Semester i Sverige

En alldeles för kort redogörelse för en 12 dagars semester i Sverige nedteckandes för några dagar sedan på denna sida.
Semestern startade i Falkenberg och med ett åskoväder hängande över den lilla röda automobilen fortsatte resan till Ullared. Har aldrig varit där men kände någon sjuk dragning till att åka dit. På väg in i Ullared nynnade min hjärna på Peter Wahlbergs Bränn ner Ullared. Till min egen förvåning var detta en fascinerande upplevelse och jag fick inte nog av att titta på alla människor som vandrade fram och tillbaka mellan sina bilar med överfyllda kassar av måste ha saker. Två timmar senare hade jag redan bestämt, till min trolovades fasa, att jag skulle återvända en dag.
Efter Ullared fortsatte däckspinnet vidare mot sjön Fegen där vi skulle hyra kanot och ge oss ut i vildmarken. På internet verkar allt bra men i ljuset av verkligheten, i en mörk tät smålandsskog bestämde vi oss för att ringa min kamrato Ludvig som arbetar som Broder Jack Dalton på High Chaparall istället. Han blev glatt överraskad och tvingade in oss i hans stuga till vår glädje. Efter ankomst till stugbyn, sprang han iväg och införskaffade nödvändig ankomst dryck i form av Öl och Whiskey och vi fick träffa resten av Lucky Luck gänget samt några andra trevliga kanaljer från High Chaparall. Halvvakna startade vi dagen efter med att vandra in på Hipp Chaparall och se "Dalton" Ludvig skrämma barn förklädda till Lucky Luck. Denna cowboystad placerad i den småländska urskogen är faktiskt ganska givande även om man inte har barn, vi lyckades slå död på 5 timmar som innehöll western show, tågresa med rån, indianer som dansade, lucky luck och bröderna Dalton som bjöd på skådespel och godisregn, westernclubbare som hade dueller samt en sheriff som hotade med finkan. ( westernclubbare är "vanligt" folk som gillar western och själva betalar för att vara en del av high chaparall. På omvägar alltså skvaller hörde vi att en av dessa självutnämnda cowboysare hade blivit avstängd då han på allvar började tro att han levde i amerika som cowboy, vet inte om det är sant men det skulle inte förvåna mig).
Från Småland till Västergötland strandade vi i Lidköping en natt innan vi åkte till Kinnekulle för att vandra pilgrimsleden mellan Husaby och Forshemskyrka. Kinnekulle bjöd på många överraskningar och man blir glad över att man faktiskt kan uppleva historien samt en vacker och storslagen natur i sitt närområde (ligger inte alltför långt bort från Göteborg).
Vi blev kvar i två dagar. Första dagen gjorde vi en klassisk skolresa runt Kinnekulle - man besöker utsikten, stenbrottet, hällsvik, kinnekulle ring, ett stenmuseum där man lär sig frasen USA KL TRE, vilket betyder urberg, sandsten, alunskiffer, kalksten, lerskiffer och trappdiabas, det som Kinnekulle är uppbyggt av. När vi nu ändå körde runt på Kinnekulle passade vi även på lite turism Arn, vi besökte Aranäs norr om Forshem. en ointressan och ickesevärd stenruin. Det som däremot var sevärt var alla kor som markägaren hade. Man fick nämligen gå igenom hans hage och jag har nog aldrig sett så många kor på så liten yta.
Dag två var vandringen - från Husaby Kyrka (källan där olof skötkonung vigdes till svensk kung) till Forshems kyrka 2,3 mil norrut. En solig dag med regnmoln i horisonten och med två kartor gav vi oss iväg helt ovetande om att vi skulle gå nästan tre mil eftersom de två pilgrimsleds-kartorna visade olika vägar vid två kritiska punkter. Att vandra i naturen är kontemplativt på alla sätt. Det är tyst, det är ensamt, det är lugnt och känns friskt. På Kinnekulle finns även många vilda körsbärsträd som man kan njuta av under vandringen. Två saker förstörde lugnet. Vi hade glömt kaffe, vilket gjorde min bättre hälft huvudsjuk och vi hade två olika kartor. kaffe bristen löste sig när vi träffade ett äldre danskt par som reste omkring i sin ombyggda skåpbil. De bjöd på kaffe och knäckebröd med ost på och vi fick reda på att de rest runt i hela europa med sin skåpbil innehållande en säng man kunde sänka ner från taket. Kartproblemet löste sig aldrig utan jag fick till min envishetsförbannelse vandra om den första sträckan som vi gick fel eller inte, tog ca: 35 minuter. Vid kartfel två och efter att ha hamnat vilse mitt i ett bostadsområde, pallade vi lite körsbär och gick in till närmaste sovande husägare och frågade efter vägen. Men slutligen kom vi i alla fall fram springandes till Forshems Kyrka eftersom vi trodde den stängde klockan 18:00. När vi nu satt där trötta och hungriga insåg vi att vi inte kommer kunna gå tillbaka utan vi måste lifta hem. Detta gick utan problem och han vi liftade med gav oss även en flaska vin till vår glädje, då vi väl hemma satt och mättade våra skrikande magar.. fortsättning följer..