Jag tackar IFK Göteborg

Så börjar då den mödosamma vägen tillbaka från söndagens missade sm-guld. Tunneln blir lite vidare och ljuset lite skarpare där fram. Förhoppningsvis har jag ca: 50 allsvenska säsonger kvar att följa, att glädjas åt, att tröstas för.
IFK kamraterna, änglarna, göteborg drog in i mitt barndomshjärta i början av 80-talet och sedan dess har just denna sport och detta lag varit det givnaste i mitt liv.
Livet har förändrats många gånger om sedan barndomen men oavsett väder, oavsett låg eller högkonjunktur, frisk eller sjuk, världspolitiskt tillstånd osv. har intresset, glädjen och sorgen om IFK Göteborg varit den samma. Det är därför man återvänder även efter smärtsamma nederlag som mot AIK eller efter mödosamma kvalmatcher för att hålla sig kvar i allsvenskan, som i början av 2000-talet.
Visst kan jag skrika och tro mig veta bättre än tränarna men allt det där är förbehållet känslostormarna som väller in under en match. I slutändan vet man att alla i IFK Göteborg strävar och kämpar för lagets bästa och att jag aldrig skulle kunna göra det bättre på plan.
Ibland blir det bara inte som man vill, trots all träning och alla kämpainsatser, och i dagens fotbollsvärld där spelare i mindre ligor som Sverige byts ut som strumpor blir det aldrig enkelt. Oberoende av all yttre påverkan kommer jag alltid att vara tacksam för att IFK Göteborg sprang in i mitt liv som liten grabb och fyllde mitt hjärta med en glädje för fotbollen i stort och i smått. Utan Era insatser i IFK Göteborg hade mitt liv varit betydligt fattigare... TACK!
Slutligen hoppas jag att revanschen kommer på lördag om ni hinner bli friska, annars tar vi det ett annat år... http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotbollsbladet/sverige/allsvenskan/ifkgoteborg/article6072995.ab