Återigen visade IFK Göteborg att det här med att ta poäng eller vinna är något som hör framtiden till. Jag vet inte vem som kommer träna eller spela i IFK Göteborg det år i framtiden som de återigen kan kalla sig en toppklubb i allsvenskan men förhoppningsvis lever jag.
Det må vara solsken i Sommargöteborg men där Håkan Mild och Jonas Olsson med entourage befinner sig ligger de tunga svarta åskmolnen allt jämt kvar sedan i vintras då de första idéfattiga och krampaktiga träningsmatcherna gick åt fanders.
IFK Göteborg ligger och skvalpar i mittens träsk utan chans till vare sig avancemang eller degradering. Håkan Mild och IFK Göteborg har som uttalat mål att vara en toppklubb i allsvenskan men detta får de nog vänta många många år på. Även om de vinner allsvenskan nästa år är de ingen toppklubb i allsvenskan eftersom en ledande toppklubb är med och krigar i toppen varje år. Visst kan någon enstaka säsong gå i baklås, precis så som det gjorde förra året men då är man tillbaka året efter ännu starkare, det vill säga om man är en toppklubb, vilket IFK Göteborg inte är i dagsläget.
Jag vet inte vad som är fel på kamratgården men att något är riktigt fel kan vi nog alla vara överens om. Det handlar inte om att vi förlorar mot Helsingborg som just i år ligger i topp och spelar sin bästa fotboll på många år. Det handlar om att vi t ex förlorade mot Trelleborg eller mot Örebro eller mot Djurgården osv. Det handlar om att vi, IFK Göteborg numera är laget nummer tre i Göteborg och det som skrämmer mig är att ingen gör något, ingen vågar något, utan det enda som vi hör är att vår plan är att IFK Göteborg skall vara en allsvensk toppklubb i Europas 28:e bästa liga.
FRÅGA - Och vilket år hade ni tänkt bli en toppklubb igen, så vi supportrar slipper få ångest varje gång vi tittar på föreningens a-lags fotboll?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar