SVFF och Jonas Erikssons domarkår dödade svensk fotboll, inte knallskotten!

Idag visade IFK Göteborg moral. I morgon hoppas jag att IFK Göteborg har stake nog att få Andreas Augustsson avstängd för resten av säsongen. I morgon hoppas jag att Håkan Mild och IFK lägger in en skarp protest och anmälan mot fotbollsförbundet och domarförbundet mot Jonas Eriksson. I morgon hoppas jag att samtliga parter inom fotbollsfamiljen tittar på två sekvenser. Den första är Andreas Augustssons medvetan armbåge i ansiktet på Elmar, som bara den borde ha renderat i rött. Den andra är Andreas Augustssons kickspark i ansiktet på Jakob Johansson, som även den direkt borde givit rött. Inga av dessa incidenter gav ens gult? Och då undrar man vilka direktiv som Jonas Eriksson får från Lars Åkes Lagrells Fotbollsförbund.. Jag sällar mig snart till de som skriker.. Svff fotbollsmördare.. för det blir allt mer tydligt att Svff har givit direktiv till domare i Sverige att hålla Guldstrider vid liv, i alla säsonger och då även när blåvitt kanske ligger i topp och gynnas. Jag kan tyvärr inte se det på annat sätt och det är inte för att jag inte unnar Elfsborg segern. Men att låta Jonas Eriksson avgöra matchen via en armbåge i ansiktet på Elmar av Augustsson, via ett mål av David Elm som stydligt och öppet görs med armen, och att inte döma straff för IFK Göteborg när Augustsson för andra gången sparkar ner en IFK Göteborgs spelare i straffområdet är oförsvarbart. SVFF borde skämmas, Domarförbundet och Joans Eriksson borde skämmas, Hela sveriges fotboll borde skämmas, Alla som älskar fotboll, även om de är Elfsborgare, och som tycker annorlunda borde skämmas. Det här var en oavgjord match ända till Lars-Åke Lagrell, SVFF, Jonas Eriksson och Svenska fotbollsmaffian la sig i slutresultatet...  Jag avslutar med citat från fotbollssverige: Om jag hade varit domare hade jag blåst, säger Canal plus expert Pelle Blohm. Hade Eriksson sett det hade det blivit rött kort direkt, säger Jens Fjellström.  Johan Orrenius: Jag förstår Blåvitts ilska.  
Idag är dagen då jag hoppas att Jonas Eriksson inte sover gott. Idag är verkligen dagen då svensk fotboll dog på en plastgräsplan i Borås.. och inte som alla förståsigpåare säger av några knallskottskastande ynglingar.. Nej, det var vår fruktansvärt dåliga domarkår och Andreas Augustsson som tog död på Fotbollsglädjen! 

Det är i väntan på match

Det är dagen efter Malmö FFs 2-2 mot Milan i en träningsmatch, där MFF lät juniorerna spela en halvlek och de gjorde det respektlöst och disciplinerat. Det är måndag. Det är mitten av augusti 2011. Det är ytterligare en mellansäsong för IFK Göteborg, placerade på 7:e plats, 15 poäng bakom serieledande Helsingborg. Det är fortfarande en dag där Gais och Häcken ligger före i tabellen. Det är ett antal dagar sedan media gick ut med att Cagliari är intresserade av Sebastian Eriksson. Det är 5 dagar sedan Tobias Hysén rullade in segermålet för Sverige mot Ukraina på övertid. Det är fem dagar sedan Anders Svenssons smörpassning till Tobias Hysén i nämnda match. Det är 11 dagar sedan IFK Göteborg vann mot AIK. Det är tre timmar till avspark: Det är bortamatch. Det är västsvenskt derby mot Elfsborg som ligger två i serien. Det är dagen då Hannes Stiller skrivit på nytt kontrakt. Det är idag Selakovic och Svensson är skadade.  Det är klartecken för nyförvärvet Philip Haglunds andra match efter vrickningen. Det är regn i luften här i Göteborg. Det är 22 grader. Det är snart dags att gå till Frankes. Det är idag vi vinner på bortaplan. Det är idag Haglund och Hysén vänder IFK Göteborg mot toppen. Det är en dag som denna det är skönt att hoppas...

Och det vände uppåt igen..

Det har gått ett antal dagar sedan IFK Göteborgs seger mot AIK på Gamla Ullevi. Torsdagen den 4 augusti 2011 skulle skriva in sig i de blåvita historieböckerna med 3- 1 till IFK Göteborg mot AIK. Vem trodde detta efter 2 minuters spel?
Dagen var en glädjens dag redan från början. Solen värmde och människor samlades med trevliga vänner, god mat, gott vin eller kylda öl. Uppladdningen kunde ha varit sämre men nu fick vädret och stämningen mig att minnas en speciell påskdag mot ett annat Stockholms lag, Djurgården och inombords började det kännas riktigt bra om än nervöst. Det var något i luften som Hysén sa efter slutsignal.

Kvällen innan hade tråkigt nog föregåtts av huliganism på avenyn. Som så ofta tidigare och i synnerhet när två storlag möts så finns det den där lilla klicken eller lilla och lilla föresten, de var 200 trasiga själar tydligen. De som alltid skall göra något fult av något vackert som fotboll. De som inte är där för sporten utan endast för sin egen skull. De som vi sett bryta matcher och storma gatorna. De som går på adrenalin istället för fotboll. Men denna dag visade det sig att ingen kunde förstöra den fotbollsfest som kom att utspela sig inför 14 000 åskådare på Gamla Ullevi.

Nästan 14 000 luttrade och längtande blåvita själar dök upp med biljett och halsduk för att åter följa ett IFK Göteborg som har mycket att bevisa och som kämpar med näsan precis ovanför vattenytan detta missarnas år nummer 2 i ordning. Inför den samling supportrar som sjunger Snart skiner Poseidon.. vandrar IFK Göteborg in mot topplaget AIK och det första som händer är att Mohammed Bangura cykelsparkar in 0-1 i andra minuten. Jaha.. som vanligt, som så många gånger förr.. men knappt hade jag eller någon annan tror jag, ens hunnit skapa ett minne av Banguras mål förrän Sebastian Eriksson snodde med sig en boll i straffområdet, stoppades och domaren pekat mot straffpunkten och Selakovic placerat bollen på straffpunkten.
Jag undrar hur långa sekundrar det var för Selakovic innan han träffade bollen? Alla blickar, all längtan, alla tidigare misslyckade straffar de senaste åren, AIKs ledning, den högljudda tystnaden och PANG rakt på mål och 1-1. Tydligen tänkte inte Sella lika mycket som jag gjorde och det skall jag vara glad över. Nej, Sella la upp bollen, vände och PANG, stenhårt.
Det kändes att det var IFKs kväll, fotbollens kväll, kärlekens kväll och när Philip Haglund i 20:e minuten satte ett perfekt inlägg som Sebb lika perfekt hittade huvudet på stod det 2-1 till segertörstande spelare och supportrar. Därefter visade IFK Göteborg upp en fotboll de inte spelat många gånger i år och när Tobbe i andra halvlek tunnlade AIKs Backman och sprang in 3-1 var segern ett faktum. Det fanns inget AIK kunde sätta emot, ingen kraft, ingen vilja mer än viljan att gå till spelarbussen, IFK Göteborg med hang around blev för starkt.
Slutsignalen blev till en segersignal och sången till vårt IFK Göteborg växte till en tsunami inne på Gamla Ullevi och ingen brydde sig längre om förluster, misstag, tabelläge, tränare eller hit och dit utan i detta eviga NU var vi Champions allihop och det var så skönt att se, att höra, att känna den värme som spreds till laget och från laget och till fotbollen utan tanke på stressande guldrace.

AIKs supportrar var säkerligen inte lika nöjda som jag var och troligen var det många som led av frustration i sommarvärmen.  Men även de fick höra och se IFK Göteborg, med lika många förluster som vinster, även de fick bli en del av stämningen när Poseidon sken efter slutsignal, och något säger mig att det även för de, rent fotbollsmässigt, måste ha känts som en seger för fotbollen att inte de mörka krafterna segrade även denna kväll...

PS. Bär nu denna våg av lycka resten av säsongen Blåvitt. Vem vet, ni kanske vinner varenda match som är kvar och då har ni i alla fall i mina ögon vunnit den största titeln oavsett tabellplacering i år, jävlaranamma titeln! DS.

När skall det vända??

Återigen visade IFK Göteborg att det här med att ta poäng eller vinna är något som hör framtiden till. Jag vet inte vem som kommer träna eller spela i IFK Göteborg det år i framtiden som de återigen kan kalla sig en toppklubb i allsvenskan men förhoppningsvis lever jag.
Det må vara solsken i Sommargöteborg men där Håkan Mild och Jonas Olsson med entourage befinner sig ligger de tunga svarta åskmolnen allt jämt kvar sedan i vintras då de första idéfattiga och krampaktiga träningsmatcherna gick åt fanders.
IFK Göteborg ligger och skvalpar i mittens träsk utan chans till vare sig avancemang eller degradering. Håkan Mild och IFK Göteborg har som uttalat mål att vara en toppklubb i allsvenskan men detta får de nog vänta många många år på. Även om de vinner allsvenskan nästa år är de ingen toppklubb i allsvenskan eftersom en ledande toppklubb är med och krigar i toppen varje år.  Visst kan någon enstaka säsong gå i baklås, precis så som det gjorde förra året men då är man tillbaka året efter ännu starkare, det vill säga om man är en toppklubb, vilket IFK Göteborg inte är i dagsläget.
Jag vet inte vad som är fel på kamratgården men att något är riktigt fel kan vi nog alla vara överens om. Det handlar inte om att vi förlorar mot Helsingborg som just i år ligger i topp och spelar sin bästa fotboll på många år. Det handlar om att vi t ex förlorade mot Trelleborg eller mot Örebro eller mot Djurgården osv. Det handlar om att vi, IFK Göteborg numera är laget nummer tre i Göteborg och det som skrämmer mig är att ingen gör något, ingen vågar något, utan det enda som vi hör är att vår plan är att IFK Göteborg skall vara en allsvensk toppklubb i Europas 28:e bästa liga.
FRÅGA - Och vilket år hade ni tänkt bli en toppklubb igen, så vi supportrar slipper få ångest varje gång vi tittar på föreningens a-lags fotboll?

För Norge - För Världen - För IFK Göteborg

Idag är det IFK Göteborgs hemmamatch mot Halmstad och detta är i mångt och mycket en högst privat fotbollblogg där jag skriver ner mina tankar om det som händer runt omkring IFK Göteborg. Ibland låter jag lite andra grejer slinka med som exempelvis matlagning, dikter, politik, fester, vänner mm. Men för det mesta handlar det om Blått och Vitt i Göteborg.

Idag är också tre dagar sedan en person vid namna Anders Behring Breivik satte sin djävulska plan i verket. Tre dagar sedan hans narcisstiska gudskomplex skulle ställa saker till rätta i Europa, hans Europa, inte vårt Europa. Ett marknadsföringsjippo för "xxxx" som han själv kallar det. Vi andra kallar det massmord och vansinne.
Anders greps odramatiskt där han stod med sitt laddade gevär på ön, det är en del av hans djävulska plan. Han begär därav öppna domstols- förhandlingar, så ondskan som spritt sig över hela hans väsen som cancer kan fortsätta. Åklagaren begärde istället stängda dörrar och häktningsförhandlingarna var snabbt över läste jag. Hans advokat väljer fortfarande att vara fåordig om vad "klienten" säger och även jag väljer att inte försöka förstå och sätta ord på varför, för Anders Behring Breivik förbrukade rätten att framföra sin åsikt i samma stund som han laddade sitt gevär och riktade det mot mänsklighetens pulserande hjärta. Idag och framöver väljer jag istället att hedra offren för ondskan i världen och vara en del av en hel mänsklighet som behöver all kärlek den kan få...  Vi lyssnar till er fågelsång under en tyst minut på Gamla Ullevi.. Tillsammans är vi starkare.. kärlek..

I skuggan av vansinnesdåden i Norge.

Det skulle egentligen handla om Gothia Cup och om IFK Göteborg i Svenska Cupen mot Falkenberg men det känns inte speciellt meningsfullt att i skuggan av våldsdåden i Norge, vare sig hylla eller kritisera fotboll i denna stund.
Jag såg några Gothia finaler idag på Gamla Ullevi men det var inte längre lika roligt då minnet av 84 döda ungdomar på Utøya i Norge ligger fast bakom näthinnan. Mina tankar finns istället hos offren, hos de anhöriga, hos de som vågar engagera sig politiskt och till oss som lever i norden, för denna dåre, denna psykopat förvandlade den skandinaviska sommaridyllen till en mardröm genom att göra verklighet av sin egen förvrängda sanning. Han ljög för lammen och slaktade de inför himlarna och inte en enda gång tvekade han, inte en enda gång bönhörde han de som bad om nåd och när allt var över lät han sig fångas och föras bort.

Det kunde ju inte hända, det skulle inte få hända hos oss uppe i norr men ändå har vi upplevt varningskotten tidigare genom skolskjutningen i Finland då nio elever mördades eller ekot av den misslyckade självmordsbombaren i Stockholm. Vi har upplevt det via nyheter från skotten i Columbine till Moskésprängningar i Afghanistan och mina tankar går idag till alla offer för dessa vansinnesdåd och till hela mänskligheten som är så skör, så liten i världsaltet, att om vi fortsätter brista i solidariteten med våra bröder och systrar, om vi bara tänker på oss själva, om vi stöter ut någon i kylan, så räcker det att en enda av dessa får en mentalkollaps och vi vandrar i mänskligt blod. Vi måste alla försvara vår frihet och  våga se in i mörkret för att dra ut de ensamma, de eftersatta, de mobbade, in i gemenskapen och sluta stirra ner i djupet av vår egen navel.

Till minne för offren. 

Dessa ständiga nederlag.

Innan match andades jag lite optimism. Såhär i efterhand ter det sig smått komiskt att jag faktiskt i min vildaste fantasi trodde att IFK Göteborg skulle klara av stora stygga Trelleborg på mardrömsplanen Tjongavallen. Det gjorde de inte, som vi nu vet. Sviten sedan 2004 håller således i sig. Men på sättet de förlorade, va fan, kom igen nu!! Jag blev tvingad att berusa mig kort sagt!
Det finns förluster och så finns det andra förluster. Jag kan leva med att man förlorar en match där man ändå som lag har gjort en bra prestation. Igår var det något helt annat, det var inte ens ett motståndarlag som IFK Göteborg ställde upp med, det var något annat och jag vet inte vad det var jag bevittnade? Tyvärr har IFK Göteborg sett likadana ut i många matcher i år och förra året. Även hemma mot Syrianska såg det långa stunder bedrövligt ut. Tur var att Syrianska också saknar fungerande spelidé.
Jag har haft min analys klar länge, ända sedan förra årets missräkning, Hysén hamnar oftast i ett tomrum som han inte själv kan fylla och där bollar ramlar ner från ovan lite varstans. Jag är inte tränare men det känns som om de spelare vi har inte lämpar sig för 4 3 2 1, det blir allt för ofta 5 4 1 eller 6 3 1. Jag skulle vilja se ett mer rakt spel fortsättningsvis av IFK Göteborg, gå tillbaka till grunderna, kanske rent av spela med två, gud förbjude, anfallare.
Jonas Olsson sa något i stil med att det såg bra ut de första 5 minutrarna. Okej, du menar direkt efter avspark? Jo, det brukar se bra ut för samtliga lag precis efter avspark, Olsson! Det är vad som händer senare som ger ekon under matchen och det är faktiskt din plikt som tränare att använda de resurser som du har till förfogande på bästa sätt och din skyldighet vara vansinnig, att ingjuta mod, peppa, skoja, och injicera energi i lagdelarna. Om du känner att det inte blir bättre, om det känns som om du inte kommer någon vart, om orken, rösten, benen är slut, då finns endast två beslut att välja. Det ena är att lämna över staffetpinnen! Det andra är att skrota den nuvarande spelplanen och sätta dig ner med grabbarna och komma fram till en ny som fungerar bättre ihop med det nuvarande spelarmaterialet!      
Vilket du än väljer så hoppas jag att detta var sista matchen jag bevittnar med långbollar mot en ensam Tobias Hysén. Om du betvivlar logiken med att sluta upp med dessa - kolla Dammatchen mellan Japan - Sverige, där Lotta Schelin springer omkring i ingemansland medan Japan knorrar in bollar på andra sidan planen.                                                                                                                

Vi kommer aldrig sluta hoppa på gamla ullevi!

Sedan urminnes tider har jämfota hoppet funnits begravet i homosapiens djupaste skrymslen. Idag hade aldrig IFK Göteborg vänt den stillastående och krampaktiga tillställningen utan tusen fötter upp och ner. Ett sjungande och gungande mantra från supporter håll som slutligen nådde innerörat hos änglarna på planen, vilket bytte ut det ängsliga räddamålvaktenspelet mot högre press och framåtanda.

Selakovic kom in i andra halvlek. Han var bestämd, målinriktad och sköt snabbare än sin egna skugga 3- 0 till blåvitt. Om jag inte har fel, var det hans första hattrick i IFK. I vanliga fall är Selakovic assistkungen och målsumparkungen men idag var siktet inställt bättre än någonsin och jag drömmer om en underbar sommar och höst.

Sammanfattning av matchen utan Stefan. IFK fick 0-0 mot Syrianska hemma. De spelade ostrukturerat och tillbakadraget utan press. I långa stunder var det istället Syrianska som bestämde takten och etablerade ett tryck mot IFK Göteborg. Bäst i laget var Adam Johansson och Jakob Johansson. 

Men sen kom ju Stefan Selakovic in på planen och slog en straff,  en nick, och ett skott.. 3-0!!

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Det ordspråket var helt sant idag och efter matchen valde Tobias Hysén att ta en segeröl på levande sittplats..  Skål och välkommen.. nu kämpar vi in i kaklet resten av säsongen...

Det blev IFK Göteborg till slut, gött!

Det var med glädje man öppnade e-posten i morse för att finna ett brev till oss årskortsinnehavare från Tobias Hysén.

Alla rykten och alla förståsigpåare som sagt att han kommer lämna i år eftersom han är för bra för allsvenskan och troligen vill göra en sista utlandssatsning fick fel och jag fick rätt. Redan i våras när ryktena stod som spö i backen trodde jag i min naivitet att Tobias Hysén skulle stanna. Dels för att han och familjen hade det sisådär i Sunderland och att hans fru var gravid.

Håkan Mild måste ändå ha gjort ett hästjobb för att ro kontraktet i hamn och det har nog varit en hel del turer kring Tobias under våren och sommaren. Men detta är ett mycket bra gammalt nyförvärv, bättre än att tappa Hysén och ersätta honom med vad?? Nu gäller det bara för Jonas Olsson och Stefan Rehn att klara av att spela med Hysén och utan Hysén, alltså inte låta honom vara så dominant för deras offensiv. Släppa lite på tyglarna och låta fler spelare ta plats där framme, som exempelvis Robin Söder.

Håkan Mild har även lyckats göra ytterligare bra grej i dagarna - Låna ut Niclas Bärkroth till  Brommapojkarna resten av säsongen. BP är kända för sin kunskap och utveckling av talanger. Så detta kan nog göra honom lika mycket nytta som det gjorde Tobias Sana förra året när han lånades ut till Qviding. Men åter till den som hyllas skall en dag som denna..

Välkommen igen Hysén och tack för allt och allt som komma skall, vi syns på Gamla Ullevi mot

Syrianska!!

http://www.ifkgoteborg.se/Nyheter/2011/Juli/Tobias-Hysen-forlanger-med-IFK-Goteborg/

Alldeles försen matchrapport Syrianska - Blåvitt och rockrapport Iron Maiden - Metallica.

Så var det dags för fotboll igen. I lördags påbörjades vändningen av allsvenskan och IFK Göteborg ställdes mot nykomlingen Syrianska. En enkel match på pappret kunde man tycka men jag var redan orolig innan matchstart.
Dagen innan innehöll Iron Maiden konsert på Ullevi. En konsert som var sådär eftersom de inte spelade lika många gamlingar som min ålder kräver. Dock var kvällen och natten fantastisk rolig ändå. Traditionsenligt besökte vi Paddingtons innan spelningen började för att se om fotbollsmatchen mellan Iron Maiden och Paddington hade satt några spår? Icke, barpersonal och rockstjärnor var intakta, men åter till lördagens match..
Det var på fitthåret att IFK Göteborg lyckades vinna med 2-1 borta och i ärlighetens namn var det inte rättvist. IFK Göteborg utan Tobias Hysén är som vi alla redan vet ett virrevarv av kycklingar som varken vet ut eller in offensivt. Jag led ett tag med Philip Haglund, tänkte att han satt där på hotellrummet i Göteborg och bara tänkte - vem fan lura hit mig? Det fanns endast en positiv sak - vi vann! Resten var godnatt och detta eviga Jonas Olsson mörker som i två år har fått lägga sorti över Sveriges "bästa fotbollsklubb".
Vaknade på söndagen utan glädje över segern, trött som satan och inte alls sugen på Metallica på Ullevi. Två shot och två cider senare var jag ändå glad att jag tog mitt ryggskott från fredagens Ironkonsert i nackhåret och gick dit för den spelningen var bättre än både maidens och IFK Göteborgs! Så fick jag dessutom träffa Skarpen och Toll som är lika roliga som vanligt.. skål och tjipp.. vi syns hemma mot Syrianska på söndag och förhoppningsvis är Hysén frisk, så Olssons enda offensiva spelidé kan fungera!