På bordet framför honom låg ett brev han inte vågat öppna på två dagar. Frågan var om han skulle våga idag. Han visste att det var en utmaning, något han skulle bli tvingad att genomföra. Orden, jag vill inte, skulle inte fungera. Har man väl gett sig in i leken fanns ingen återvändo, det visste han, de hade bevisat det för honom vid deras första möte.
Han satte sig i den gråa favoritfåtöljen, tittade ut genom det smutsiga fönstret. En fågel satt i trädet utanför. Den höll en kvist i näbben. Han lutade sig tillbaka i snurrfåtöljen slöt ögonen och föreställde sig ett liv med vingar, med obegränsad frihet att kunna ta sig dit man vill. Kunna resa med bara sig själv som packning. Lyfta och aldrig se tillbaka på det som varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar