Två steg till var allt innan hjärtat stannade. Innan kroppen segnade och medvetandet släcktes, han hann titta ner på sin stegräknare, 2 345 989. Det var som fan! Ögonen slöts och han försvann in i sig själv. Ljuset förstärktes som om de sista kvardröjande synapserna absorberade allt ljus kring hans döende kropp och spred det över cortex. Nu sker det, nu är det slutet. Kroppen föll när lillhjärnan la på samtalet med hans ryggmärg och det kändes som ett evighets bungyjump, nu andas jag inte längre...
Jennie tittade på den livlösa kroppen framför sina fötter. Böjde sig ner och studerade stegmätaren på höger hand, 2 345 989. Gröna gamla pumashorts, en vit T-shirt, ett par MBT skor, och ett vätskebälte. Hon drog snabbt några slutsatser utan att egentligen veta varför...
1 kommentar:
du skriver bäst.
kikade in en sväng. :)
Skicka en kommentar