På fotbolls VM:s reservplats..

VM i all sin ära men det är ju faktiskt tråkigt att Sydafrika har åkt ur. De gjorde det med flaggan i topp och förhoppningsvis kan de glädjas över att ha slagit Frankrike med 2-1. Det var ett hungrigt och vilja vinna gäng som ställdes mot ett Frankrike i moraliska spillror. Ett Stjärngäng som alla föll var för sig över den sydafrikanska himlen. Och trots att Mpela och övriga önskade sig ytterligare mål av Uruguay och att göra några själva så räckte det inte hela vägen.

Ett annat afrikanskt lag som åkte ut denna afton i det första afrikanska VM:et någonsin var Nigeria. Missar man öppet mål, två gånger om så.. och har man en sovandes målvakt vid frispark så.. Då räcker det inte längre mot ett lika kämpande och glödande Sydkorea.

I skuggan och långt ifrån den sydafrikanska slätten närmare bestämt i Danmark i Aalborg befann sig igår IFK Göteborg. Ett IFK utan Kim Christensen och utan Stefan Rehn som en del av två huvudtränare. När Chile tog ytterligare ett steg mot en åttondelsfinal i VM gick IFK Göteborg på knock mot semestertränade Aalborg. Matchen slutade med 3-0 förlust och likt en slocknande Lagerbäck stod Jonas Olsson och sa att det ser bra ut. En fråga, vad var det som var bra, förutom att Hysén spelade utan känningar? Vad i spelet fungerade, Jonas? Var det i backlinjen, var det mittfältet, var det, det oinspirerade och förutsägbara anfallsspelet? Vad var det Jonas, för vi andra vill veta vad som såg så bra ut.

IFK Göteborg och Håkan Mild verkar ha gett upp i en tid då man skulle vilja se lite jävlaranamma och kom igen a´la Manchester United, Alex Fergusonskt. Jag tror fortfarande inte på AIK idén att kicka tränare hit och dit och jag trodde verkligen att Håkan Mild vid rodret av IFK Göteborg hade samma tankar. Bygga långsiktigt, bygga för en framtid vid horisonten, låta tiden tala för IFK, för Blåvitt, för supportrar, för guld. Det tog Alex Ferguson 6 år att vinna med Manchester United men de hade en plan, ett mål, en uttalad strategi att låta en tränare få bida sin tid i lugn och ro. Resultatet blev ett fotbollslag av yttersta världsklass år efter år.

IFK Göteborg kommer aldrig nå dit, men vi hade chansen att nå så långt man kan i Sverige, i norden kanske, tyvärr valde Håkan Mild och IFK Göteborg att likt rädda "råttor" springa på AIKs bana och sparka tränare. Tråkigt och fel tycker jag!