Inte för att jag drack alkohol i omåttliga mängder utan därför att jag känner mig missmodig varje gång jag ser stackars Lagerbäck försöka och försöka. De roliga åren med Tommy och Lars känns så avlägsna. Då var Lars analytikern i bakgrunden och Tommy den våghalsige bungyjumparen bredvid. Lars med pärmen och Tommy som vågade kasta all rim och ranson mot Italien och satsa allt framåt 2004. Vet inte var det gick snett? Kanske är Roland alldeles för lik Lars i sitt sätt att tänka och resonera, han kanske behöver någon som kan tänka tvärtom i vissa situationer.
Nu får man inte kapa Lagerbäcks landslag för han har faktiskt varit en mycket bra landslagscoach, annat är bara en lögn. Saken är bara den att det är så lätt att kritisera just tränaren och kanske har han gjort det lätt för oss när han de senaste åren inte vågat satsa nytt. Men jag förstår honom, Sverige är en liten nation fotbollsmässigt och skall vi kunna rå på de större nationerna och ta oss till EM och VM så måste vi spela taktiskt rätt hela tiden. Då finns det inte så mycket utrymme för nya talanger när de äldre fortfarande håller ganska bra internationell standard. Nu då? Med ett nytt spelsystem och en påtvingad generationsväxling? Då behövs det kanske nya tankar, nya ideér som man tror på och våga satsa fullt ut, ge de nya i laget tid att mogna in i sina roller och våga göra sig av med äldre bromsklossar som Daniel Andersson för den nya tiden. Om Sverige skall spela med fart krävs det ju spelare som kan spela med fart.
Det kommer ta tid att anpassa sig efter det nya, det vet vi alla. Den tiden måste vi acceptera även för Lagerbäck och Roland, men samtidigt måste vi våga förändra på dessa platser om spelet fortsätter gå i lås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar