Är jag en dålig förlorare, jovars, det är jag nog men förtvivlan går snabbt över i hopp igen efter ett självdestruktivt besök i misärens källare där hoppets låga släcktes med vattenkanon.
Idag är det 24 timmar senare och redan under tisdagens tidiga timmar var man tillbaka i full styrka och hopp om IFK Göteborgs framtid. IFK spelar ju trots allt en bättre och mer fartfylld fotboll i år och ungdomarna är en fröjd att skåda. Söders comeback som kreativ målgörare var i matchen mot MFF grädden på moset och det var ju på fitthåret att vi inte vann.
Tobias Hysen är sin värste kritiker och sågar sig själv itu men jag tror nog det bor en trollkarl i honom så att han kommer ut hel i matchen mot Mjällby på torsdag.
Det är många storstjärnor som hamnat i den onda tänkomcirkeln. Tvivlet kan vara människans värsta fiende och smyger omkring även utanför sportens värld. Viktigast i stunder av misströstan är att hitta tillbaka till den ursprungliga idén om varför man började spela fotboll, tror i vart fall jag. Återta glädjen i sitt minne där man spelade en evighetslång, kom in och ät NU! VM final på en grusplan och avgjorde med en dönare i krysset. Gräva fram en lädersliten boll och dra på sig skorna, knata ner till en grusplan och lattja med sina drömmars mål, antingen med nån polare eller med barnen, och insupa dofter och minnen.
Hoppet är så mycket starkare än tvivlet. Som jag tidigare skrivit och sett så blir det allt bättre i match efter match. Trots snöpligt poängtapp så var första halvlek mot Malmö FF det bästa på år och dar av IFK Göteborg. De senaste två årens ängsliga, tjongbollsfotboll har lämnat byggnaden och det bjuds nu på riktigt underhållande spel. I går skrev jag i min bitterhet att IFK skulle sluta spela fotboll och börja vinna som Elfsborg, idag med distans, säger jag tvärtom, för lag som Elfsborg kommer få det svårare när de måste börja spela fotboll. Visst, att kriga om allsvenskt guld kan vara försent men det finns så mycket talang och hopp att IFK Göteborg kan ta hem Svenska Cupen, komma tvåa, trea och den vägen ta sig ut i Europa. Det gäller bara att släppa lite på allvaret och börja drömma sig tillbaka till den där varma sommarkvällen med polarna på grusplanen, den avgörande tåpajen i nättaket och tjabbet om vem som var vem av dåtidens fotbollsprofiler... tills mamma skrek.. KOM IN NU!!
Ps: Kommer jag skriva nåt surt igen? Jodå, jag är som sagt känslomänniska Ds.
onsdag 16 maj 2012
tisdag 15 maj 2012
Säsongen redan över?
Året är 2011, vi har spelat nio omgångar och har 12 poäng. Året är 2012 och det regnar och det regnar i sidled... Och mestadels regnar det över IFK med ny tränare, storsatsning av nya spelare, ny kamratgård och nu jävlar skall vi vara med i toppen.. Men under solen växer inget nytt och rent resultatmässigt har det inte hänt någonting och utav det som inte hänt är det inte de dyra nyförvärven som tillfört något utan det är det gamla men unga gardet, de som inte fick chansen under Olssons styre som kämpar.. Undrar gör jag, vad har nyförvärven tillfört? Mer än ökade lönekostnader. 2011 efter 10 omgångar hade IFK 15 Poäng, något säger mig att det har vi inte i år. Det beror inte på att vi är sämre, tvärtom, vi spelar bättre än på många år, men vi saknar beslusamhet i försvaret, vi saknar en hel del grisig jävla mentalitet i anfall. Det rullas boll men ingen vågar skita i konskvensen och gå på mål.. Döna bollen och hoppas, kämpa.. Istället skall det tänkas och vara smart tills bollen och matchen rinner ur de blåvita ränderna.. Det här duger inte BLÅVITT, ni måste börja vinna, även om ni måste sluta spela fotboll. I allsvenskan fungerar tyvärr inte både och, se på Elfsborg, de har gett upp det här med att spela fotboll och vinner varje match.
Jag hoppas och ber att ni tar 3 poäng mot Mjällby, men tyvärr tror jag att Pär och co är alldeles för dåliga på fotboll.. bevis gärna att jag har fel!
Jag hoppas och ber att ni tar 3 poäng mot Mjällby, men tyvärr tror jag att Pär och co är alldeles för dåliga på fotboll.. bevis gärna att jag har fel!
söndag 13 maj 2012
Back in buisness
Tiden under våren springer alltid fort, lite för fort ibland, eller så är det för att jag har mycket på jobbet som gör att det känns så. Det har i alla fall dröjt allt för länge sedan jag skrev något om det som är det roligaste jag vet.. Fotboll och speciellt IFK Göteborg. Sedan jag skrev senast har IFK vunnit en match hemma mot GIF och förlorat en match borta Elfsborg. Vi har 11 poäng i skrivandets stund. Elfsborg har 24 och har troligen redan avgjort årets allsvenska. Säga vad andra vill om Elfsborg men tråkigare fotbollslag får man leta efter. Frågan är om de är ett fotbollslag eller endast ett vinnarlag. Mot IFK på egen hemmaplan blev de utspelade och jag håller inte med någon krönikör i svensk press. De fick en oerhört billig straff och hade de inte fått den hade det slutat antingen 0-0, för IFKs ineffektivitet håller i sig. Eller 0-1 till IFK. Skit samma, det här är året då vårt lag skall spela ihop sig och jag kan skönja att de blir bättre och bättre för varje match.
I morgon stundar MFF. Ett Malmö FF som gjorde resan kort för Helsingborg i senaste omgången. Ett lag på uppgång alltså. Vi får väl se hur det går men jag hoppas att mina änglar lägger manken till och springer sönder och samman och får med sig tre poäng.
Positiv nyhet i all EM misär denna helg, då Elmander har gått sönder är att Sana redan verkar vara på gång efter skada. Han behövs för sin kreativitet i Blåvitt lika mycket som Elmanders spring och slit fotboll i landslaget. Bli frisk Elmander, Nu!
Apropå inget, har fastnat i let´s dance träsket. Vet inte hur men jag vet varför.. Hyséns brorsa Anton. Han måste ju ha nån sjuk dansgen i släkten som fått blomma ut på allvar. Senast var ju sjukt bra, när han klackade upp tjejen. Jag missade munnen och fick popcornen i knät och colan hamnade på bordet. Att jag skulle gilla dans trodde jag aldrig.
Tjipohoj nu är det dags att blunda för i morgon stundar en nervös, nervös dag.. Och som jag sa till Sthare när jag träffade honom på ett intressant frukost seminarium i veckan som gått - tack för föreläsningen och fortsätt bara såhär så kan ni inte misslyckas även om Elfsborg tog en lite seger senast.
Så gubbar, i morgon eller idag.. Gå ut och visa glädje, vilja, mod, styrka och tänk inte för mycket utan smacka bara till bollen mot mål så löser det sig..
tisdag 1 maj 2012
måndag 30 april 2012
Funderingar på Valborgsmässoafton
Två dagar av både leende och bekymrande rynkor har fölöpt sedan IFK Göteborgs andra vinst i årets allsvenska. Det var bra att vi vann, spelet kändes sådär. Jag litar på att tränarna vet vilka som är i dagsform, vilka som passar i vilken match mot just det motståndet som står på gröngräset.
Positiv överraskning 1 - Hannes Stiller gjorde två saker bra, han gjorde två mål och gör han det i varje match, hurra! Förövrigt tycker jag att han i första halvlek var relativt osynlig. Han vann nästan inga nickdueller och hade svårt att nå bollen, rörde den första gången efter 35 tror jag. Jag vill inte på något vis ta bort hans näsa för mål och han är defenitivt berättigad till ryggdunk efter matchen men jag hoppas och tror att Sthare valt en annan uppställning om det varit Elfsborg och inte Åtvidaberg. Mot Åtvidaberg har vi råd att tappa balans och styrka mot Elfsborg hade det varit förödande. För mig är både Sella och Stiller supersub. sen får andra tycka vad de vill.
Positiv överraksning 2 var Nordin Gerzic.
Negativ överraskning var Waehlers tajmningar och Alvbåges målvaktstavla och hela IFK Göteborgs kollaps efter Åtvidabergs 2-1 reducering. De säger att i allsvenska kan alla lag spöa alla, skillnderna är marginella. Jag vill skrika NEJ, IFK Göteborg skall inte bli nedpressade i skorna som Chelsea mot Barcelona mot nykomlingar som Åtvidaberg, NEJ, Blåvitt skall trots en man mindre på plan kunna flytta upp positionerna mot ett lag som Åtvidaberg, NEJ, i ledning 2-1 skall inte Änglar drabbas av panik mot lag som Åtvidaberg.. men jag kanske har fel. Kvaliteten i allsvenskan är kanske såhär usel men då måste jag ställa mig på tå i klassrummet och fråga - VARFÖR har ni gjort dessa dyra nyförvärv, de spelar ju varken till eller från och mot Åtvid var det ju Stiller och Sella som ordnade vinsten. Kunde inte de pengarna istället lagts på något t ex ungdomsakademin.
Det är i dessa funderingar min panna rynkar sig. Att ett lag som storsatsar kanppt kan hålla sig flytande på hemmaplan mot ett på papper mediokert nykomlingsgäng. Skall IFK Göteborg som lag verkligen alltid behöva "andas ut" mot denna typ av motstånd när domaren blåser i visselpipan. Var finns självförtroendet?
Positivt 3 - Två raka segrar och man börjar skönja potentialen i laget. Det finns erfarenhet, talang och vilja. När, jag säger inte om, detta börjar fungera fullt ut kommer många lag i allsvenskan få problem med IFK Göteborg. Det jag hoppas på nu är att detta kommer tidigare än sen, så att vi kan vara med i absoluta toppen redan i år och ha möjligheten att skörda en europaplats till nästa år då detta lag är fullt igenom inoljat och flygklart..
Så SJÄLVFÖRTROENDE nu blåvitt.. VILJA nu blåvitt.. KYLA nu blåvitt.. för ni vet innerst inne hur mycket bättre ni kan dansa på det gröna gräset mot t ex GIF Sundsvall, så kämpar vi på läktarna med våra sånger för SM GULD och Toppstrid.
Positiv överraskning 1 - Hannes Stiller gjorde två saker bra, han gjorde två mål och gör han det i varje match, hurra! Förövrigt tycker jag att han i första halvlek var relativt osynlig. Han vann nästan inga nickdueller och hade svårt att nå bollen, rörde den första gången efter 35 tror jag. Jag vill inte på något vis ta bort hans näsa för mål och han är defenitivt berättigad till ryggdunk efter matchen men jag hoppas och tror att Sthare valt en annan uppställning om det varit Elfsborg och inte Åtvidaberg. Mot Åtvidaberg har vi råd att tappa balans och styrka mot Elfsborg hade det varit förödande. För mig är både Sella och Stiller supersub. sen får andra tycka vad de vill.
Positiv överraksning 2 var Nordin Gerzic.
Negativ överraskning var Waehlers tajmningar och Alvbåges målvaktstavla och hela IFK Göteborgs kollaps efter Åtvidabergs 2-1 reducering. De säger att i allsvenska kan alla lag spöa alla, skillnderna är marginella. Jag vill skrika NEJ, IFK Göteborg skall inte bli nedpressade i skorna som Chelsea mot Barcelona mot nykomlingar som Åtvidaberg, NEJ, Blåvitt skall trots en man mindre på plan kunna flytta upp positionerna mot ett lag som Åtvidaberg, NEJ, i ledning 2-1 skall inte Änglar drabbas av panik mot lag som Åtvidaberg.. men jag kanske har fel. Kvaliteten i allsvenskan är kanske såhär usel men då måste jag ställa mig på tå i klassrummet och fråga - VARFÖR har ni gjort dessa dyra nyförvärv, de spelar ju varken till eller från och mot Åtvid var det ju Stiller och Sella som ordnade vinsten. Kunde inte de pengarna istället lagts på något t ex ungdomsakademin.
Det är i dessa funderingar min panna rynkar sig. Att ett lag som storsatsar kanppt kan hålla sig flytande på hemmaplan mot ett på papper mediokert nykomlingsgäng. Skall IFK Göteborg som lag verkligen alltid behöva "andas ut" mot denna typ av motstånd när domaren blåser i visselpipan. Var finns självförtroendet?
Positivt 3 - Två raka segrar och man börjar skönja potentialen i laget. Det finns erfarenhet, talang och vilja. När, jag säger inte om, detta börjar fungera fullt ut kommer många lag i allsvenskan få problem med IFK Göteborg. Det jag hoppas på nu är att detta kommer tidigare än sen, så att vi kan vara med i absoluta toppen redan i år och ha möjligheten att skörda en europaplats till nästa år då detta lag är fullt igenom inoljat och flygklart..
Så SJÄLVFÖRTROENDE nu blåvitt.. VILJA nu blåvitt.. KYLA nu blåvitt.. för ni vet innerst inne hur mycket bättre ni kan dansa på det gröna gräset mot t ex GIF Sundsvall, så kämpar vi på läktarna med våra sånger för SM GULD och Toppstrid.
måndag 23 april 2012
Äntligen Äntligen leve hoppet om pyttiguldpanna..
Så var det en sådan där dag igen... IFK Göteborg skall spela fotboll och magen kraschar direkt på morgonen. Utan förvarning börjar jag svettas utan anledning. Synapserna i hjärnan går bananas. Scenario efter scenario flyger förbi hornhinnan.. Det är vinst, det är oavgjort, det är förlust, det är över, det är.. iallafall någonting som hackat i maskineriet de senaste två åren och ångesten, nervositeten anfaller ursinnigt från alla kanter.. Jag vill fly, fly in i försäsongens varma famn, där hoppet och hjärtat fortfarande ler och värmer. Men det går inte att försvara drömmen mot verklighetens kalla vindar som slår mot tinningen. Så sitter man där.. Häcken vs IFK Göteborg. Fastskruvad i sträckbänk som plågad under inkvistionen och matchen som gud helst skulle ha glömt för mig, startar.. Det tar 5 minuter och sedan drar någon ner en rullgardin, en sån där äckligt svart som vissa av ens klasskompisar hade i sina pojkrum när man gick i skolan, med gulnade fläckar från solen.
Men man slutar inte titta, man har blivit perverterad och självplågeriet har blivit norm. För man hoppas, man ser ju ljuset i det lilla trasig hålet i den svarta rullgardinen, knapphålet som släpper igenom solens strålar och man vill sträcka sig fram och riva upp hela skiten för att släppa in värmen, ljuset och den blåa kamratskapen.
I halvlek spelar man upp scenarion från IFKs omklädningsrum innanför ögonlocken. Hur spelare och ledare knyter nävarna på ett sådant där härligt amerikanskt vis.. Nu jävlar, nu visar vi, nu gör vi det.. ooooo!!!
Andra halvlek drar igång och jag gnuggar mina ögon från filmscenerna och ser ett IFK som springer ut på gräsmattan i halvlek två med samma mod som sista 20 mot Örebro. Det fladdrar i det svarta och Häcken pressas längre och längre ner, tills Farnerud står i Häckens målområde och lämnar över saxen till Sana som klipper hål i den svarta rullgardinen så ljuset får strömma in. Jag ser starar lyfta mot det blå och i ljuset hittar de varandra i sin luftakrobatik tills Selakovic straffmålar göteborgshimlen i vitt och blått med all nervös längtan och äntligen kan vi packa upp den underbara blåvita familjen in i 2012.. TACK GUBBAR.. jag behövde detta..
Men man slutar inte titta, man har blivit perverterad och självplågeriet har blivit norm. För man hoppas, man ser ju ljuset i det lilla trasig hålet i den svarta rullgardinen, knapphålet som släpper igenom solens strålar och man vill sträcka sig fram och riva upp hela skiten för att släppa in värmen, ljuset och den blåa kamratskapen.
I halvlek spelar man upp scenarion från IFKs omklädningsrum innanför ögonlocken. Hur spelare och ledare knyter nävarna på ett sådant där härligt amerikanskt vis.. Nu jävlar, nu visar vi, nu gör vi det.. ooooo!!!
Andra halvlek drar igång och jag gnuggar mina ögon från filmscenerna och ser ett IFK som springer ut på gräsmattan i halvlek två med samma mod som sista 20 mot Örebro. Det fladdrar i det svarta och Häcken pressas längre och längre ner, tills Farnerud står i Häckens målområde och lämnar över saxen till Sana som klipper hål i den svarta rullgardinen så ljuset får strömma in. Jag ser starar lyfta mot det blå och i ljuset hittar de varandra i sin luftakrobatik tills Selakovic straffmålar göteborgshimlen i vitt och blått med all nervös längtan och äntligen kan vi packa upp den underbara blåvita familjen in i 2012.. TACK GUBBAR.. jag behövde detta..
tisdag 17 april 2012
Tiden går men 2-2 består..
Åh vad jag önskade att 3-2 målet skulle vara godkänt och inte ett domarmisstag. Att IFK Göteborg fått sin seger, sina tre poäng och besjungits av folket. Men inte ens sömn och dröm kunde ändra historiens faktum att slutresultat mellan IFK och Örebro har spikats till 2-2.
Blåvitt startade rasande och det kunde faktiskt varit mål redan i matchminut 2 när Söder klackade och Hysén sköt. IFK fortsatte kämpa på men bollfan ville inte gå in. Det känns som att den sista metern är borttagen i anfallet i år. Man spelar runt för mycket istället för att gå mer rakt på, skjuta och vinna andra bollar och att arbeta mera med djupledsbollar. Det ser ut lite som Barcelona 2008. Man spelar snyggt men det händer liksom inget och när de skall vända för att försvara kommer de ofta fel i positioner och försent, vilket gör att motståndarlaget har öppen gata. I samtliga matcher har Blåvitt ändå spelat relativt bra och fört spelet och det borde ha resulterat i minst två-tre poäng till i protokollet.
Om..
det inte hade berott på att IFK Göteborg även spelar mot domaren på Hemmaplan? En gång är ingen gång, två gånger är ett inrutat mönster och min konspiratoriska hjärna går på högvarv. Orkar dock inte dra dravlet om domarkvaliteten igen.. citerar Balkander i GP - Det här duger inte längre! När "misstagen" kommer skall ändå Blåvitt ha en trygg ledning sett till spelet men ibland går det troll i bollen och då blir det inte enklare av att domarna för tillfället står och spanar efter fåglar. Norrköping fick en gratis chans in i matchen, trodde det var hands? Och Örebro räddas av en linjedomare som hittar på en egen offside regel?
Men..
något jag verkligen älskar och tar med mig av denna matchen och den mot AIK är de sista 10 minutrarna då jävlaranammat bars fram av ett dån av äkta glöd i våg efter våg som resulterade i kvitteringen och "segermålet".
Vilket ger mig..
känslan av att laget sedan AIK matchen är på gång.. förlust, förlust, oavgjort, oavgjort... att spelarna Hysén, Söder, Sobra, Haglund, Sana, Farnerud, Gerzic, Whaeler, Jonsson, Valdgardsson, Lund, Dyre, Samuelsson, Sella, Stiller, Allansson och all övriga är framme vid målet att VINNA och VINNA och VINNA och VINNA.. det tar bara lite tid att laga mästarmat.. så NU KÄMPAR VI FÖR GULDPYTT för jag är vrålhungrig!!
Blåvitt startade rasande och det kunde faktiskt varit mål redan i matchminut 2 när Söder klackade och Hysén sköt. IFK fortsatte kämpa på men bollfan ville inte gå in. Det känns som att den sista metern är borttagen i anfallet i år. Man spelar runt för mycket istället för att gå mer rakt på, skjuta och vinna andra bollar och att arbeta mera med djupledsbollar. Det ser ut lite som Barcelona 2008. Man spelar snyggt men det händer liksom inget och när de skall vända för att försvara kommer de ofta fel i positioner och försent, vilket gör att motståndarlaget har öppen gata. I samtliga matcher har Blåvitt ändå spelat relativt bra och fört spelet och det borde ha resulterat i minst två-tre poäng till i protokollet.
Om..
det inte hade berott på att IFK Göteborg även spelar mot domaren på Hemmaplan? En gång är ingen gång, två gånger är ett inrutat mönster och min konspiratoriska hjärna går på högvarv. Orkar dock inte dra dravlet om domarkvaliteten igen.. citerar Balkander i GP - Det här duger inte längre! När "misstagen" kommer skall ändå Blåvitt ha en trygg ledning sett till spelet men ibland går det troll i bollen och då blir det inte enklare av att domarna för tillfället står och spanar efter fåglar. Norrköping fick en gratis chans in i matchen, trodde det var hands? Och Örebro räddas av en linjedomare som hittar på en egen offside regel?
Men..
något jag verkligen älskar och tar med mig av denna matchen och den mot AIK är de sista 10 minutrarna då jävlaranammat bars fram av ett dån av äkta glöd i våg efter våg som resulterade i kvitteringen och "segermålet".
Vilket ger mig..
känslan av att laget sedan AIK matchen är på gång.. förlust, förlust, oavgjort, oavgjort... att spelarna Hysén, Söder, Sobra, Haglund, Sana, Farnerud, Gerzic, Whaeler, Jonsson, Valdgardsson, Lund, Dyre, Samuelsson, Sella, Stiller, Allansson och all övriga är framme vid målet att VINNA och VINNA och VINNA och VINNA.. det tar bara lite tid att laga mästarmat.. så NU KÄMPAR VI FÖR GULDPYTT för jag är vrålhungrig!!
lördag 14 april 2012
En 1-1 SEGER!
Två dagar brukar förlöpa innan jag skriver något i bloggen som har med en fotbollsmatch att göra. Troligen beror det på den inneboende nervöse killen som behöver samla ihop sig efter en slutsignal.
Mot AIK i torsdags... HJALMAR JONSSON.. frälsare och gud.. när 30 sekunder återstod. Det som gjorde mig mest imponerad i torsdags var ändå hela lagets inställning att köra på, kämpa ända in i kaklet, att de bestämt sig för att inte förlora oavsett. Lite av den inställningen som svenska EM laget hade 2004.
Som tidigare matcher i år, så darrar försvaret fortfarande och längst fram är krampaktigt, flytet har inte infunnit sig än. Tydligt även i denna match är att IFK vid ett baklänges mål tappar koncentrationen. Denna gång fanns det dock en sjujävla inställning att inte låta baklänges målet förstöra aftonen. Efter att klarat 10 minuter krampaktighet efter AIKs 1-0 så började man åter skapa chanser och sen behöver man inte utveckla det mer än med bokstäverna som bildar - HJALMAR JONSSON..
1-1 var en IFK seger på Råsunda mot AIK. 1-1 var 1 ton sten som släppte från IFK Göteborgs axlar. 1-1 visar att laget är bra, att laget har potential.
1-1 och tack alla gubbar nu kör ni vidare med samma inställning mot Örebro och övriga lag resten av säsongen.. Ni är grymt bäst, glöm aldrig det!!
Mot AIK i torsdags... HJALMAR JONSSON.. frälsare och gud.. när 30 sekunder återstod. Det som gjorde mig mest imponerad i torsdags var ändå hela lagets inställning att köra på, kämpa ända in i kaklet, att de bestämt sig för att inte förlora oavsett. Lite av den inställningen som svenska EM laget hade 2004.
Som tidigare matcher i år, så darrar försvaret fortfarande och längst fram är krampaktigt, flytet har inte infunnit sig än. Tydligt även i denna match är att IFK vid ett baklänges mål tappar koncentrationen. Denna gång fanns det dock en sjujävla inställning att inte låta baklänges målet förstöra aftonen. Efter att klarat 10 minuter krampaktighet efter AIKs 1-0 så började man åter skapa chanser och sen behöver man inte utveckla det mer än med bokstäverna som bildar - HJALMAR JONSSON..
1-1 var en IFK seger på Råsunda mot AIK. 1-1 var 1 ton sten som släppte från IFK Göteborgs axlar. 1-1 visar att laget är bra, att laget har potential.
1-1 och tack alla gubbar nu kör ni vidare med samma inställning mot Örebro och övriga lag resten av säsongen.. Ni är grymt bäst, glöm aldrig det!!
onsdag 11 april 2012
Jävla kamratmöte
Jag tänkte, jag väntar två dagar innan jag skriver något om IFK Göteborg - IFK Norrköping matchen annars kommer jag bara spy ur mig några illa valda svordomar över den drabbningen. Nu har det gått två dagar sedan måndagen, annandag påsk 9 april 2012.. och det enda jag tänker är fortfarande - Jävla domar Martin Hansson när jag tänker på matchen.
Kan inte vara missnöjd med spelet IFK Göteborg bjöd på, däremot avsluten, men så är det ibland i fotboll, ena laget fullständigt spelar ut det andra men får inte in bollen. Till slut letade sig dock ledningsmålet sig in i andra halvlek via Tobias Hysén.. frid och fröjd och påskmusten flödade och Blåvitt radade upp nya chanser. Sen dyker den upp, chansen från ingenstans, en boll som inte slås för att passa en IFK Norrköpingare, bollen som bara slås in i straffområdet på vinst och förlust, ett whatever, vi är redan slagna inlägg av IFK Norrköping och vi som står på Levande Sittplats tittar oberörda på händelsen och ser hur säkert Kjetil Waehler magbröstar ut bollen till hörna.. frid och fröjd och påskmusten flödade..
Sverige har tyvärr Fotbollsvärldens kanske sämsta domarkår och denna dag var det dags igen när "jag har röntgenblick" Martin Hansson hastar fram och pekar på straffpunkten och menar att det är solklar hands??? Han ville väl inte vara sämre än sin kollega Daniel Stålhammar som dagen innan visade ut helt fel kille i Djurgården (inte ens hudfärgen stämde, skall man skratta eller gråta?). Men straff var det och alla andra hade fel, för X-men Hansson har röntgenblick för spelet. Mål blev det och precis som mot Syrianska blir det darrigt i blåvitt och det blev mål igen och IFK Göteborg förlorade.. trots att vi borde vunnit med 3-4 mål. Nu flödade inte påskmusten längre!
Martin Hansson försökte efter matchen be om ursäkt hahaha.. sa att det var ett EXTREM fel domslut bla bla bla.. hahahaha. Sedan sa han att han inte var helt säker för ur den vinkel han såg situationen så kan man inte riktigt se vad som händer med händer?? Han tillägger för säkerhets skull att han aldrig varit speciellt bra på det här med Hands situationer???? Okej, så Martin Hansson blåste straff på chans? Var i hans regelbok står det - Om du uppfattar en situation du inte riktigt är helt 100 på inom straffområdet - BLÅS STRAFF!! Nej, det bästa vore om Martin Hansson istället för att be om Extrem förlåt hade tagit det enda rätta beslutet och lagt skorna på hyllan som domare. Vi hade tackat för de "fina" åren och önskat dig lycka till i nästa yrke.. eller som Hysen sa - Jag skiter i hans ursäkt för det hjälper inte ändå!
Nu skiter vi dock i detta och blickar fram emot en fantastisk seger på bortaplan mot AIK... Vi skall dansa, vi skall sjunga och alla spelarna skall gå på vatten hela matchen och hela natten hem till Göteborg.. KOM IGEN NU... FORZA!!
Kan inte vara missnöjd med spelet IFK Göteborg bjöd på, däremot avsluten, men så är det ibland i fotboll, ena laget fullständigt spelar ut det andra men får inte in bollen. Till slut letade sig dock ledningsmålet sig in i andra halvlek via Tobias Hysén.. frid och fröjd och påskmusten flödade och Blåvitt radade upp nya chanser. Sen dyker den upp, chansen från ingenstans, en boll som inte slås för att passa en IFK Norrköpingare, bollen som bara slås in i straffområdet på vinst och förlust, ett whatever, vi är redan slagna inlägg av IFK Norrköping och vi som står på Levande Sittplats tittar oberörda på händelsen och ser hur säkert Kjetil Waehler magbröstar ut bollen till hörna.. frid och fröjd och påskmusten flödade..
Sverige har tyvärr Fotbollsvärldens kanske sämsta domarkår och denna dag var det dags igen när "jag har röntgenblick" Martin Hansson hastar fram och pekar på straffpunkten och menar att det är solklar hands??? Han ville väl inte vara sämre än sin kollega Daniel Stålhammar som dagen innan visade ut helt fel kille i Djurgården (inte ens hudfärgen stämde, skall man skratta eller gråta?). Men straff var det och alla andra hade fel, för X-men Hansson har röntgenblick för spelet. Mål blev det och precis som mot Syrianska blir det darrigt i blåvitt och det blev mål igen och IFK Göteborg förlorade.. trots att vi borde vunnit med 3-4 mål. Nu flödade inte påskmusten längre!
Martin Hansson försökte efter matchen be om ursäkt hahaha.. sa att det var ett EXTREM fel domslut bla bla bla.. hahahaha. Sedan sa han att han inte var helt säker för ur den vinkel han såg situationen så kan man inte riktigt se vad som händer med händer?? Han tillägger för säkerhets skull att han aldrig varit speciellt bra på det här med Hands situationer???? Okej, så Martin Hansson blåste straff på chans? Var i hans regelbok står det - Om du uppfattar en situation du inte riktigt är helt 100 på inom straffområdet - BLÅS STRAFF!! Nej, det bästa vore om Martin Hansson istället för att be om Extrem förlåt hade tagit det enda rätta beslutet och lagt skorna på hyllan som domare. Vi hade tackat för de "fina" åren och önskat dig lycka till i nästa yrke.. eller som Hysen sa - Jag skiter i hans ursäkt för det hjälper inte ändå!
Nu skiter vi dock i detta och blickar fram emot en fantastisk seger på bortaplan mot AIK... Vi skall dansa, vi skall sjunga och alla spelarna skall gå på vatten hela matchen och hela natten hem till Göteborg.. KOM IGEN NU... FORZA!!
måndag 2 april 2012
Då sparkar allvaret igång igen
Vår 2012, allsvenskans premiäromgång avslutad. En första omgång som lyste på de mindre lagen och gav frågetecken till de något större. Undantag fanns, som Elfsborg och Kalmar FF. Elfsborg som för första gången på länge går in i allsvenskan utan att vara favoriter och kanske just därför vinner de i år.
Omgång 1.
Elfsborg - Djurgården 2-1
Gais - Häcken 0-0
Gif Sundsval- Kalmar FF 0-1
AIK - Mjällby 0-0
Syrianska FC- IFK Göteborg 2-1
Örebro - Åtvidaberg 3-4
Norrköping - Helsingborg 1-0
Malmö FF - Gefle 0-0
Det var nervöst inför starten av den allsvenska premiären, nervöst att se det nya IFK Göteborg i första matchen, "Real Blåvitt" som de döpts till av media. Bortaplan mot ett lag som har oddset 1,1 gånger pengarna om de åker ur allsvenskan, Syrianska. Ett lag som också är helt nytt, fast här har rutinerade spelare flyttat och man har skrapa ihop det som funnits. Syrianska presenterade till och med ett nyförvärv på matchdagen, gamle IFK spelaren George Mourad. Det skulle dock bli en annan föredetta ängel som fällde krockben på IFK Göteborg denna söndag i Södertälje där snön yrde timman innan matchstart, Ismail Lawal.
IFK åkte upp till Södertälje med sina gamla spelare Hysén, Selakovic, Söder och sina nya spelare Farnerud, Sobralense, Gercic och Alvbåge. Försäsongen hade varit bra och jag tyckte i alla fall att det de visat borde räcka långt en eftermiddag som denna. Kanske tänkte spelarna i IFK Göteborg samma sak, kanske kände de sig som en teknologiskt avancerad arme som skulle slå ner ett rebelluppror, punkt slut.
Göteborg stormade snabbt ut på den gröna plastmattan för att fälla sin antagonist på andra sidan av det vita kritstrecket. Lite stapligt i början men det tog sig allt eftersom och efter 20 minuter skickades den första projektilen in av Sobralense efter ett perfekt inlägg av Samuelsson. Minuterna senare var det nära att projektil två letat sig in i nätmaskorna bakom Miller. Kanske hade matchen dött här, kanske hade IFK Göteborg bärgat en seger i premiäromgången för första gången sedan 0-3 segern mot Kalmar FF 2010.
Men målet kom aldrig och offensiven tog en annan väg när Syrianskas spelare efter en spaningsräd insett faktumet att IFK Göteborg hade struntat i att bygga en skyttegrav på eget territorium. IFK hade lagt allt krut på att modernisera och litade fullt på att de nya tekniska vapnen räcker gott nog mot en liten obetydlig rebellarmé, att man glömde det viktigaste, försvarshjärtat och kämparglöden. Men en sak har allsvenskan lärt oss supportrar, den vinns inte av stjärnor i balettskor. Allsvenskan är ett skyttegravskrig från dag 1 och de som inser detta snabbast och låter blodsmaken vara en del av varje match vinner också allsvenskan. Zlatan som spelar i Italien sa det bäst i kväll till Zackrison - Varje match är viktig, jag vill vinna vem vi än möter, jag kommer från den hårt arbetande skolan.
Förhoppningsvis var detta det wakeup call som hela IFK Göteborg behövde efter att i media omskrivits till den grad av Real status att de till slut trodde på myten själva och valde att inte skita ner sig på en plaståker i kalla Södertälje.
Omgång 1.
Elfsborg - Djurgården 2-1
Gais - Häcken 0-0
Gif Sundsval- Kalmar FF 0-1
AIK - Mjällby 0-0
Syrianska FC- IFK Göteborg 2-1
Örebro - Åtvidaberg 3-4
Norrköping - Helsingborg 1-0
Malmö FF - Gefle 0-0
Det var nervöst inför starten av den allsvenska premiären, nervöst att se det nya IFK Göteborg i första matchen, "Real Blåvitt" som de döpts till av media. Bortaplan mot ett lag som har oddset 1,1 gånger pengarna om de åker ur allsvenskan, Syrianska. Ett lag som också är helt nytt, fast här har rutinerade spelare flyttat och man har skrapa ihop det som funnits. Syrianska presenterade till och med ett nyförvärv på matchdagen, gamle IFK spelaren George Mourad. Det skulle dock bli en annan föredetta ängel som fällde krockben på IFK Göteborg denna söndag i Södertälje där snön yrde timman innan matchstart, Ismail Lawal.
IFK åkte upp till Södertälje med sina gamla spelare Hysén, Selakovic, Söder och sina nya spelare Farnerud, Sobralense, Gercic och Alvbåge. Försäsongen hade varit bra och jag tyckte i alla fall att det de visat borde räcka långt en eftermiddag som denna. Kanske tänkte spelarna i IFK Göteborg samma sak, kanske kände de sig som en teknologiskt avancerad arme som skulle slå ner ett rebelluppror, punkt slut.
Göteborg stormade snabbt ut på den gröna plastmattan för att fälla sin antagonist på andra sidan av det vita kritstrecket. Lite stapligt i början men det tog sig allt eftersom och efter 20 minuter skickades den första projektilen in av Sobralense efter ett perfekt inlägg av Samuelsson. Minuterna senare var det nära att projektil två letat sig in i nätmaskorna bakom Miller. Kanske hade matchen dött här, kanske hade IFK Göteborg bärgat en seger i premiäromgången för första gången sedan 0-3 segern mot Kalmar FF 2010.
Men målet kom aldrig och offensiven tog en annan väg när Syrianskas spelare efter en spaningsräd insett faktumet att IFK Göteborg hade struntat i att bygga en skyttegrav på eget territorium. IFK hade lagt allt krut på att modernisera och litade fullt på att de nya tekniska vapnen räcker gott nog mot en liten obetydlig rebellarmé, att man glömde det viktigaste, försvarshjärtat och kämparglöden. Men en sak har allsvenskan lärt oss supportrar, den vinns inte av stjärnor i balettskor. Allsvenskan är ett skyttegravskrig från dag 1 och de som inser detta snabbast och låter blodsmaken vara en del av varje match vinner också allsvenskan. Zlatan som spelar i Italien sa det bäst i kväll till Zackrison - Varje match är viktig, jag vill vinna vem vi än möter, jag kommer från den hårt arbetande skolan.
Förhoppningsvis var detta det wakeup call som hela IFK Göteborg behövde efter att i media omskrivits till den grad av Real status att de till slut trodde på myten själva och valde att inte skita ner sig på en plaståker i kalla Södertälje.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)