Jag har fångats av en euforisk vind som för mig högre och högre upp i glädje. Kan egentligen inte sätta ord på signalsubstansernas lyckoresa. Något har hänt men frågan är vad? Undrar om det är såhär som manodepressiva männsikor känner sig innan fallet. Själv hoppas jag kunna fortsätta denna ballongfärd resten av livet. En längtan i bröstet, en tilit till tillvarons mysterium oavsett vad som händer. En tilltro till vår skapare att han älskar mig som jag är och att han finns där för min skull. Det låter crazybananas men jag vill bara le mot världen och ropa HEJ!!
Vingligt lyftet jag
min kropp
försökte att stå
med bägge fötterna
medan golvet gungade
tog han tag
i mina armar
och hindrade mig
från att falla
släppte taget
sakta lärde
jag mig
gå..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar