av intolerans men nu hittar jag den inte bland de självgoda massorna..
Lördag förmiddag och den gråa solen vakar över stadens regnvåta asfalt. Snön från igår slaktas i vindens värme och dess blod flyter ner i kloakerna. En herre stannar upp vid ett skyltfönster och betraktar genom sin sprukna spegelbild en yppig ungmö. En värme sprider sig och lyfter upp hans ungdom. Av spårvagnens gnissel knuffas han tillbaka av åren som gått, vänder sig om
och andas lätt. Den gråa solen lyfter på hatten och tittar fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar