KICK ASS - Se den, du har råd!

Inget om fotboll denna gång utan endast en hyllning till en av de bästa action/superhjältarkomedierna på länge som jag har sett. Historien är vad den brukar i action filmer men det spelar ingen roll. Filmen är som den bästa bergochdalbanan på ett nöjesfält. Det går i 110 och musiken smälter ljudskönt över bilderna... Den har fått en tvåa nånstans tror det var göteborgs-posten, jag ger den dock 5 fyrar, 5 getingar och 5 plus i denna genre!

Det räcker inte att vara, Zlatan!

Kanske var han tagen av stundens allvar? Kanske är tiden i Inter och Italien som ett ankare som håller tillbaka honom? Kanske var det att han precis kommit tillbaka från skada? Men vilket som, det räcker inte Zlatan att göra några karatesparkar i straffområdet man måste röra på sig också, springa, kämpa, vilja framåt. Titta på Puyol, han är inte bäste mittbacken rent tekniskt men han kämpar mer än de flesta och spelar med hjärtat. Nu var dock inte Zlatan ensam om att vara osynlig många stunder. Messi hade också en tung dag. Återigen lyckades Mourinho med sin taktik att låta Cambiasso hänga på honom i hälarna. Messi kom först igång en bra bit in i andra men då var det andra som slöat till sig i Barcelona.
Jag hoppas att det var dåligt matchtempo efter skadan för Zlatans del, att konditionen tröt för annars kanske Zlatan inte ens får spela en eventuell final. För final tror jag det blir för Barcelona trots förlusten idag mot Inter. Idag spelade Inters mannar smart och de utnyttjade det gap som ofta kan bli mellan backarna i Barcelona när de anfaller med 7-8 spelare. Gång efter annan la de en långboll som sånär snappades upp bakom Barcas defensiv, fler gånger än de tre mål som blev resultatet. I Barcelona på NouCamp lär det bli ett annorlunda spel även om Mourinho säkerligen vill spela snarlikt det de gjorde ikväll. I Barcelona kommer de att tryckas tillbaka och de kommer inte våga gå med, med lika många mannar. Jag tror att matchen nästa vecka kommer påminna en hel del om de sista 10-12 minutrarna från idag och då tror jag inte två mål från Barcelona är en omöjlighet. Hoppas nu bara Zlatan finner konditionen igen och kan slänga av sig oket från Intertiden, då kan det bli hur roligt som helst i returen.

Tobbe e Klar

Efter fem bedrövelser.. kom manna från himlen!

Det var med tunga steg och missmod jag begav mig till Gamla Ullevi igår. Varför tvingas vi spela fotboll 12:30 en söndag, grubblade jag och förbannade TV bolag och UEFA. Krogen öppnade 11:00 så öl fick folk i sig ändå. Jag såg till och med ett gäng som beställde in tequila shots! Undrar hur gott det är som frukost? Omgång efter omgång har gått om intet och till slut ger man upp. Orkar inte skriva om ytterligare en förlust där IFK Göteborgs spelare verkar ha tappat kunskap och vilja att spela boll.

Och det värsta som kunde hända hände.. Matchinledning och obligatorisk stämsång till Poseidon, sedan startade matchen och Martin Ericsson kommer fri och gör ett noll till boråsarna.. nattsvart, becksvart, inte en gång till, nej. Jag hann tänka några tankar till men samtidigt var det något annorlunda, det var liksom vår i luften. Det kändes lite redan i inledningen av matchen mellan IFK Göteborg och Elfsborg, Hysén var tillbaka i startelvan, det sprangs lite mera och visades lite mera av den där viljan som saknats sedan Kalmar matchen. Sakta arbetade IFK Göteborgs elva änglar in sig i matchen. De vann dueller och man hittade varandra med passningar och det började ge utdelning. En farlig hörna som sånär kunde ha varit en kvittering och sedan den perfekta passningen till Tobias Hysén som resulterar i att Covic i Elfsborgsmålet blir utvisad, då han kommer försent in i man/man situationen. Tändvätskan i de blåvita själarna började ju längre tiden gick flamma allt starkare och till slut kom kvitteringen genom Sebastian Eriksson och innan första halvlek var slut hade Hjalmar frisparks målat in ledningsmålet 2-1.

I andra fortsatte kämpandet, inte alltid snyggt och Elfsborg var faktiskt nära att kvittera men det var något i luften, något nere på planen, något nytt i IFK spelarna som visade sig mer och mer. Man slet och kämpade, visade glöd även om man missade en passning, man ville inte förlora. I händelsernas centrum kom nu Jakob Johansson upp och slet och ville så mycket att han fick göra både 3-1 och 4-1, sicken förmiddag. Sedan byttes Robin Söder in och även han fick bredsida in en boll mot Elfsborg.

5-1, 5-1, 5-1.. det var proppen som gick ur och förhoppningsvis de mentala demonernas utrensande. Jag vet inte om det är försent att haka på toppen men det var vackert och befriande att se ett IFK Göteborg som definitivt kan spela och bör spela för de högra valörerna i årets allsvenska. Tobias Hysén sa efter matchen att det inte funnits på deras karta att förlora mot Elfsborg. Han sa att såhär kan vi spela och då blir det såhär bra. Han sa att nu skall vi vinna resten också, och banne mig om jag faktiskt inte tror honom, i alla fall igår och idag. Det var något i vårsolen, något i vårluften, något i vår blomstrens pollen som var annorlunda? Det kan ha varit glöden i IFK Göteborg som ställde sig upp och sa.. hit men inte längre, nu är det vi som vinner resten av matcherna!

Den blåvita himlen är numera grå...

Jag orkade inte skriva något efter Djrugårdsmatchen, var alldeles för trött på hur de uppträdde. Visst kan man inledningsvis skylla på att Tobias Hysén var tvungen att kliva av efter 38 sekunder, men det är inte hållbart i längden.

Idag skulle vändningen komma, idag skulle de visa att de kan vinna utan Tobbe, att laget är större än en enskild spelare. De skulle möta ett Brommapojkarna som spelar för sin överlevnad i år. ett lag som på varje position skall vara och är enligt papper sämst, mycket sämre än IFK Göteborg. Det var helt enkelt upplagt för ribba in och en välbehövlig genomkörare där man bara vinner för att sedan ta nya tag.

Det började lovande, IFK spelade runt på kanterna och de hittade in mot mitten och det var inte mer än logiskt när Pär Ericsson fick knoppa in ledningsmålet.

Vad som hände sedan får Rehn, Olsson, Mild och alla i laget kollektivt ta sig en riktig, förlåt att jag svär, jävla funderar över. Efter målet började återigen IFK Göteborg anno 2010 falla ihop. Det blev mer och mer krampaktigt och ju längre tiden gick desto fler felpassningar och när spelarna började tappa positioner och Kim Christianssen glömmer av att ställa en gubbe vid stolpen, ja, då står det helt plötsligt 1-1 och det är Brommapojkarna som jublar. Efter kvitteringen är det bara mörker som inte blev ljusare för att det blev andra halvlek. Istället är det Brommapojkarna som går framåt, vill något, vinner närkamper, passar sig ur knepiga situationer och kämpar. IFK Göteborg har glömt all vinterträning, de passar fel, de är sena in i varje duell, de vinner inga andra bollar, de missar mottagningar, de kör på chans till ingemansland och blir i vissa stunder lite ironiskt utspelade. Det är inte längre Brommapojkarna som ser ut som laget i bottens rike utan IFK Göteborg som åker ur i år.

Jag talade med Tobias Hysén i halvtid, han hade valt att se matchen från levande sektion med fars gubben. Jag sa, det ser inte så roligt ut för spelarna där ute på plan, de har svårt att ta emot och passa rätt, ser ut som om de står och drömmer lite om hur det kunde ha varit. Han sa inget direkt, men han tänkte nog. Jag gav honom ett tips, säg till vid nästa träning att det nog vore klokt att träna lite enklare passningsövningar med koner, slå bollen på en rak linje utan att träffa. Han skrattade och sen sa vi skål! Då trodde nog både han och jag att IFK Göteborg skulle vinna, det var ju ändå 45 minuter kvar.. men då visste vi inte hur dåliga de är just nu..

Det är underbart

Att läsa sådant man skriver i hettans stund, som mitt föregående inlägg efter utskåpningen mot HIF är både roligt och sjukt. Ingen vacker syn, det var ett smått tragiskt helvete att behöva bevittna torpedningen av IFK. Men livet går vidare och vi har fortfarande chansen till SM guldet. Det är ju tur att spelare och ledare i IFK Göteborg inte har mitt snåla tålamod efter en förlust..
Jag minns förra årets match mot Häcken borta, just i tredje omgången, som i år mot HIF. "Vi" hade vunnit med 6-0 mot Djurgården och spelet hade ekat hela vägen ner i europa, tycket man. Segervissa åkte "vi" till Hisningen och intog Rambergsvallen. 90 minuter senare så var "vi" IFK Göteborg ett sönderbombat gäng supportrar, spelare och ledare efter en 4-1 förlust mot Häcken. Våra ledare gick ut i pressen och bad om ursäkt för hur "vi" spelat och lovade bättring och bot. Resten är ju historia, "vi" fortsatte framåt i allsvenskan och endast korsbandskador stoppade "oss" från att bärga det 19:e SM guldet.. Inte AIK som många påstår!

Är det över nu IFK Göteborg???

Den här säsongen är nog redan förbi och jag lider inte bara med mig själv utan med alla spelare och med alla supportrar till IFK Göteborg. 2010 kommer bli ett riktigt skit år och jag ser redan fram emot 2011. Jag hoppas jag har fel, men IFK Göteborg, änglarna, blåvitt, mitt lag i hjärtat kamraterna spelar håglöst. Utan kunskap, utan glädje, utan vilja, utan lust kommer man ingenstans i allsvenskan för här kan man inte köpa professionell kunskap här måste man väcka hjärtan och i år verkar inte spelarna i IFK Göteborg ha hjärtat med och då spelar det ingen roll hur mycket man vill vara Messi för man kommer aldrig nå dit ändå. Messi spelar bra, inte för att han älskar Barca.. utan för att han inte kan spela sämre.. därav får han 145 miljoner i lön, men i allsvenskan måste en spelare älska sitt lag eftersom pengar inte finns och om man inte kan finna jävlar anamma så blir det som mot Helsingborg.. totalt överkörda, fiasko, mesigt spektakel och överkörning.. Just nu blir jag till och med orolig om de klarar av att hålla sig i mitten av allsvenskan eller om vi kommer slåss i botten hela säsongen. Stefan Rehn och Jonas Olsson har en hel del att arbeta med vad gäller attityd hos spelarna och är det så att de inte klarar denna uppgift får de nog sparka några spelare eller själva fundera om IFK är rätt forum för de att fortsätta sina karriärer. Låter hårt för många, jag gillar Rehn och Olsson väldigt mycket men i år verkar inte pusselbitarna passa trots att de borde passa bättre än någonsin. De har inga försäljningar, de har ett intakt lag som spelat ihop väldigt länge, nya ideér borde fastna direkt, de flesta är på proffsranden. Trots detta spelar de som rädda kaniner, utan koll på varandra springer de omkring och tittar på molnen när de passar bollen vidare. Jag hoppas verkligen att jag har fel i min analys och jag hoppas att jag kan avsluta denna bloggsäsong med ett guld men tyvärr tror jag inte det nu. Förra året förlorade vi mot HIF på bortaplan med 1-0 men den gången föll vi med flaggan i topp, då vi spelat ut HIF 70% av tiden. I år förlorar vi med 2-0 och har inget spel, ingen vilja, inget hjärta, ingenting.. och jag bävar redan inför nästa match...

Att visa karaktär

Det är så hemskt och man vill återigen bara glömma ett möte med Häcken. Det har gått troll i förmågan att vinna mot detta välspelande Hisingslag. De har blivit laget som inte går att vinna emot och det spelar ingen roll om IFK är bättre än de, det sitter numera i huvudet på grabbarna från kamratgården.
Igår radade IFK upp chanser mot Häcken som sett över 90 minuter borde ha förlorat med 2-3 mål. Ibland och speciellt mot Häcken de senaste matcherna går det bara inte, det vill sig inte. Man kan dra ett axplock från Hyséns friläge, Pärs nick i ribban, Ericssons miss framför öppet mål och då har jag inte ens nämnt den brända straffen.
En straff är inget mål förrän bollen har passerat målvakten in i nätet men det känns ofta så. De senaste åren har jag märkt att målvakter har blivit bättre och bättre på att hantera straffsituationer, så jag var nervös redan innan Ragnar vandrade fram och la upp bollen. Jag undrar vad han tänkte, hur han planerade att slå bollen och sedan blev det inget, poff! Undra hur han mådde efter missen, och hur gick tankebanorna allteftersom de missade frilägen och öppna målchanser och hur exploderade frustrationen när Häcken efter sina enda 10 minuter av press fick utdelning? Inget av detta vet jag men en sak vet jag och det är att unge herr Ragnar Sigurdsson, oavsett hur han mådde, valde att direkt vid slutsignal gå fram till levande klacken ensam med sin missade straff och förlorade tre poäng och applådera oss supportrar och det kallar jag karaktär. Nästa gång Ragge kommer du sätta den där straffen, kanske inte mot Häcken eller varför inte mot Häcken på Rambergsvallen vid nästa möte och då tar vi tre poäng..

Borgaralliansen i säng med Turkiet

Detta är ingen politisk blogg och borde så inte heller vara men ibland blir jag bara så trött på den svenska flatheten. Givetvis behöver inte vår regering rent principiellt hålla med om riksdagsbeslut som tagits i demokratisk anda. Det står de fritt att fortfarande följa sin egen övertygelse även om den går stick i stäv med majoritetens, så länge det rör ordet.
Vad jag inte förstår är varför? Det ligger ett löjets skimmer över framförallt Carl Bildts utspel, en man som i kraftiga ordalag har fördömt Serbiens krigsförbrytelser i bland annat Bosnien. Med tanke på hur han nu agerar så borde han ju rimligtvis be Serbien om ursäkt också.
Jag undrar även hur den här skenheliga alliansen ställer sig till det faktum att Turkiet nu hotar att utvisa Armenier i en protest? Mot vad frågar jag? För att lilla Sverige har tagit ett beslut som bland andra Frankrike och Tyskland tagit för länge sedan, utan att deras regeringar stod och grät och beklagade beslutet? Står Reinfeldt och Bildt hand i hand med Erdogan även i denna fråga? Jag hoppas att det finns fler än de fyra modiga borgerliga riksdagsledamöter som röstade emot sin partilinje och att det finns en högljudd opposition som vågar ta strid i denna fråga.
Sedan blir jag också fundersam över, varför det blir ett sandlådekrig över en faktisk historisk händelse som skedde för snart 100 år sedan. Ingen som lever idag var inblandad i det och ingen skuld faller över de som lever i Turkiet idag. Det enda som är viktigt för alla länder inkl Sverige, det är att göra upp med sin historia och ta den på allvar, vare sig det gäller apartheid i Sydafrika, Nazityskland, Sovjetunionen, Kambodja, Chile osv.. eller för den delen Carl Bildt, Serbien.

Så var det äntligen igång!!

Vän av fotboll måste ha förstått att det skulle bli problem med att starta allsvenskan så pass tidigt som i år. Dåliga gräsplaner och flyttade matcher. Häcken fick ju ändå spela på ett bra underlag och man vann som tur var hemma fast borta.
Roligt med IFK Göteborgs start i år - 3-0 borta mot Kalmar FF och så var det spöket åter bortskrämt. Matchen i sig var ju dessutom ganska underhållande trots dålig plan. En underbar räddning av Kim på straffen, påminde inte lite om Ravellis enhandsräddning mot Rumänien i VM 1994. Så skönt att dessutom Hysén verkar ha kvar målkänslan från i fjol, två gånger om dessutom. Sista målet var ju en riktig delikatess med tunnel och allt.
AIK fick känna på nykomlingarnas idoga kamp och vilja. Mjällby malde ner AIK på Råsunda och var närmast segern i denna annars så sömniga 0-0 match. Antar att en hel del beror på att underskattning men någon gång måste de rutinerade allsvenska lagen inse att det inte finns några enkla matcher mot nykomlingarna. IFK fick ju sin beskärda del en kall vårafton i Ljungskile. Ett av minna värre minnen av hur det känns att förlora en given match.

För övrigt har ju ni få som läser denna sida insett att jag inte har skrivit nästan någonting under denna iskall väntan på allsvenskans start och det har väl många orsaker. Ett är att jag jobbat mig in i väggen rent mentalt och att det blivit lite för mycket av allt denna vinter. Har varit sjukskriven i två veckor snart men de negativa tankarna börjar släppa taget så smått och i morgon skall jag ta nya tag. Känns faktiskt ganska bra att gå tillbaka till jobbet och det har jag inte kännt på några månader. Så nu får de se upp i korridorerna för här kommer en med energi tillbaka. IFK Göteborg verkar ha blivit smittade av samma energi och om man lyckas hålla kvar den där känslan till nästa måndag då hemmapreimären mot Häcken är, så hoppas jag på gruvlig revansch för fjolårets statistik mot just Häcken... forza blåvitt.. nu har resan mot det 19 SM guldet startat..