Hans farmors gamla klocka väckte honom ur dagdrömmen, 12:00. Han sträckte sig efter brevet som låg på bordet. Han lät brevet vandra upp och ner mellan fingrarna och vände och vred på det. Till Magnus Jellebeck, Klintvägen 4a, 41329 Lundsborg. Han läste adressen igen och precis som igår och i förrgår tvekade han om han skulle öppna brevet eller inte.
Varför i helvete gick jag med på detta, varför.. Ett förtvivlans skrik for genom hans kropp, nästan som fysisk smärta.
- Kan vi säga något om hur han dog? Jennie tittade ner på den livlösa kroppen vid vägkanten.
- Kroppen verkar uttorkad, utmattning antagligen, men jag vet mer efter obudktionen, svarade den tillförordnade rättsläkaren.
- Okej, hör av dig med den slutliga rapporten.
Jennie satte sig i bilen, tittade ut över den soliga och vackra grusvägen. Hon mindes något, en deja vu, en aning om att detta hänt tidigare. Hon skakade bort tanken och startade bilen och svängde sakta runt.
- Vad fan håller du på med, skall du bara köra ifrån mig... Stefan, dunkade till rutan på bilen med sån kraft att Karin kände det som när man vaknar till av ett ryck i en falldröm. Hon stannade bilen och Stefan hoppade in.
- Förlåt, jag var någon annanstans, vad fick du reda på?
Inte mycket, inget som identifierar honom. Vi får köra en sökning i saknade, kanske dyker det upp nåt där.
- Tror inte det.. Jennie vände runt bilen, tittade i bakspegeln och känslan av deja vu återkom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar