Jag såg några Gothia finaler idag på Gamla Ullevi men det var inte längre lika roligt då minnet av 84 döda ungdomar på Utøya i Norge ligger fast bakom näthinnan. Mina tankar finns istället hos offren, hos de anhöriga, hos de som vågar engagera sig politiskt och till oss som lever i norden, för denna dåre, denna psykopat förvandlade den skandinaviska sommaridyllen till en mardröm genom att göra verklighet av sin egen förvrängda sanning. Han ljög för lammen och slaktade de inför himlarna och inte en enda gång tvekade han, inte en enda gång bönhörde han de som bad om nåd och när allt var över lät han sig fångas och föras bort.
Det kunde ju inte hända, det skulle inte få hända hos oss uppe i norr men ändå har vi upplevt varningskotten tidigare genom skolskjutningen i Finland då nio elever mördades eller ekot av den misslyckade självmordsbombaren i Stockholm. Vi har upplevt det via nyheter från skotten i Columbine till Moskésprängningar i Afghanistan och mina tankar går idag till alla offer för dessa vansinnesdåd och till hela mänskligheten som är så skör, så liten i världsaltet, att om vi fortsätter brista i solidariteten med våra bröder och systrar, om vi bara tänker på oss själva, om vi stöter ut någon i kylan, så räcker det att en enda av dessa får en mentalkollaps och vi vandrar i mänskligt blod. Vi måste alla försvara vår frihet och våga se in i mörkret för att dra ut de ensamma, de eftersatta, de mobbade, in i gemenskapen och sluta stirra ner i djupet av vår egen navel.
Till minne för offren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar