Det var något med IFK Göteborg i förra matchen som trots den urusla domarinsatsen kändes förlegat, förstelt, förkomplicerad, förtråkig. Avsaknad av glädje och vilja att vinna och leda Blåvitt förmedlades från Olssons bistra min till spelarnas skyttegravsfötter..
Men jag är IFK Göteborg i tro, hopp och kärlek ända ner i slagfältets stinkande gyttjepöl, så jag vet att jag kommer vara där idag med all min tomhet och vånda för att hjälpa de att kämpa..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar