Tredje raka - FÖRLUSTEN, min kropp blöder, min själ drunknar i en bottenlös likgiltighet och ingen räddning syns i horisonten. IFK Göteborgs kommendörkapten Jonas Olsson eldar upp seglen och den fega styrelsen flyr till livbåtarna. Kvar på den gröna oceanen ligger de orörliga kropparna av IFK Göteborgs galärslavar och guppar i skymningen. De som tömde sig, de som till sista andetaget försökte lappa alla läckande hål, de som stod upp trots motvindens dån när den gyllene stranden syntes så nära.
R.I.P IFK Göteborg..
En vän skrev en kommentar på mitt förra inlägg. - De förlorar nästa match men sen vänder det! Det kan vara sanningen när vi summerar årets allsvenska. IFK kan ta sig tillbaka och till och med vinna allsvenskan 2011.Men det krävs att någon vågar bära ansvaret och höja rösten, att någon, förutom spelare vågar ställa sig på relingen i stormen.
Idag såg vi en tränartrio uppklädda i kostym. Jonas Olsson likt Titanics kapten som med ett frustande manskap gjorde allt de kunde för att rädda skeppet och de gjorde det egentligen så bra. Viljan fanns där, kämparglöden, nytändningen och målet och målchanserna.
Vi som satt på stranden och längtade efter den snara räddningen, fick dock i andra halvlek återigen se det desillusionerade ledarskapet i all sin fördjävlighet.
IFK ledde med 1-0 mot Helsingborg halvvägs mot stranden men vi hade märkt av Selakovics trötthet så tydligt att vi själva gäspade i slutet av första halvlek och var övertygade om att det snart var en tidsfråga innan exempelvis Tobias Sana fick byta med honom. Det var då idiotin totalt slog ut Kapten Olsson. Trots en fallfärdig Selakovic var det honom Olsson behöll halvhängades på relingen. Istället valde kommendörkapten Olsson i sin vilsna dimma att stuva om i mitten. Det måste ha varit en skada på Jakob Johansson viskade någon, för varför skulle Olsson annars välja att montera ned den vinstdrivande maskinen Kalle, Eriksson, Jakobsson. Sedan kom idioti två - OCH ersätta med forward Pär Ericsson? Tre forwards på första parkett vid ledning 1-0 syntes mig vara en hägring skapad av hungersnöden vi alla led av för varför ersätter man inte med en utpräglad mittfältare i det läget? Nu valde 2007 års guldtränare Olsson att istället rikta kanonerna mot eget däck och beordra skjut och eftersom ingen var kvar som kunde rädda skottet, sänktes IFK Göteborg återigen.. och kvar på den stilla gröna oceanen guppade kropparna av de som en gång sprang sönder Helsingborg för möjligheten att vinna vinna..
Jag är ingen tränare, jag är strandsatt på en ö av förluster men till och med jag förstår att stänga mittfältet när man leder och tvingas göra ett byte och att därefter byta ut Selakovic sömniga ben ganska omgående.
Men som Jonas Olsson svarade på presskonferensen - Vadå allvarligt, är det Fukishima vi snackar om?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar