Det snurrar bara runt i huvudet

Snart är en upp och ner vecka över där man varit besviken, för att IFK Göteborg inte lyckades vinna mot   Trelleborg, till glädjen över att vinna borta mot Halmstad med lika glad anfallsfotboll. Sen åter nedåt med Selakovic skada och uppåt med värvningsrykten om Rasmus Lindgren och Filip Haglund och sedan neråt med rykten från Blåvitt att Hysén, Ericsson, Ragge, Söder och Sana kan vara på väg bort.. Minst sagt snurrar det runt i min fotbollshjärna. Vi kommer förlora någon eller några men förhoppningsvis inte 5 gubbar. Då ser det uppåt ut igen, Söder in på topp, Bärkroth, Sana, Rasmus Lindgren, Filip Haglund,Bjarnarson, Kalle, Lund, Dyre, Valdgardsson,  Drugge, Adam, Stiller, Allanson... Och laget känns som guldfavorit och stabilt trots att vi förlorat Hysén, Ericsson och Ragge. Om Håkan sedan kan få tag på någon klassspelare till...

Ytterligare snart en vecka in i framtiden.

Det är torsdag och natt. Utanför är rullgardinen neddragen och ännu är det några timmar tills den går upp igen. Hur har veckan varit så här långt? Jo, ganska bra, börjar bli van med rulla på hjulet!
Det var ju synd att IFK Göteborg inte lyckades vinna mot IFK Norrköping. 2-2 var inget rättvist resultat om jag ser tillbaka på matchbilden. IFK Norrköping hade inga direkta målchanser framåt medan IFK Göteborg hade både ribbskott och stolpskott och friläge på sin lista över chanser. Å andra sidan hade IFK Göteborg en Ragnar Sigurdson som enligt egen utsaga spelade sin märkligaste match i blåvitt. Uruselt försvarsspel som resulterade i ett bjudmål och ett egen inknoppat mål på hörna. Det blev ju heller inte bättre när de bjöd bort mål nummer två. Sammanfattningsvis kan jag konstatera vi, IFK GBG fick skylla sig själva att de inte vann. Änglarna måste höja sig ett snäpp vad gäller försvaret inom eget straffområde.
Nu väntar Trelleborg på söndag. Trelleborg som åter hade en magisk kvart där de lyckades göra tre mål mot Elfsborg senast. Om Blåvitt gjort sin hemläxa så är det just den där magiska kvarten som skall motas i grind, då vinner de nog.
Sist men inte minst innan jag loggar ut och släcker ner verksamheten för några timmars sömn, det är på tiden att debatten om huliganism får ett verkligare ansikte än medias, tack ordförandena i AIK, DIF och HIF. Fotboll är så mycket mycket mer än dessa udda våldsverkare, det är också  knatteturneringar med snoriga ansikten, skönsång från två lags supportrar på ett utsålt Gamla Ullevi,  men i medias ögon känns det som om det vore  säkrare på ett torg i Afghanistan än på en bortaläktare på Råsunda. Med detta sagt menar jag inte att det inte finns problem, det gör det. Men regelverk och lagar måste utformas för att hjälpa klubbar och polis att bötfälla, fängsla och porta stökiga supportrar. Det är samhällets uppgift. din och min uppgift och SvFFs uppgift att snickra ihop det här tillsammans med fotbollens verksamma själar. Det kan aldrig vara endast klubbarnas ansvar!

Forza Blåvitt!

IFK Göteborgs fantastiska vecka kan sluta i dur

Nu undrar vän av ordning kanske varför det inte kom ett blogginlägg dagen efter derbyt mellan IFK Göteborg och GAIS. Anledningen stavas arbete. Ibland är tiden knapp och dyrbar och tröttheten kräver emellanåt sin tribut och då blir det nöjet som får stryka på foten.

IFK Göteborg vann åter derbyt mot GAIS, 2-1 i gassande sol. Gaisarna bjöd ju dessutom på komik innan avspark då fiskhjärnorna lyckades elda upp sitt eget tifo. Hur dum kan man bli egentligen, det var ju tur att det inte blev värre. Blåvitt kontrade med mindre farliga bananer i pyjamas på läktaren.

Matchen började på sämsta sätt för änglarna när Mervan Celik fick på en kanonträff i 10 minuten, detta gladde Gaisarna i cirka 11 minuter sen var det dags för Jakob Johansson att knoppa in kvitteringen. Efter det målet tyckte jag att IFK Göteborg såg hungrigare ut och segern kändes ur den synvinkeln rättvis när Tobias Hysén placerade in boll två bakom Dime i 51 minuten. Skönt att se IFK Göteborg dessutom vända en match till seger.

Adidas och IFK Göteborg börjar kännas som en kärlekssaga. Nytt avtal klart i veckan och ytterligare ett antal sponsormiljoner till klubbkassan. De på marknad har verkligen gjort ett bra jobb denna vår. De sponsormiljoner som rullat in tryggar framtiden utan att vi behöver förlita oss på en försäljning av en spelare i mångmiljonklassen.

Det går värre för AIK. Först förlust i Svenska cupen och därefter dömda till förlust med 3-0 och 150tkr i anledningar för att på allvar ta tag i deras problemsupportrar efter Syrianska matchen. Tycker Svff tog i lite väl hårt med bötesbeloppet, det känns inte helt okej med tanke på den svaga bevisningen. Lider med deras riktiga supportrar men detta var kanske vad som krävdes för att de skall vakna. AIKs pressanvarige vågade ju än en gång inte efter den avbrutna matchen kritisera de berörda supportrarna, nu kanske de vågar.

Åter till IFK Göteborg – stabil seger i Svenska Cupen igår. 6-2 mot division 1-laget Limhamn/Bunkeflo och glädjande var att Tobias Hysén fick sällskap i målprotkollet av inte mindre än 5 andra..

Stefan Selakovic 1-0
Nicklas Bärkroth 2-0
Ragnar Sigurdsson 3-1
Tobias Hysén 4-1
Andreas Drugge 5-1
Sebastian Eriksson 6-2

Själv ser jag fram emot en härlig helg som avslutas med TV match tittande 16:30 på söndag då IFK Göteborg spelar borta mot Norrköping i allsvenskan. Förhoppningsvis är man lika glad då som nu.. ha det gött allihop

Och så tar vi det en gång till - IFK Göteborgs Bortavinst mot MFF

Vi är ju inte bortskämda med segrar i år, så om vi vinner borta mot Malmö FF, de nuvarande mästarna, är vi värda att se målen om och om igen... 

Från en sjukbädd fylld av glädje.

Jag sa att det var över, jag sa att nu får de ta tag i tränarfrågan, jag tyckte synd om spelare, om tränare, om mig själv, men jag hoppades, jag sa att det fortfarande kunde ske mirakel och banne mig om det inte var ett mirakel vi fick se igår när IFK Göteborg besegrade Malmö FF med 2-0 på Swedbank arena. Inför matchen sa Jonas Olsson - Vi skall spela med hög press men vi måste även spela kompakt försvarsspel. Det innebar att spelarna skulle behöva springa, springa kopiöst mycket för att lyckas och med tanke på den minskade fysträningen i år undrade man hur länge de skulle orka springa.
De sprang hela matchen, i alla fall de flesta och jag tror att Hysén och Eriksson och Elmar fortsatte springa hela vägen till Göteborg. Hela laget frustade av energi, av knutna nävar, av blod och svett, av det vi kallar lagmoral, en för alla, alla för en. Det var ett nyfött IFK Göteborg som spelade som på fornstora dagar, eller i alla fall som innan 2010.
Malmö FF var inte tillräckligt förberedda. IFK Göteborg är ju så lättlästa och spelar tråkig, omodern, långbollsfotboll ala 80-talet. Hysén tackade för förtroendet och tunnlade in två mål. Hela IFK Göteborg tackade och spelade konstruktiv passningsfotboll med högpress och kompakt försvarspel som ala Malmö FF eller hur det nu var Durmaz sa att de spelade.
IFK Göteborg är fortfarande med i bottenträsket men förhoppningsvis var detta spiken i kistan för dåligt självförtroende, dålig målskörd, stolpar ut och in och vrid och vända på analysen. Förhoppningsvis var detta början till något stort säsongen 2011. Så från min snuviga sjukbädd, framför  TV apparaten kom igen nu Blåvitt så kör vi ända in i kaklet... ni på planen och vi på läktarn!

IFK Göteborg vinner första matchen i år.

Det känns ju nästan overkligt att IFK Göteborg lyckades vinna men 2-0 hemma mot Kalmar FF. Jag såg Henrik Rydström sittandes med sin laptop framme i Kalmar FFs spelarbuss efteråt. De åkte fort därifrån, måste varit duschtidsrekord! Tobias Hysén och alla andra och en piggelin i Nicklas Bärkroth släpade ut spöket i Gamla Ullevis solsken och räddade sig själv, oss supportrar och framförallt tränarna Jonas Olsson och Stefan Rehns heder. Nu kan det vända, nu kan det magiska ske.. låt det bli fler sådana häringa dagar..

När man blir blind av nederlag

Vaken längtan
suddar ut
vårt mörker
Vi dansar
Vi sjunger
Vi älskar
men
Neandertalaren griper
lätt taget
och stormar ut
i nederlaget
efter nederlaget
efter nederlaget
sipprar hans
grymma grin
mot passionens
vackra
vi faller
som änglar
till jordens
hungriga tanter
som blodtörstigt
väntar på
att moralisera
över det
vi redan vet
fotboll är
en påhittad lek

För de
de ljumma
som aldrig
gör fel
passerar vi
gränsen med
fördärvligt tal
som ett eko
från stenåldern
väcks vi
sedan sakta
av domarens
slut...signal
i vår
vakna skam
vi lovar
förbättring av
vår karaktär.

Vi vet
i sak
vad rätt
vad fel
så nästa match
vi åter
sjunger och ler
vi älskar
vårt blåvitt
trots allt mer...

IFK Göteborg sämst på 30 år men sen vinner vi!

Tredje raka - FÖRLUSTEN, min kropp blöder, min själ drunknar i en bottenlös likgiltighet och ingen räddning syns i horisonten. IFK Göteborgs kommendörkapten Jonas Olsson eldar upp seglen och den fega styrelsen flyr till livbåtarna. Kvar på den gröna oceanen ligger de orörliga kropparna av IFK Göteborgs galärslavar och guppar i skymningen. De som tömde sig, de som till sista andetaget försökte lappa alla läckande hål, de som stod upp trots motvindens dån när den gyllene stranden syntes så nära.
R.I.P IFK Göteborg..

En vän skrev en kommentar på mitt förra inlägg. - De förlorar nästa match men sen vänder det! Det kan vara sanningen när vi summerar årets allsvenska. IFK kan ta sig tillbaka och till och med vinna allsvenskan 2011.Men det krävs att någon vågar bära ansvaret och höja rösten, att någon, förutom spelare vågar ställa sig på relingen i stormen.
Idag såg vi en tränartrio uppklädda i kostym. Jonas Olsson likt Titanics kapten som med ett frustande manskap gjorde allt de kunde för att rädda skeppet och de gjorde det egentligen så bra. Viljan fanns där, kämparglöden, nytändningen och målet och målchanserna.

Vi som satt på stranden och längtade efter den snara räddningen, fick dock i andra halvlek återigen se det desillusionerade ledarskapet i all sin fördjävlighet.
IFK ledde med 1-0 mot Helsingborg halvvägs mot stranden men vi hade märkt av Selakovics trötthet så tydligt att vi själva gäspade i slutet av första halvlek och var övertygade om att det snart var en tidsfråga innan exempelvis Tobias Sana fick byta med honom. Det var då idiotin totalt slog ut Kapten Olsson. Trots en fallfärdig Selakovic var det honom Olsson behöll halvhängades på relingen. Istället valde kommendörkapten Olsson i sin vilsna dimma att stuva om i mitten. Det måste ha varit en skada på Jakob Johansson viskade någon, för varför skulle Olsson annars välja att montera ned den vinstdrivande maskinen Kalle, Eriksson, Jakobsson. Sedan kom idioti två - OCH ersätta med forward Pär Ericsson? Tre forwards på första parkett vid ledning 1-0 syntes mig vara en hägring skapad av hungersnöden vi alla led av för varför ersätter man inte med en utpräglad mittfältare i det läget? Nu valde 2007 års guldtränare Olsson att istället rikta kanonerna mot eget däck och beordra skjut och eftersom ingen var kvar som kunde rädda skottet, sänktes IFK Göteborg återigen.. och kvar på den stilla gröna oceanen guppade kropparna av de som en gång sprang sönder Helsingborg för möjligheten att vinna vinna..

Jag är ingen tränare, jag är strandsatt på en ö av förluster men till och med jag förstår att stänga mittfältet när man leder och tvingas göra ett byte och att därefter byta ut Selakovic sömniga ben ganska omgående.  
Men som Jonas Olsson svarade på presskonferensen - Vadå allvarligt, är det Fukishima vi snackar om?

Förnedringens andra halvlek Häcken - IFK Göteborg.

Om IFK Göteborg ändå hade lyckats förvalta sina chanser bättre i första halvlek. Om inte stolparna som utgör ramen för ett fotbollsmål hade varit i vägen. Om Hysén bara hade spelat inåt bakåt istället för avslut. Om vi bara haft en målvakt. Ja, då kanske IFK Göteborg hade vunnit denna match. Nu blev det istället en repris på i princip samtliga matcher 2011, total härdsmälta där man lämnade fotbollen kvar i omklädningsrummet innan andra halvlek började.

Nu får det vara nog läser jag att många skriker på diverse sidor. Tror tyvärr inte detta. IFK Göteborg 2011 saknar moral, glädje, spelidé, tränare, materialare, kock, massör, vinnarskallar.. du nämner det och IFK Göteborg saknar det. Idag var en förnedringens dag för hela IFK Göteborgs community i andra halvlek. Vi var utlämnade till Häckens goda vilja men de visade tyvärr ingen nåd.

Snart är det dags för IFK Göteborg att ta tag i dessa allvarliga brister i sin organisation. Visa styrka och mod att ta de svåra beslut som måste tas annars riskerar inte IFK Göteborg att hamna i mitten av allsvenskan, de riskerar åka ur. IFK Göteborg har nu ytterligare fem svåra motståndare på raken, först ut är Helsingborg.

Det som var ett skämt från min sida är snart en skrämmande verklighet, IFK Göteborg kan faktiskt stå på noll poäng efter sju spelade omgångar. IFK kamrater, Göteborg, Blåvitt, nu är det dags att visa de blåvita ränderna och börja spela fotboll istället för att ledsagas som lydiga

hundar..

Söndagsväntan på Häcken - IFK Göteborg

Snart var det dags för årets andra match men årets första derby mot Häcken. Skall jag gå eller inte? Efter första matchen och förlust mot Örebro känns det fortfarande tomt. Som om allsvenskan faktiskt redan är över vad gäller en topp placering. En tomhet jag inte känt på många år. Inte ens förra året, då IFK Göteborg ett tag kämpade i den riktiga botten, kände jag denna misströstan.

Det var något med IFK Göteborg i förra matchen som trots den urusla domarinsatsen kändes förlegat, förstelt, förkomplicerad, förtråkig. Avsaknad av glädje och vilja att vinna och leda Blåvitt förmedlades från Olssons bistra min till spelarnas skyttegravsfötter..

Men jag är IFK Göteborg i tro, hopp och kärlek ända ner i slagfältets stinkande gyttjepöl, så jag vet att jag kommer vara där idag med all min tomhet och vånda för att hjälpa de att kämpa..