Frågan är om det stämmer även efter en regnstorm som katrina. Ja, givetvis, men det kommer ta ett tag för mig och säkerligen för flera andra att svälja och komma över den första förlusten på Gamla Ullevi i år. Det var ju ingen bra tajming att förlora om man säger så. Förlusten var väl i och för sig endast ett logiskt utfall i och med att IFK var tvingade att anfall med allt de ägde och hade.
Det såg ju så bra ut i 55 minuter, även om det haltade redan i inledningen av andra. Istället för två ramtraffar kunde vi ju fått in ytterligare en boll och då hade matchen nog sett annorlunda ut. Tydligt såhär i efterhand är ju att det lag som startade respektive halvlek med förutsättningen att de hade allt att vinna och inget att förlora, spelade bäst fotboll. I första halvlek var det IFk som stod för spelet och ett darrande AIK borde ju fått mer än en mål i baken. I andra halvlek var det IFK som darrade på läppen och tyvärr fick de två i eget hemmanät. Ett oavgjort resultat hade väl sett till hela matchen varit det mest rättvisa, tyvärr hade ju detta inte hjälpt mitt lag IFK Göteborg.
Framtiden ser dock ljus ut för kamraterna trots alla mina svarta moln de två senaste dagarna. Vi har en ung trupp och vi har skador på klass spelare som nästa år kommer tillbaka. Lördagens Cup final kommer dessutom spelas med Blåvitts viktigaste mittfältsmotor tillbaka. Gustav Svensson hade inte missat en match hemma, IFK hade inte förlorat en match hemma med Svensson i laget. Nu är han tillbaka och förhoppningsvis även styrkan att stänga till på mittfältet och vinna kampen mot AIK på lördag... Kämpa för upprättelse... mitt kära IFK Göteborg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar