I väntan på en mästare

Första avsnittet av Allsvenskan 2012 är avklarad. Vi som följt serien i några år och decennier och har våra sympatier hos karaktären IFK Göteborg är något förvånade och besvikna. Det känns som om manusförfattarna håller på att skriva ur IFK från serien trots att vi fick se goda intentioner på att det skulle vara annorlunda i år, när pilotavsnittet Försäsong gick.

Nu verkar det som om manusförfattarna fortsätter på sin inslagna idé från 2010. Eller faktiskt redan 2009, precis innan avsnitt två var till ända, då IFK Göteborg, inte så vackert, utan snöpligt fick kliva ut ur styrelsens finrum. Ett besked som kom hemma när värsta antagonisten AIK lurade IFK Göteborg i en fälla och tog över Företaget Allsvenskan. Sedan dess har inget varit sig likt hemma hos IFK Göteborg. Det är fortsatt struligt både hemma och på affärsresorna, trots att IFK försöker arbeta hårdare och förnya sig mer än de flesta på företaget.
I avsnitt ett för 2012 har vi sett arbetskolleger till IFK, både unga som äldre, antagonist eller arbetskamrat, smida lömska planer för att äntligen få sin chans att ta över en tron som IFK Göteborg har ägt mest av alla. Så årets första avsnitt denna säsong handlar helt klart om utfrysning, alla mot IFK Göteborg, för IFK Göteborg skall hållas borta från styrelserummet i Allsvenskan.

Nu vet vi att Allsvenskans manusförfattare brukar ha ett Ess i kortärmen och IFK Göteborg är trots allt en mycket populär karaktär bland tittare. Att skriva bort "Ängeln" skulle sänka kvaliteten och tittarsiffrorna dramatiskt för kanalen Svenska Fotbollsförbundet.

Av en händelse kom jag över denna text från en trailer om Allsvenskan 2012 från Svenska fotbollsförbundets marknadsavdelning för utländska TV kanaler...

Season 2012, the first episode ... friends and enemies have joined forces to finally crush the IFK Gothenburg, the dream and the hope of eternal glory in Allsvenskan looks to be over and goldpytten is frozen to ice ... - will he rise up and fight back.. Follow IFK Gothenburg in his most vulnerable position ever,  Do not miss out the second episode of Allsvenskan 2012... The return of the proletarian hero of 1982.

Känns som om jag inte orkar mer

Men då kommer jag att tänka på att spelarna i IFK Göteborg, de Måste orka, detta är deras jobb.. Så jag kommer allt orka fortsätta hoppas på IFK Göteborg. Allsvenskan är grusad men Svenska Cupen ligger redo att krattas och denna Cup blir allt viktigare för ett IFK Göteborg som har som ambition att ta sig ut i Europa 2013, jävligt viktig helt enkelt för blåvitts framtid och för att kunna bli ett Topplag i Sverige igen.
Just nu seglar Elfsborg, AIK, Häcken, HIF och MFF iväg till en egen liten liga där de skall jaga outstanding Elfsborg under andra halvan av allsvenskan. För deras del tror jag inte de lyckas, Elfsborg har redan avgjort guldstriden och så som de har gjort det, det var länge sedan allsvenskan hade ett sådant imponerande lag, 12 omgångar och 8 ner till 2:an, klappat och klart.. Med det här laget kan de till och med gå längre i europa league än något annat svenskt lag gjort under 2000-talet.

För vår del blir andra halvan av allsvenskan en kamp i mittens rike som de senaste två åren. Enda hoppet och trösten jag kan finna är att något utopiskt inträffar, där de 9 lagen ovanför IFK Göteborg drabbas av exakt det som IFK drabbades av under första halvan och att Blåvitt går som på räls och vinner resten av matcherna.
Det som såg så lovande ut inför säsongen felpassades sönder redan mot Syrianska i första omgången och feldömdes bort mot Norrköping och Örebro. Och av det faktum att vi inte är tillräckligt fysiska och jävlaranammat att bara skjuta in den satans bollen i mål. Vi kan klaga på försvarsspelet och att det ser valpaktigt ut emellanåt men jag tycker inte att det är där den stora bristen ligger, den ligger i de sista fem metrarna inne på motståndarnas straffområde. Det skall trixas, passas, klackas och göras så himla svårt och konstlat när det enda det egentligen handlar om är att börja skjuta mera och tänka mindre och blir det en retur från målvakten klipp till igen..

Så inför andra halvan och i Svenska Cupen..  Sätt ett mål för er själva att ni i varje match skall ha avlossat säg 30 skott mot mål minst.. skjut för att vinna!!

Go Blåvitt

PS: Nu växlar vi över till landslag och EM, gött för mig som just nu känner mig som en orkeslös och tröstlös ängel säsong 2012 DS.

Go Sverige..

IFK Göteborg knockad av egna supporterklacken

Nej, jag är inte emot bengaler och Nej, jag drar inte alla över en kam i klacken, det var många, många, många äkta blåvita hjärtan som krävde UT MED PACKET men tyvärr så fanns det fler än EN som skrek det ena och andra tillbaka. Av den anledningen kommer mitt bidrag till er sektion härmed upphöra tills ni har rensat ut dessa hos er som älskar sig själva mer än klubben vi andra bär närmast våra hjärtan.

Jag hade tänkt skriva om matchen, om det varma vädret, om lugnet och gräset och de nytvättade matchställen och det stoppar ingen bengal. Så nu kör vi ett litet sömnigt nattrace..

Idag badade Göteborg i ett härligt, kvalmigt försommar töcken och hela staden verkade sitta avslappnade i en riktigt skön derbyhörnsoffa i en grönskande allé. Att sommarregnet behagade dyka upp vid matchstart var som lyxen i en ångbastu.
I år var polisens och föreningarnas planering kring derbyt betydligt bättre än förra säsongens höstderby. Visst fanns det köer men jag upplevde i alla fall att de snabbt arbetades undan. Polisen var inte heller lika påtagligt närvarande idag. De höll sig på sin kant. Arrangemanget var i år, Bra helt enkelt och skall de ha ris för det dåliga, skall de ha ros när de försöker.

När GAIS tråkiga låt började eka ut och den blåvitaklacken höjde temperaturen med ett visserligen "olagligt" men ändå ordnat bengalderbytifo och Lagen radade upp sig på gräsplanen och Matchurets sekundvisar fortfarande stod still då började fotbollskadans gala. Att en domare skadar sig på uppvärmning är ovanligt, undra vad oddset är på två?
När ny domare vaskats fram och spelet drog igång dröjde det inte länge innan skada nummer tre inträffade, Hjalmar Jonsson, framsida lår. Minuten som sedan följde gick helt i GAIS fula grönsvarta färger. IFK Göteborg med en man mindre lyckades inte rensa bort bollen och 1-0 i baken var ett faktum. IFKs matchplan gick i kras och fick tänkas om. Första byte in och ut med Valdgardsson på kanten och in från kanten till mitten med Dyre. Omställningen märktes tydligt i och med att GAIS efter detta spelade allt bättre än IFK. Mitt i denna fotbollsmisär gick nygammal mittback nummer två sönder, Dyrestam, baksida lår. Andra bytet in och in som mittback 3, Jakob Johansson. Något som jag väntat på att få se men inte i ett sådant här tragiskt läge. Konstigt nog gjorde detta byte i alla fall ett positivt avtryck i spelet och det jämnades ut och i slutet av första halvlek kunde man skönja IFK Göteborgs spelglädje i andra halvlek.
Andra halvlek börjar i ett rasande piggt IFK tempo och det dröjer inte länge förrän Hysén äntligen får toffla in en boll i nätmaskorna till 1-1. Sedan följer ett massivt tryck från både läktarhåll och spelarhåll. GAIS spelar inte längre fotboll, de står och panikrensar efter det ena vackrare än det andra blåvita anfallet, då kommer skada fem för dagen på GAIS Wanderson.
Segermålet för IFK Göteborg smyger sig närmare och närmare och en hel arena sjunger med och en hel arena pustar och andas tungt åt andra hållet. Det är just när trycket från IFK har växt till en tsunami mot GAIS som en hel nation av oss blåvita kamrater och änglar får uppleva något av det mest idiotiska vi sett, någon i IFK klacken tänder en bengal, några börjar jubla och hoppa, ett virus har tänkt en tanke att shit va bra! En bakteriekultur i sin jakt på uppmärksamhet tornar upp sig inför en publik som slutar sjunga, inför IFK spelare som förstummade av dumheten tappar fokus och matchen spelas ut ur IFK Göteborgs händer.
Jag ville bara ryta och jag röt ihop med tusentals andra och fatta detta en gång för alla, ni slemkroppar, för jag vill inte kalla er IFK supportrar längre, har ni någon gång kallat någon dumIhuvudet.. gör inte det någon mer gång och håll er för alltid borta från en fotbollsmatch!

Vi kanske inte hade vunnit ändå hör jag någon säga..?? Nej, klart inte.. men GAIS tränare Axén hade i alla fall inte kunnat tacka Blåvittklacken för en läglig timeout och räddad poäng.

God natt och tack för att ni kämpade tappert IFK Göteborg.. nu kör vi över Kalmar FF på torsdag och sjunger tillsammans utan de där slemkropparna som pajade lite av festen idag!

Kämpa, kämpa för Europaplats!

Fan, gubbar det här ser inte så dåligt ut som det verkar trots poängtapp. Idag vände förtvivlan till hopp snabbt. Anledningen är laget. Vi kan spela fotboll igen. Saknas gör målen och den lilla finjusteringen, men det kommer. Idag var jag mest besviken på Haglund, drällde allt för ofta med bollen och dålig tajming, skärpning.
Men kollar jag tabellen och ser IFK spela är det nåt som inte stämmer men samtidigt är allt helt i sin ordning. IFK känns som laget som gör det i slutändan. Minns säsong 2010 då Helsingborg var i en liknande situation med många nya i laget och det gick knackigt innan sommar uppehållet. Sedan efter halvtid av allsvenskan började deras upphämtning som ledde hela vägen över 2011.
Spelare och ledare och Håkan Mild är på rätt spår men det gäller för ALLA att ha is i magen. Det kommer vända, bollen kommer gå ribba in snart, IFK är för bra men det kommer ta lite tid. Se på matcherna och skit i resultaten då förstår du vad jag menar. Förra året hade vi inget spel, ingen kreativitet men en målgörande Hysen. I år när Hysen börjar leverera kommer vi ha allt vi saknat plus Stiller, DMK OCH en nyvaken Söder.. Grymt.. Så kom igen nu Änglar i blått och vitt, kämpa för 20 matcher utan förlust, det finns där inne, bara att ta fram, för inte vill ni att granngården vinner på den blöta grusplanen när ni har Messi i laget. Go blåvitt!

Dålig förlorare, nu förstår jag inte?

Är jag en dålig förlorare, jovars, det är jag nog men förtvivlan går snabbt över i hopp igen efter ett självdestruktivt besök i misärens källare där hoppets låga släcktes med vattenkanon.
Idag är det 24 timmar senare och redan under tisdagens tidiga timmar var man tillbaka i full styrka och hopp om IFK Göteborgs framtid. IFK spelar ju trots allt en bättre och mer fartfylld fotboll i år och ungdomarna är en fröjd att skåda. Söders comeback som kreativ målgörare var i matchen mot MFF grädden på moset och det var ju på fitthåret att vi inte vann.
Tobias Hysen är sin värste kritiker och sågar sig själv itu men jag tror nog det bor en trollkarl i honom så att han kommer ut hel i matchen mot Mjällby på torsdag.
Det är många storstjärnor som hamnat i den onda tänkomcirkeln. Tvivlet kan vara människans värsta fiende och smyger omkring även utanför sportens värld. Viktigast i stunder av misströstan är att hitta tillbaka till den ursprungliga idén om varför man började spela fotboll, tror i vart fall jag. Återta glädjen i sitt minne där man spelade en evighetslång, kom in och ät NU! VM final på en grusplan och avgjorde med en dönare i krysset. Gräva fram en lädersliten boll och dra på sig skorna, knata ner till en grusplan och lattja med sina drömmars mål, antingen med nån polare eller med barnen, och insupa dofter och minnen.

Hoppet är så mycket starkare än tvivlet. Som jag tidigare skrivit och sett så blir det allt bättre i match efter match. Trots snöpligt poängtapp så var första halvlek mot Malmö FF det bästa på år och dar av IFK Göteborg. De senaste två årens ängsliga, tjongbollsfotboll har lämnat byggnaden och det bjuds nu på riktigt underhållande spel. I går skrev jag i min bitterhet att IFK skulle sluta spela fotboll och börja vinna som Elfsborg, idag med distans, säger jag tvärtom, för lag som Elfsborg kommer få det svårare när de måste börja spela fotboll. Visst, att kriga om allsvenskt guld kan vara försent men det finns så mycket talang och hopp att IFK Göteborg kan ta hem Svenska Cupen, komma tvåa, trea och den vägen ta sig ut i Europa. Det gäller bara att släppa lite på allvaret och börja drömma sig tillbaka till den där varma sommarkvällen med polarna på grusplanen, den avgörande tåpajen i nättaket och tjabbet om vem som var vem av dåtidens fotbollsprofiler... tills mamma skrek.. KOM IN NU!!

Ps: Kommer jag skriva nåt surt igen? Jodå, jag är som sagt känslomänniska Ds.

Säsongen redan över?

Året är 2011, vi har spelat nio omgångar och har 12 poäng. Året är 2012 och det regnar och det regnar i sidled... Och mestadels regnar det över IFK med ny tränare, storsatsning av nya spelare, ny kamratgård och nu jävlar skall vi vara med i toppen..  Men under solen växer inget nytt och rent resultatmässigt har det inte hänt någonting och utav det som inte hänt är det inte de dyra nyförvärven som tillfört något utan det är det gamla men unga gardet, de som inte fick chansen under Olssons styre som kämpar.. Undrar gör jag, vad har nyförvärven tillfört? Mer än ökade lönekostnader. 2011 efter 10 omgångar hade IFK 15 Poäng, något säger mig att det har vi inte i år. Det beror inte på att vi är sämre, tvärtom, vi spelar bättre än på många år, men vi saknar beslusamhet i försvaret, vi saknar en hel del grisig jävla mentalitet i anfall. Det rullas boll men ingen vågar skita i konskvensen och gå på mål.. Döna bollen och hoppas, kämpa.. Istället skall det tänkas och vara smart tills bollen och matchen rinner ur de blåvita  ränderna.. Det här duger inte BLÅVITT, ni måste börja vinna, även om ni måste sluta spela fotboll. I allsvenskan fungerar tyvärr inte både och, se på Elfsborg, de har gett upp det här med att spela fotboll och vinner varje match.
Jag hoppas och ber att ni tar 3 poäng mot Mjällby, men tyvärr tror jag att Pär och co är alldeles för dåliga på fotboll.. bevis gärna att jag har fel!

Back in buisness

Tiden under våren springer alltid fort, lite för fort ibland, eller så är det för att jag har mycket på jobbet som gör att det känns så. Det har i alla fall dröjt allt för länge sedan jag skrev något om det som är det roligaste jag vet.. Fotboll och speciellt IFK Göteborg. Sedan jag skrev senast har IFK vunnit en match hemma mot GIF och förlorat en match borta Elfsborg. Vi har 11 poäng i skrivandets stund. Elfsborg har 24 och har troligen redan avgjort årets allsvenska. Säga vad andra vill om Elfsborg men tråkigare fotbollslag får man leta efter. Frågan är om de är ett fotbollslag eller endast ett vinnarlag. Mot IFK på egen hemmaplan blev de utspelade och jag håller inte med någon krönikör i svensk press. De fick en oerhört billig straff och hade de inte fått den hade det slutat antingen 0-0, för IFKs ineffektivitet håller i sig. Eller 0-1 till IFK. Skit samma, det här är året då vårt lag skall spela ihop sig och jag kan skönja att de blir bättre och bättre för varje match.

I morgon stundar MFF. Ett Malmö FF som gjorde resan kort för Helsingborg i senaste omgången. Ett lag på uppgång alltså. Vi får väl se hur det går men jag hoppas att mina änglar lägger manken till och springer sönder och samman och får med sig tre poäng.

Positiv nyhet i all EM misär denna helg, då Elmander har gått sönder är att Sana redan verkar vara på gång efter skada. Han behövs för sin kreativitet i Blåvitt lika mycket som Elmanders spring och slit fotboll i landslaget. Bli frisk Elmander, Nu!

Apropå inget, har fastnat i let´s dance träsket. Vet inte hur men jag vet varför.. Hyséns brorsa Anton. Han måste ju ha nån sjuk dansgen i släkten som fått blomma ut på allvar. Senast var ju sjukt bra, när han klackade upp tjejen. Jag missade munnen och fick popcornen i knät och colan hamnade på bordet. Att jag skulle gilla dans trodde jag aldrig.

Tjipohoj nu är det dags att blunda för i morgon stundar en nervös, nervös dag..  Och som jag sa till Sthare när jag träffade honom på ett intressant frukost seminarium i veckan som gått - tack för föreläsningen och fortsätt bara såhär så kan ni inte misslyckas även om Elfsborg tog en lite seger senast.

Så gubbar, i morgon eller idag.. Gå ut och visa glädje, vilja, mod, styrka och tänk inte för mycket utan smacka bara till bollen mot mål så löser det sig..

Dagens guldmiddag..

Inför IFK - Giffarna blir det guldmiddag!